Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Brottslingar går under radarn

Familjesökning kommer knappast att lösa många fall framöver.

En 58-årig man knöts tidigare i år till en grov våldtäkt av ett barn i Billdal i södra Göteborg för 24 år sedan. Gärningsmannen dömdes till sex års fängelse, men hade kanske aldrig hittats om det inte vore för en lagändring som trädde i kraft vid årsskiftet.

Den tillät polisen att begära en familjesökning, vilket innebär att man i polisens dna-register söker efter nära släktingar (föräldrar, barn eller helsyskon) till misstänkta gärningsmän, som själva inte har hittats i registret. Genom familjesökning kunde polisen efter alla år få upp spåret efter gärningsmannen i Billdal, innan brottet hunnit preskriberas.

Anna Granlund, gruppchef vid Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping, tror dock inte att familjesökning kommer att lösa många fall framöver.

– Det kan handla om ett sällsynt fall då och då.

Av de 25 familjesökningar man hittills har gjort i år har man bara fått en träff som lett till ett gripande. Familjesökning, som används vid grova brott som mord och våldtäkt, bygger på att personen har nära anhöriga som också begår brott och är topsade, medan gärningsmännen själva inte är provtagna och registrerade.

– Visst finns det familjer där många är brottslingar. Men en förutsättning för att hitta dem är att alla är topsade, säger Anna Granlund.

I ett pilotfall hoppas polisen nu också på att genom spårning i släktforskningsregister lösa dubbelmordet i Linköping för 15 år sedan. Anna Granlund har dock en kluven inställning till detta verktyg.

– För varje gång man lyckas få en träff och lösa ett allvarligt brott är det fantastiskt. Men i efterforskningarna får man fram listor på ett hundratal släktingar, som inte har med brottet att göra. Frågan är om integritetsintrånget står i proportion till nyttan.

Däremot förblir många brott där polisen skulle kunna topsa olösta. Detta för att lagen ofta tolkas som att en misstänkt som riskerar lägre straff än ett halvårs fängelse inte topsas. Det kan handla om personer som har begått ringa narkotikabrott eller stöld.

– Vi skulle kanske kunna topsa dubbelt så många som i dag, säger Anna Granlund.

En misstänkt för narkotikabrott kan även ha gjort sig skyldig till olösta fall av exempelvis stöld och inbrott, och någon som blir topsad för något alldagligt kan visa sig ha begått misshandel och våldtäkt, resonerar hon.

I spårregistret finns i dag över 37 000 spår från brottsplatser där man ännu inte har fått någon träff mot någon misstänkt. Polismyndigheten har därför framfört en önskan till justitiedepartementet om att förtydliga tolkningen av lagen. Någon allvarlig risk för att det skulle inkräkta på individens integritet ser Anna Granlund inte, och anser att den bör vägas mot nyttan att klara upp fler brott.

Att använda PKU-biobanken vid Karolinska universitetssjukhuset för brottsutredande ändamål är däremot förbjudet. Banken innehåller blodprover från alla barn födda i Sverige från 1975 och har som syfte att förbättra vård och att användas i forskning. Man vill inte riskera att prover försvinner därifrån.

***

Topsning

Topsning (salivprov) får ske när någon är skäligen misstänkt för brott som kan ge strängare straff än böter.

Polisen har tillgång till dna-profiler på omkring 163 000 personer.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera