Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Thomas Piketty – ekonomen som vill utrota rikedomen

… åtminstone den allra mest extrema. Thomas Piketty går vidare i sin kamp mot kapitalismen – som vi känner den.

Häromdagen åt jag lunch med en fransk vän. Vi hade båda handlat böcker hos olika bokhandlare – sådana finns det ju gott om här i Frankrike – och jämförde våra köp. Han visade mig en kokbok. Vackra bilder. Nytänkande kockar. Chosefritt och naturnära.

Själv drog jag upp en imponerande tung, men betydligt mer sober lunta ur väskan.

»Capital et idéologie« (»Kapital och ideologi«) i rött mot ett vitt omslag. Thomas Pikettys nyutkomna.

– Ja, den är säkert intressant!

Vännen var en av många som köpte »Kapitalet i tjugoförsta århundradet« när den gavs ut 2013.

– Fast jag kom aldrig längre än till den femtionde sidan, berättade han nu med ett snett leende.

Egentligen ingenting att vara generad över. En tusen sidor tjock bok med en hel del staplar och diagram författad av en professor är lätt att slumra till över.

»Kapitalet i tjugoförsta århundradet« var oavsett om man lyckades hålla sig vaken eller inte ett fenomen. 2,5 miljoner sålda exemplar på 40 olika språk. Den ligger fortfarande högt på listan över bästsäljare genom tiderna, och oss franska invånare emellan sägs Thomas Piketty vara »vår internationellt mest kända ekonom«.

Inte undra på att medierna kastar sig över hans senaste bok, och att författaren själv plötsligt tycks finnas i minst femdubbel upplaga. I radio, i tv, på tidningsomslag. Enligt dem som redan har hunnit läsa alla de drygt 1 200 täta sidorna är den nya boken mer lättläst än den förra.

Min franske vän hade också redan hört talas om den.

Visst är Piketty spännande. Det är uppfriskande med någon som sticker ut med nya idéer. Att avskaffa alla miljardärer är ju en tilltalande tanke.

Det är förmodligen orsak nummer två till att »Kapital och ideologi« väcker sådan uppmärksamhet. Den är skriven av en person som kallar sig optimist; och verkar övertygad om att det går att skapa en värld som är mer jämlik, mer medmänsklig, mer miljövänlig, mer fredlig. Och detta utan omskakande revolutioner.

LÄS OCKSÅ: Den motvilliga skattesänkaren

När Thomas Piketty uppträder live är det dessutom utan pompa och ståt. Framgången verkar inte ha stigit honom åt huvudet. Det intrycket fick jag också själv när jag mötte honom i våras. Då hade han och andra forskare författat ett förslag till ett nytt EU-föredrag, som bygger på att några länder går i bräschen för att skapa en europeisk skattezon. Tanken är att stoppa den mellanstatliga tävling som går ut på att locka till sig de kapitalstarka genom att erbjuda dem lägre skatter än i grannlandet.

Åh, vad det lät enkelt, och lätt. Om bara viljan funnes.

Det är egentligen också denna vår vilja som spelar huvudrollen i Thomas Pikettys nya bok, där en grundläggande tanke är att ekonomi inte bygger på oundvikliga naturlagar, utan faktiskt beror på val av politik.

»Ojämlikheten är inte ekonomisk eller teknisk, den är ideologisk och politisk.« Så sammanfattar han själv idén bakom boken »Kapital och ideologi«.

Thomas Pikettys specialitet är ju just ekonomisk ojämlikhet. Boken är en uppföljning av bästsäljaren från 2013. Då beskrev han hur inkomstskillnaderna först minskade under mitten av 1900-talet, för att sedan öka igen mot slutet av århundradet. Han hävdar bland annat att kapitalinkomsterna växer snabbare än tillväxten; vilket är en av de främsta orsakerna till att de ekonomiska klyftorna ökar i en rad länder, däribland Sverige.

Detta är också, säger han, en av anledningarna till att högerpopulismen vinner mark.

Men den förra studien byggde framför allt på siffror i västvärlden, vilket han också fick en del kritik för. I den nya boken breddar han perspektivet både bakåt i tiden och globalt.

Genom historiska exempel från olika världsdelar beskriver han olika samhällens uppfattning om privat egendom, som ofta har varit ett sätt att skydda de välbärgades ställning.

Ett exempel på detta, skriver han, är att slavdrivarna fick ekonomisk ersättning när slaveriet avskaffades, medan de forna slavarna inte fick någon gottgörelse för allt det gratisarbete de hade utfört.

Men enligt Thomas Piketty visar också historien att det alltid existerar alternativa lösningar.

Det har funnits perioder då jämlikheten har ökat starkt. Han beskriver hur USA:s ekonomi blomstrade under 60- och 70-talen, när marginalskatterna var extremt höga.

Mot slutet av »Kapital och ideologi« presenterar Thomas Piketty sitt förslag till en framtida samhällsmodell, som han kallar »deltagande socialism«. Men nej, han vill varken avskaffa privat egendom eller privat företagsamhet, eller ens möjligheten att bli välbärgad.

Däremot ska vi avskaffa miljardärerna, tycker han, genom att införa en progressiv förmögenhetsskatt. Nya skatteinkomster gör det möjligt att ge alla 25-åringar ett ordentligt startkapital på nästan 1,3 miljoner kronor.

Han vill också sätta ett tak för stora aktie­ägares makt; och öka löntagarnas inflytande, anger Tyskland och Sverige som modeller för att medbestämmande fungerar.

Alla håller förstås inte med honom, varken vad gäller problembeskrivningar eller botemedel.

Kollegor kritiserar till exempel Thomas Piketty för att lägga för stor vikt vid de mycket förmögna, och för att tro att omfördelningen av samhällets resurser är den allenarådande lösningen. Andra säger att hans förslag är innovativa.

En fråga är ändå vem som verkligen lyssnar på honom när han säger att våra ekonomiska system inte är oregerliga, utan beror på politiska beslut.

Hans idéer borde vara välkomna i ett Frankrike där 73 procent av invånarna, enligt en färsk opinionsundersökning, ser med pessimism på framtiden, och där de Gula västarna har demonstrerat för ökad social rättvisa i snart ett år. Men folkets rättvisepatos har knappast visat sig i de franska valurnorna under de senaste åren.

***

Thomas Pikettys bok »Capital et idéologie« har getts ut på franska av bokförlaget Seuil i september 2019. En engelsk version ska finnas tillgänglig i mars 2020.

LÄS OCKSÅ: Så här kan Gretas vision omsättas till konkret politik

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera