Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Aktuellt / Utrikes

Pingisklubben från Vällingby som hamnade mitt i jihadisternas guldterror

Guldboomen i Burkina Faso har lockat fram terrorgrupperna IS och al-Qaida. Nils-Erik Sandberg är storägare i guldproducenten Semafo, som attackerades nyligen.

De fem bussarna hinner åka fyra mil från guldgruvan när attacken sker. En vägbomb detonerar och sätter stopp för den beväpnade militäreskort som följer busskonvojen.

En väpnad milisgrupp öppnar eld mot 241 passagerare: gruvpersonal, leverantörer och konsulter. Senare vittnar överlevare om för nyhetsbyråer att männen skrikit »Allahu akbar« (»Gud är störst«). 39 människor dödas och över 60 skadas i attacken som skakar Burkina Faso.

Attacken i början på november var den tredje inom loppet av 15 månader som riktats mot guldföretaget Semafo. Det är ett företag med bas i Kanada och vars aktier är börsnoterade i både Stockholm och Toronto. Efter tidigare attacker hade Semafo vidtagit åtgärder: utländsk personal skulle flygas med helikopter mellan bolagets två gruvor och huvudstaden Ouagadougou, och lokalanställdas bussar skulle få militär­eskort. Men det räckte uppenbarligen inte.

Reaktionerna var starka och regeringspartiet krävde ett landsomfattande undantagstillstånd. Av landets 45 provinser råder redan undantagstillstånd i 14 provinser längs den norra landsgränsen.

Västafrikanska Burkina Faso har länge ansetts vara ett stabilt land, men på senare år har det skakats av våldsamheter. Över 700 människor har dödats av militanta islamister sedan 2015 och närmare en halv miljon har tvingats på flykt till följd av det försämrade säkerhetsläget.

En av Semafos storägare följer händelseutvecklingen från sitt kontor i sporthallen i Stockholmsförorten Vällingby.

– Det jag inte vet om bolaget är inte värt att veta, säger 80-årige Nils-Erik Sandberg, som hjälpte investmentbankirerna när Semafo skulle börsnoteras i Stockholm 2011.

Det är en eftermiddag i mitten på november och pingishallen börjar fyllas med ungdomar. Två gånger i veckan håller Nils-Erik Sandberg i Ängby SK:s träningar.

Han drog i gång klubben 1956 och cirka tio år senare startades investerarnätverket Jordanfonden; namnet kommer från kung Hussein av Jordanien som gick med på att bli hedersordförande på livstid efter förfrågan från Sandberg (kungen avled 1999).

Jordanfonden är inte en fond i traditionell mening, där sparare överlåter förvaltning till en fond, utan ett aktienätverk med en mycket aktiv mejllista, cirka 10 mejl om dagen (»Vi fångar upp information från runt om i världen som inte kommer ut på annat håll«). Många gånger väljer medlemmarna att agera på samma sätt: familjen Sandbergs och klubbens aktieposition i Semafo var före attacken värd cirka 200 miljoner kronor.

I delar av näringslivet är Nils-Erik Sandberg ett välkänt namn och det finns olika sätt att beskriva Ängby SK och Jordanfonden: En pingisklubb för aktieintresserade med råvaror och olja som nisch. Eller en rik aktieklubb som stödjer en pingisförening. Runt 200 privatpersoner är fondmedlemmar och betalar en avgift på närmare 3 000 kronor per år, därtill ett antal företag (vars medlemsavgift är sjufalt högre). De blir automatiskt också medlemmar i Ängby SK. Vällingbyhallen hyser sannolikt en av världens rikaste pingisklubbar.

Det handlar inte bara om pingis, utan även om att möta andra kulturer

Nils-Erik Sandberg vill själv inte uppge hur stort kapital som förvaltas, men med tanke på att flera aktieinvesteringar som Jordanfonden ställt sig bakom har gett en avkastning på över 100 gånger insatt kapital uppskattar somliga i branschen det till ett par miljarder, utspridda på 200–400 familjer och företag. Det skulle alltså innebära att snittmedlemmen förvaltar 5–10 miljoner kronor, vilket inte är osannolikt.

Stämmer siffrorna? Nils-Erik Sandberg ger inte vika.

– Nä, det släpper vi inte. Det finns redan mycket avundsjuka och många som tittar snett på oss.

Att klubben är förmögen märks på fö­reningsaktiviteterna. Fyra, fem gånger om året reser man runt i världen för bordtennisturneringar; Cooköarna och Oman samt nyligen till El Salvador, ett av världens farligaste länder. Uppskattningsvis har över 100 miljoner lagts ner på pingisresor.

– Vi åker rätt mycket till sådana länder som är frågetecken för många. Det var någon förälder som hade synpunkter på att vi skulle till El Salvador, så en annan spelare fick ta platsen i stället, säger han och framhåller att dessa resor handlar också om att se världen.

Klubben har visserligen inte varit i Burkina Faso, men Sandberg har åkt dit på egen hand och besökt Semafo. Föreningens resor har en dubbel funktion.

– Det är en utbildning för ungdomarna. Det handlar inte bara om pingis, utan även om att möta andra kulturer, säger han.

Burkina Faso är inget land som gör väsen av sig på den internationella arenan. Knappt 20 miljoner invånare, ingen kust. Och några större motsättningar eller konflikter har inte plågat landet i modern tid. »De hedervärda männens land«,  lyder namnet i översättning. Desto mer har hörts om grannarna: Elfenbenskustens krig närs av barnsoldater och blodsdiamanter, i Mali har strider involverat tuaregrebeller och terrorgrupper, och i Niger härjar terrorgruppen Boko Haram.

I den omgivningen har Burkina Faso varit tämligen stabilt och lugnt – fram tills för några år sedan då våldsamheter spillde över från grannländerna. Det finns två orsaker till regionens ökande instabilitet. Dels att man runt år 2012 påträffade stora guldreserver i Burkina Faso och omgivande länder. Dels att islamistiska jihadister i Sahara närts av Islamiska statens framgångar i Mellanöstern 2014, då ett kalifat utropades (som föll tidigare i år).

Militanta islamister hade lyckats ta kontroll över norra Mali 2012, men med understöd av Frankrike lyckades armén trycka tillbaka dessa och återta kontrollen. Jihadisterna förflyttade sig till gränsregionen och in i norra Burkina Faso.

Nu är det främst tre terrorgrupper som är verksamma i landet: Nusrat al-Islam (grundad 2017) som är allierad med al-Qaida, Islamiska staten i Storsahara (ISGS, grundad 2015) och den lokala Ansarul ul Islam (grundat 2016) som kopplats till Ansar Dine, som i sin tur är en del av al-Qaida. Vid sidan av dessa finns en rad mindre terrorgrupper som bekänner sig till en salafistisk jihadism, vilket eskalerat våldet som spridits sig över ett område som motsvarar en tredjedel av landet.

En rapport från människorättsorganisationen Human rights watch från i mars i år slog fast att samtliga större etniska grupper i norr har blivit utsatta för hot av beväpnade islamister, som krävt att invånarna inte ska röja deras tillhåll för myndigheterna samt att de tvingats följa en strikt tolkning av islam.

Kanske finns det lokala grupper som har dåliga minnen av fransmännen

Terrorgrupperna tycks agera med samma mål och det är belagt att grupperna sinsemellan samarbetat och stöttat varandra med logistik och att träna upp rekryter. Våldet och kaoset tjänar deras syften.

En annan anledning till att just Burkina Faso varit av särskilt intresse för jihadisterna är maktvakuumet: staten har haft svag kontroll i de guldrika nordliga regionerna. Sedan de rika malmfynden påträffades 2012 har utvecklingen dragit åt två håll. Dels har stora internationella företag etablerat sig i landet, dels inleddes en våg av småskalig gruvbrytning bland lokalinvånare. Särskilt de senare har blivit utsatta av jihadister och andra milisgrupper.

Enligt en färsk rapport från International crisis group har beväpnade milisgrupper sedan 2016 lagt beslag på guldgruvor i Mali, Burkina Faso och Niger. Med skatter och genom att integrera sig i värdekedjan har grupperna blivit operationellt verksamma i landets informella guldhandel som värderas till motsvarande 20 miljarder kronor.

Inte ens staten har grepp om guldbrytningens omfattning. Enligt en genomgång kan det finnas ungefär 2 200 guldgruvor. Att guldet driver konflikter bekräftas av statistiken som visar att hälften av alla våld­s­attacker i landet skett inom två mils radie från en gruva, enligt Reuters som fått underlag från frivilligorganisationen Armed conflict location & event data project (ACLED), som bevakar våldsdåd och konflikter.

Attacken nära Semafogruvan Boungou skedde i den östra delen av landet. Där är ursprunget till våldet desto mer oklart och ingen har tagit på sig attentatet. Analytiker uppgav för New York Times nyligen att attacker i de östra delarna av landet främst motiverats av etniska motsättningar, ve­dergällning, ekonomisk vinning och dispyter, snarare än ideologisk och religiöst driven terrorism.

Den uppfattningen delas av Nils-Erik Sandberg, som säger sig ha fått uppgifter om att de som attackerade Semafo inte var jihadister – trots de återgivna vittnesmålen.

– För den vakne finns tecken, säger han. Det lär ha ägt rum ett politiskt event vid samma tid nära där det hände. Kanske finns det lokala grupper som har dåliga minnen av fransmännen, säger han om den forna kolonialmakten.

– De passningar jag har säger att det inte hade att göra med Boko Haram eller liknande grupper. Men mer än så är svårt att veta eftersom de som vet ligger lågt tills det lugnat ner sig.

Nils-Erik Sandberg menar att man måste skilja den småskaliga gruvbrytningen – där många pressas till att betala jihadistgrupper godtyckliga skatter – och de större gruvbolagens storskaliga produktion, som verkar med tillstånd från staten och i skydd av säkerhetsfirmor. Han menar att våldsutbrotten inte kan kopplas samman med Semafos guldfyndigheter.

– När det gäller det där, så är det mer blodsdiamanter och den storyn, säger han.

Semafo är visserligen en viktig del av Jordanfondens innehav, men det finns flera andra – bland annat några av den välkända Lundinfamiljens råvarubolag. Dessutom en rad mindre bolag. Jordanfonden har stöttat Erik Nerpin, Lundinfamiljens svenska affärsjurist, som driver Blasie­holmen investment group (BIG). BIG har börsnoterat runt ett 30-tal bolag, främst råvaru- och mineralbolag. Kretsen är liten, men alla har ett stort intresse för sektorn.

– Det här är som en stor familj, alla känner alla, säger Sandberg, som ofta agerar bollplank åt de mindre börsbolagens direktörer.

– Jag skickar i väg råd ibland om hur man beter sig, från startskott till hur man samlar ihop en aktieägarkrets men också mediala bitar. Alla de här småbolagen vill få ut sin information, men nu för tiden tar tidningarna inte in sådant.

Sverige är unikt i den meningen att många privatpersoner köper aktier i råvaru- och mineralbolag. Vilket också förklarar Lundinfamiljens framgångar bland småsparare, men också Jordanfondens stora inflytande i förhållande till den begränsade medlemskretsen.

– Här finns en aktiv aktiemarknad. Det är en av få platser i världen där Kalle Svensson är intresserad av aktier. Vi är helt unika, vilket gör det intressant för andra bolag att komma hit, säger Nils-Erik Sandberg.

Det var vad som förde kanadensiska Semafo till Stockholmsbörsen. Vad gäller Semafos framtid är han fortsatt optimistisk, även om aktiekursen har backat och guldbrytningen pausats.

– Min tro är att de är i gång igen till nyår. Jag har varit där flera gånger. Säkerheten i gruvorna är kanon och nu ska man bygga landningsbanor på gruvområdet, så man kan landa mindre passagerarplan också. Dessutom är antalet utlänningar få, policyn har varit att lära upp lokal personal.

Han talar i samma anda som finansfolk kring Stureplan i Stockholm: optimistiskt och framåtriktat.

– Vid den här tiden nästa år kommer båda gruvorna vara i gång igen. Då kommer det att vara jättelönsamt. Dagens aktiekurs är en give-away, såvida det inte händer något mer.

FAKTA: Burkina Faso

Huvudstad: Ouagadougou.

Befolkning: 19,7 miljoner invånare.

Statsskick: Republik. Roch Marc Christian Kaboré är president sedan 2015.

Religion: 62 procent muslimer (sunni), 23 procent katoliker, 8 procent traditionella animister, 7 procent protestanter.

Ekonomi: Guld står för tre fjärdedelar av landets exportintäkter. Bomull är också viktigt för exporten. Ekonomins utveckling hänger ihop med prisutvecklingen på  de två exportvarorna.Källa: CIA Factbook.

FAKTA: Jihadister i Burkina Faso

I huvudsak rör det sig om tre stora militanta, salafistiska terrorgrupper som är verksammai landet och gränsregionen mot Mali.

Nusrat al-Islam, grundad 2017, som är allierad med al-Qaida.

Islamiska staten i Storsahara (ISGS),grundat 2015, som tidigare utropat allians under IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi.

Ansarul ul Islam, grundad 2016, är en lokal grupp som kopplats till Ansar Dine, som i sin tur är en del av al-Qaida.

Källor:  IISS, Reuters, BBC.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera