Sidea: Pengar luktar inte – åtminstone inte om de kommer från Saudiarabien
Toppbild: TT
Jamal Khashoggi, journalist och krönikör i Washington Post, befann sig på konsulatet i Istanbul för att hämta dokument han behövde inför sitt kommande bröllop. Vid entrén blev han välkomnad av ett bekant ansikte, innan han steg in på generalkonsulns kontor på andra våningen.
– Varsågod och sitt. Vi måste ta dig tillbaka [till Riyad], sa Maher Abdulaziz Mutreb, underrättelseagent och livvakt åt den saudiska kronprinsen Mohammed bin Salman.
Tio minuter innan Khashoggi mördades och styckades blev han, enligt uppgifter i turkiska dagstidningen Daily Sabah, uppmanad av Mutreb att »lämna ett meddelade till sin son« om att sonen inte skulle oroa sig om han inte kunde nå sin far.
Khashoggis sista ord var, enligt en ljudinspelning: »Jag har astma. Gör det inte, du kommer att kväva mig.«
Sedan startas en bensåg och den 59-åriga kroppen styckas. En av dem som utför detta uppmanar sin medhjälpare att undvika oljudet: »Sätt i dina hörlurar eller lyssna på musik som jag.«
En halvtimme senare är allt över. Detta hände för snart ett år sedan, den 2 oktober i fjol, och Jamal Khashoggis kropp har ännu inte påträffats.
I höstas när omständigheterna kring mordet uppdagades ledde det till ett ramaskri och fördömanden. Khashoggi blev också ett politiskt slagträ mellan USA:s president Donald Trump och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman. Men den hårda tonen ebbade snabbt ut.
I juni, under G20-mötet i japanska Osaka, valde Donald Trump att äta frukost med just kronprinsen – trots att rapporter och även CIA slagit fast att mordet på Khashoggi var beordrat av kronprinsen. Året innan hade Mohammed bin Salman varit persona non grata på toppmöten – nu var han åter inne i värmen.
Det är lätt att förfasas över att uppenbara mord slätas över så snabbt inom storpolitiken. Straffrihet går emot allas vår rättsuppfattning – även när det handlar om ledare som inte är folkvalda. Tyckandet av sådant slag kan man med lätthet sprida på sociala medier eller bland kollegor på arbetsplatsen. Eller vid middagsbordet. Det är vid sådana tillfällen vi själva kommer nära de storpolitiska förvecklingarna.
Men faktum är att spåren från det saudiska inflytandet sipprar in i våra hem, arbetsplatser och sätten som vi transporterar oss på.
Saudiarabien har vunnit, inte bara Trumps hjärta genom stora affärer med USA, utan även it-företagens gunst. Saudierna har i åratal pumpat in miljardbelopp i Silicon Valley och har finansierat uppbyggnaden av några av världens största internetföretag. Det är med andra ord saudiska pengar som subventionerar tjänster som brukas i vår vardag.
För bara några år sedan, om man av något skäl inte förmådde sig att laga middag, gick man till närmast restaurang och köpte take away. Det är passé; för den som bor i städer klickas detta hem numera – Uber Eats står redo att leverera i ett nafs och det kostar inte särskilt mycket heller. Vid andra tillfällen beställer man en Uberbil via sin taxiapp i mobilen för att sig till jobbet eller annorstädes.
Många arbetsplatser använder också Slack, för att kommunicera och arbeta. Mer än 10 miljoner använder tjänsten. Även om Sverige inte särredovisas är det klart att många svenska företag och deras anställda, som snabbt hakar på nya tjänster, utgör en stor användarbas. Slacks kostnader överstiger intäkterna med 50 procent.
Nämnda Uber (som även driver Uber Eats) befinner sig i samma läge. Under tre månader i år uppgick Ubers förlust till motsvarande 50 miljarder kronor
(april–juni).
Vem står för fiolerna? Mohammed bin Salman, bland andra. Uber ägs till cirka 10 procent av saudierna. Och i juni öppnade världens största kontorshotell Wework sin filial i Stockholm. Intill Gallerian, nära Sergels torg, hittas företaget som de senaste veckorna mest uppmärksammats för sin misslyckade börsnotering. Även Wework backas upp av den saudiska statens investeringsfond eller liknande.
Samtliga nämnda bolag går back med miljardbelopp för att de, på samma sätt som många andra internetföretag, utgår från en logik om att vinna ditt hjärta först – och på sikt börja ta betalt för vad det faktiskt kostar att använda tjänsterna.
Att tjänster som många av oss brukar bekostas och subventioneras av en regim som avrättar, piskar och dödar sina meningsmotståndare. Och detta utan rättegång. Kapitalet har i det här fallet satt tämligen tydliga spår. De går hela vägen till det som hände på saudiska konsulatet i Istanbul för ett år sedan.
