Ekonomi / Ekonomibloggen

Emanuel Sidea: Miljardströssel till butiksägare och burgarkrögare

Arbetsgivaravgiften för unga sänks med nio miljarder. I själva verket är det gratispengar till coronadrabbade företag, skriver Emanuel Sidea.

Nytt är det inte. Förslaget luftades redan under veckan innan det idag presenterades i regeringens budgetproposition.

Och återigen fick Stefan Löfven (S) äta upp ett gammalt uttalande.

Under sitt första maj-tal 2015 hade statsministern kallat slopade arbetsgivaravgifter för unga för "miljardsvindel". Samma år, då regeringen äntligen fick lägga en egen budget, begravdes också sänkningen som hade införts av den tidigare Alliansregeringen.

Fem år senare är den kritiserade åtgärden mirakulöst återuppstånden i Löfven-regeringens budget. Denna gång sänks arbetsgivaravgiften för unga mellan 19 och 23 år. Åtgärden är tillfällig och gäller från 1 april 2021 till samma tidpunkt 2023.

Detta är självklart en eftergift som regeringen gör i utbyte mot stöd från i första hand Centerpartiet, men även Liberalerna.

Utvärderingar av åtgärderna har gjorts. Summering: det är dyrt och ger inte många nya jobb. När Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering (Ifau) synade effekterna 2013 slog man fast att 6 000–10 000 jobb för unga hade skapats till en kostnad på 1-1,6 miljoner kronor per jobb.

Det hade med andra ord varit billigare med medborgarlön till de berörda. Sannolikt hade hälften så mycket räckt.

LÄS OCKSÅ: Emanuel Sidea: Fredrik Lundberg skrattar hela vägen till banken

John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet har tidigare sagt till Svt att det är mer effektivt med riktade insatser gentemot äldre och boende i glesbygd som riskerar långtidsarbetslöshet.

Även ekonomiprofessorn Lars Calmfors delar synen om att att det är ineffektivt, särskilt sedan arbetsgivare som redan anställt unga får ta del av stödpengarna. Han anser att nystartsjobb riktade mot unga som varit arbetslösa en längre tid skulle ha större effekt.

Men Centern lutar sig annan forskning – bland annat en rapport från Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) från 2019.

Delvis bekräftar den tidigare forskning om att det är ineffektivt, men slår samtidigt fast att man kan betrakta sänkta arbetsgivaravgifter som ett slags kapitaltillskott till företag som sysselsätter unga. När kostnaden de unga i personalen sänks så får företagen en respit – alternativt pengar över till annat, till att anställa fler eller generera vinst.

Max, McDonalds och Burger King är kända för att vara arbetsgivare med en stor andel unga i personalen. Denna dag har de miljoner skäl att glädjas, eftersom lönekostnaderna sjunker rejält inom kort. Andra branschen som kommer dra nytta av detta är detaljhandeln, som har runt en femtedel av arbetskraften i åldergruppen 15-24 år. Den näststörsta är finans/företagstjänster.

Och det är nog så man ska se en av regeringens största nya utgiftsposter om nio miljarder. Det är inte i första hand tänkt till att sätta arbetslösa unga i arbete, utan ge ett tvåårigt andrum till de företag och branscher som drabbats hårt av pandemin.

Men det hade inte sett så snyggt ut att ge skjuta till kontanta medel till klimatnegativa butiksägare, köttsäljande burgarkrögare och kapitalistiska banker. Därför får ges stödet med omväg via ungdomar. Där har regeringen något gemensamt med gängen: unga få agera runners.

Läs fler inlägg i ekonomibloggen här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera