Mats Edman: Mer överbeskydd än skydd

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Åtta av tio avlider från 70 år och uppåt, men flest dödsfall sker mellan 80 och 89 år. Människan dör av ålderdom eller otur. Sjukdom är otur eftersom alla inte drabbas. För naturen är sjukdomar ett effektivt sätt att se till att demografins kronometer följer den utmätta tiden.

Etnologer studerar dödsannonser för att se vad de säger om tidsandan. Ordet »död« är numera märkbart impopulärt. I stället föredras omskrivningar som att den döde »lämnat oss«, »gått bort«, »kommit hem«, »återförenats« och »somnat in«.

I det postindustriella samhället finns system som vårdar men också håller sjuka, gamla och döende på distans från det sorgfria, hälsosamma, ungdomliga liv som är tidens ideal. Den moderna tjänstepersonens fokus ligger på de trettiotusen dagar då hen inte dör.

Vad som till sist släcker livet är framför allt hjärt- och kärlsjukdomar, cancer-tumörer och demens. Dessa sjukdomar ordnar 65 procent av dödsfallen. Ett genomsnittligt år avlider cirka 91 000 personer, i år blir det kanske 5 000–6 000 fler på grund av covid-19. Hur många som dött »av« eller bara »med« coronavirus i kroppen är starkt omdiskuterat. Oklart ännu vilken slutsiffra alla kan enas om.

2020 är döden lika med viruset från Wuhan. Aldrig har vi informerats så frenetiskt om en sjukdom. Aldrig har så omvälvande och dyra åtgärder genomförts för att skydda liv. Ändå infinner sig inte lugnet. Paniken manifesteras extra tydligt när man möter munskyddsbärare på skogspromenad.

I en storm av information och spekulation famlar vi efter hårda data. I vilken ålder är exempelvis sannolikheten störst att dö i allmänhet och av covid-19 i synnerhet? Med siffror från myndigheterna kan man jämföra de uppemot 6 000 coronafallen med all annan död i olika åldersgrupper ett normalår.

Enklast illustrerat med följande tabell:

Första raden visar att risken att dö av covid-19 är minimal för en person under 50 år. Bara drygt 70 svenskar 0–49 år (1 procent av fallen) har avlidit med covid-19. Tabellen indikerar att covid-19 inte tycks ha lett till någon särskiljande dödlighet i någon åldersgrupp med undantag av 80–89 år (42 vs 35 procent).

Alla äldre som är bräckliga, dementa, multisjuka, har hemtjänst eller vårdas på äldreboenden löper extra stora risker vid smitta. Rensar man statistiken för de allra sköraste som dött inom äldreomsorgen faller dödstalen, och riskerna, avsevärt även för mycket gamla personer. Studier från Karolinska institutet visar exempelvis att skörhet är viktigare än ålder när det gäller risken att dö av covid-19.

Tittar man specifikt på gruppen 70–79 år så är andelen »normaldöda« och döda med covid-19 lika stor (22 procent). Detsamma gäller andelen döda 70–79 år i procent av våra 84 000 bekräftat smittade. 40-talisterna tycks inte vara hårdare drabbade av covid-19 än av andra döds­orsaker.

Det finns 2 miljoner pensionärer i landet, varav 1,5 miljoner är över 70 år. Nio av tio pensionärer är friska och bor i sina egna hem. Bara var tionde behöver hemtjänst eller särskilt äldreboende, vilket borde framhållas oftare.

Ändå manas 70-plussarna att kollektivt hålla sig undan, inte shoppa eller åka buss. Om de träffar barn och barnbarn gäller utomhus och möjligen lite »luftkramar«. Särskilt krigskullarna från 40-talet är förbannade över att utpekas som riskgrupp med ålder som enda kriterium.

Alla över 70 år behöver »skyddas«, menar regeringen. Ska man gå på statistiken är det nog ett »överbeskydd«. Eller »diskriminerande ålderism«, som Centrum för äldreforskning kallar det. Föremålen för denna omsorg är i alla fall less på beskyddet.

Missnöjet syns i sociala medier och debattinlägg. Dessa statsindividualister och välfärdsvinnare har med pandemin som ursäkt berövats sin invanda agens. Återstår att se om pensionärerna tackar eller bestraffar Stefan Löfven i nästa val.

 

 

Text:

Toppbild: TT