Kultur / kulturbloggen

Kulturbloggen: Filmen om en pandemi i minnesförluster är absurd – och sevärd

I Greklands Oscars-bidrag "Apples" tar en pandemi ifrån människorna hela deras identitet.

Mängden manus till de stora svenska förlagen har ökat med uppemot 30 procent rapporterar SVT. Uppgiften baseras på bedömningar från de stora förlagen. Många av dem handlar dessutom om corona eller om isolering. Förlagens teori är att människor inspireras av krisen, men också har fått gott om tid som de tillbringar i karantän.

Dessvärre är det svårt att få till något bra på bara ett halvår som denna kris hittills har pågått. De som lyckas är företrädesvis personer som redan hade börjat på en berättelse som helt eller delvis behandlade påtvingad isolering eller smitta av olika slag och som i ett senare skede har kunnat förstärka det tema som intresserar den coronaisolerade människan av idag. Eller så har de bara haft tur med tajmingen.

En sådan film visas på Stockholms filmfestival i veckan som kommer. Den grekiska regidebutanten Christos Nikou har gjort filmen Apples om en pandemi i minnesförluster som grasserar över världen. Rätt som det är så tappar en ny människa hela sitt minne. Har hen tur så kommer familjemedlemmar och letar rätt på sin saknade anhörig. Om inte, så som händer för huvudpersonen Aris (spelad av Aris Servetalis), så väntar ett minnesprogram för att skapa nya minnen.

Nina van den Brink: Gör det något om det som Downton Abbey lär oss är fel?

Idén bakom filmen är intressant, att en människa måste ha minnen av ett tidigare liv för att kunna leva ett fullvärdigt liv, bland andra människor. Lika intressant är att det inte tycks spela någon roll vilka dessa minnen är. Vad som är ett bra liv är alltså inte givet, det viktiga är minnet av att ha levt ett liv. Filmen blir både dråplig och filosofisk av att en myndighet av något slag har utformat programmet för nya minnen, och av titeln som väcker frågor om vad kunskap är. De glömska personerna vet ingenting om sig själva. Men de kan fortfarande en massa saker.

Det är en sevärd film, lätt absurd och tydligt influerad av Greklands stora samtida regissör Giorgios Lanthimos, som konkurrerar med Amanda Kernells Charter om att bli en av de nominerade i Oscars-kategorin Bästa internationella spelfilm.

***

Ett undantag till ovanstående resonemang utgör Josefine Bornebusch som när filminspelningen av hennes och Jonas Karlsson tv-serie Harmonica ställdes in på grund av corona, i stället drog ihop ett nytt filmteam och gjorde en multiplotfilm om människor som på olika vis drabbas av isoleringen. Filmen Orca är bioaktuell just nu.

Läs fler inlägg i kulturbloggen här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera