Hon fick livet tillbaka

Ett cancerbesked väcker starka känslor, men behöver inte längre innebära en dödsdom.

Text:

Foto: Magnus Aronson

PARP-hämmare har på senare år revolutionerat behandlingen av cancer. 2018 fick James P Allison och Tasuku Honjo Nobelpriset i medicin för sina upptäckter på området.

Kort och enkelt förklarat går det ut på att man – i stället för att behandla cancercellerna – behandlar immunförsvaret; »dopar« dess mördarceller med genmodifiering så att det blir än mer potent och kan bekämpa cancern bättre, berättar Klas Kärre, professor på Karolinska institutet och ordförande för Cancerfondens forskningsgrupp.

Just PARP-hämmarbehandlingen var det KI-professorn Thomas Helleday som kom på. Den dödar cancercellerna genom att skada deras möjlighet att reparera sitt dna.

– Man kan äta tabletterna i femton år. Det är som en konstant ­cytostatikabehandling som inte skadar de friska cellerna, säger han.

Men den fungerar bara på ett par procent av all cancer så Thomas Helleday tycker att han har mycket kvar att göra. Han leder nu sitt forskarteam för att åstadkomma samma sak inom andra cancerformer; på KI i Huddinge pågår till exempel kliniska försök i Fas 1 med blodcancerpatienter.

– Har man spridd cancer är det svårt att bota. Men vi vill göra det till en kronisk sjukdom. Som hiv, där finns behandlingar som gör att patienterna inte utvecklar aids. Men slutar man med behandlingen kan viruset öka.

Thomas Helleday.

Det har varit »två skitår«, konstaterar Ewa Almqvist från Uppsala som fick sin diagnos för två år sedan. Nu behandlas hon med PARP.

Det började i mars 2019. Mammografin visade förändringar i hennes bröst och hon blev kallad tillbaka för en biopsi. Vävnadsproverna visade på dubbelsidig bröstcancer och hon opererades.

– Det var väldigt omtumlande. Först gjorde de en tårtbitsoperation. Jag valde det, trots att det innebär en risk för återfall och ny cancer, men det var bråttom att få bort tumörerna, berättar hon.

Ewa Almqvist var 57 år då, gift med två vuxna döttrar. Hon jobbar som pressinformatör i Svenska kyrkan. Hon och maken hade precis kommit hem från en drömresa, en safari i Sydafrika. Nu tog livet en drastisk vändning.

Sommaren spenderades med cytostatika och under hösten strålades hon. I januari 2020 fick hon nya bröst med hjälp av bukfett och egen hud.

– Det är väldigt snyggt gjort, säger hon, nöjd med resultatet.

Men historien slutade inte där.

– Jag visste att återfallsrisken var ungefär 20 procent och risken för en ny cancer var 10 procent.

Så när hon hösten 2019 fick frågan om att ingå i en ny studie på Akademiska sjukhuset med syfte att minska risken för återfall tackade hon ja.

– Syftet var att skräddarsy ett slags vaccin med hjälp av immunterapi för att minimera risken för återfall. De skapade ett vaccin av mina tumörer för att kroppen skulle känna igen dem och bekämpa dem.

Lagom till försommarens skiraste grönska fick hon ett gratulationsbrev med beskedet att hon utvecklat immunrespons mot sin gamla cancer.

– Jätteglad! Håret hade börjat komma tillbaka. Hela jag hade börjat komma tillbaka, beskriver hon känslan.

Men i oktober, när Ewa Almqvist gjorde en bukröntgen, upptäcktes av en slump nya fläckar upp mot bröstkorgen. Fyra nya tumörer hittades och biopsin visade att det trots allt var ett återfall av den gamla cancern.

– Det var bara en mardröm alltihop. Jag har alltid varit rädd för döden. Trots att jag är troende och tror på en tillvaro bortom döden så är den läskig, säger hon.

Varför behandlingen i studien inte höll vad den först lovade vet man inte. Ewa Almqvist gick in i en ny behandling med PARP-hämmare. Adventstiden inleddes med två tabletter morgon och kväll. I slutet av januari var det dags för PET-scanning.

– Jag hade haft en förfärlig vecka med mardrömmar, trodde att det inte hjälpt. Men min läkare nästan hoppade på stolen, så ivrig var hon.

Tre tumörer gick knappt att se längre. Den största på 13 mm hade minskat till 8 millimeter.

– Det var ju fantastiskt! Det hade bara tvärvänt. Nu ska jag äta medicinen så länge den fungerar, säger Ewa Almqvist.

– Enligt min läkare ska jag se det som en kronisk sjukdom som jag har livet ut.

Både Thomas Helleday och Klas Kärre betonar att all cancer inte kan hållas i schack på det viset.

Det beror på vilken typ av cancer vi talar om, säger Klas Kärre, och förklarar att cancer egentligen är minst 200 sjukdomar som alla har sitt förlopp, men det gemensamma är att de beror på en störd delning av celler som sprider sig i kroppen.

Vissa typer kan i princip kallas kroniska redan i dag. Man mäter detta i möjligheten att överleva tio år från cancerbeskedet.

Den har gått upp i snitt från 40 procent av patienterna 1950 till över 70 procent i dag.

– 1950 överlevde en av tre. I dag överlever två av tre, en fördubbling, säger Klas Kärre.

Samtidigt är det nästan dubbelt så många som får cancer som för 50 år sedan. Justerat för folkökning och högre genomsnittsålder har antalet diagnosticerade cancerfall ökat med 40 procent och dödligheten minskat med 20 procent. I genomsnitt. För bröst-, prostata-, malignt melanom, leukemi, testikel- och äggstockscancer har överlevnaden tio år efter dia­gnos ökat betydligt, i flera fall med runt 90 procent.

Man räknar med att 350 000 personer lever med en över tio år gammal cancerdiagnos, en del har botats, andra kontrolleras med behandling. År 2040 räknar man, enligt Klas Kärre, med att det är nästan dubbelt så många, 660 000 personer. Vad betyder det för samhällsekonomin?

I en rapport från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE), som kom 2016, var kostnaderna för cancer 36 miljarder kronor år 2013. Största delen, nästan 16 miljarder kronor, var produktionsbortfall. Att personer dog »i förtid« beräknades till en kostnad på nästan 12 miljarder. Sjukskrivning, i viss mån även för anhöriga, beräknades till 4 miljarder kronor.

Själva cancervården kostade 15,5 miljarder kronor.

Med andra ord finns det – förutom minskat mänskligt lidande, död, sorg och saknad – mycket att vinna rent samhällsekonomiskt på att människor lever längre, om än med en cancersjukdom. Ewa Almqvist i Uppsala jobbar till exempel åter heltid sedan ett par månader.

Prognosen för år 2040, enligt IHE-rapporten, är en samhällsekonomisk kostnad för cancer på över 68 miljarder kronor, en ökning med 90 procent från 2013. Under samma tid förväntas Sveriges befolkning, enligt Statistiska centralbyråns prognoser, öka med drygt 20 procent till knappt 12 miljoner invånare, skriver rapportförfattarna.

Vad får specialistvård och forskning som syftar till att ta fram behandlingar kosta? Den debatten böljar ständigt fram och tillbaka i cancerforskningsbranschen, säger Klas Kärre. Det finns de som hävdar att inga kostnader ska sparas för att rädda ett liv. Och det finns de som påpekar att varje krona som spenderas på en patient tas ifrån någon annan, som vill göra avvägningen: hur många liv räddar vi för den här kostnaden? Är det tillräckligt många eller gör pengarna större nytta någon annan stans?

Tidigare var det varje region (då landsting) som bestämde vilken behandling som kunde ges. Nu är det ett nationellt beslut. Men Sverige kritiseras ibland för senfärdighet med behandlingar som europeiska läkemedelsmyndigheten EMA godkänt.

Klas Kärre nämner en behandling för malignt melanom som EMA godkände 2013. I Danmark blev den genast tillgänglig för patienter. I Sverige tog det längre tid innan den kom i bruk, vilket orsakade en hel del kritik från läkare och patienter.

– Vi behöver processer för att få in nya läkemedel i systemet, säger han, och föreslår en fond som kan bekosta vidare forskning och kliniska studier av nyligen godkända läkemedel.

Klas Kärre talar om två nyckelord i cancerbehandlingens utveckling framåt: precisionsmedicin och biomarkörer.

Det tog tretton år att kartlägga en människas hela arvsmassa, dna, men 2003 var det klart. I dag kan man kartlägga en individs dna på en eftermiddag. Eller en tumörs dna.

– Det gör att vi kan skräddarsy en behandling utifrån just den individens speciella cancer, säger Klas Kärre.

Ökad precision på alla fronter är ett viktigt framsteg. Men också kombinationer av olika behandlingar i rätt skede och dos:

– Det är små steg där vi följer hur cancern mår men också patienten, helhetssyn och livskvalitet är viktigt. Det har gjort att vi nu kan bota former för barnleukemi.

Biomarkörer är det andra stora framtidshoppet. Om man tidigare kunde mäta 50 värden i laboratorieprovet kan man nu analysera tusentals med hjälp av nya kemiska metoder, AI och big data.

– Då kan vi läsa av mönster i en sjukdomsutveckling, mönster i blodet eller i tumörer. Det finns hopp om att utveckla nya mätningar för biomarkörer som kan användas i screening, säger Klas Kärre.

Men nej, vi kommer inte att kunna utrota cancer. Även om man kan påverka läget genom livsstilsförändringar så beror majoriteten av cancerfall på slumpen, hävdar han.

Klas Kärre.

– Vi har en inneboende instabilitet i vår arvsmassa som gör att den kan utvecklas åt olika håll i kroppscellerna.

Det ligger helt enkelt, som det ibland heter, i den mänskliga faktorn att få cancer. Men om 50 år kan vi nog nå 90 procent i tioårig överlevnad, tror han.

Ewa Almqvists cancertyp, BRCA, är genetisk och båda hennes döttrar bär också på genmutationen. Det ger dem ett rejält övertag att förekomma sjukdomen.

Hur känner hon nu inför döden och livet?

– Jag känner förtröstan även om jag vet att jag har en elak sjukdom i kroppen. Just nu är läkarvetenskapen listigare, säger hon, och nämner att det snart är dags för nästa screening.

– Det är ju lite svårt att uttrycka starka och stora förhoppningar i ett så tidigt skede, men det kändes faktiskt som att jag fick livet åter när läkaren berättade vilket fantastiskt resultat medicinen gett efter bara två månader. Livsperspektivet förlängdes från något år till kanske 20. Så visst hoppas och tror jag att jag ska få se mitt barnbarn Jack, ett år, börja skolan och kanske till och med ta studenten.