Så bra är ABBA:s nya låtar

ABBA släpper nytt för första gången på 40 år. Musikern Johan Norberg recenserar "I Still Have Faith In You" och "Don't Shut Me Down".

Text: Johan Norberg

Foto: Baillie Walsh/TT

Pophistoriens mest efterlängtade comeback: ABBA släpper nytt material, ett album som släpps i november. Det är så osannolikt att jag reflexmässigt kollar dagens datum, nej det är inte den 1 april. Till och med Benny Andersson själv blev förvånad över att ”tjejerna” tackade ja till att spela in nya låtar. En oväntad återförening, men kanske ändå inte.

De drivande låtskrivarna i bandet, Björn och Benny, är något så unikt i sin bransch som två sansade herrar som år efter år utvecklat och förnyat sitt hantverk. Inget turnerande som förstört hälsa, familjeliv och självbild, bara ett kontorsaktigt knegande med en enastående förmåga att navigera rätt bland alla beslut som måste tas i den miljardindustri som bara rullat på. För många år sedan erbjöds de just en miljard för att återförenas och Benny sa i en intervju att de bestämde sig för att ses och åtminstone beakta anbudet, men nej, absolut inte.

Inte ens för den summan. I jämförelse är det bara the Beatles som lyckats vårda sin katalog med samma försiktiga noggrannhet.

Men nu kommer det ändå ett nytt album, Voyage, en del av den show som har premiär den 27 maj 2022 i en specialbyggd arena i London, med ett liveband och fyra hologram av Björn, Benny, Agneta, och Anni-Frid – själva kommer de inte att stå på scenen. Det är lite 1 april-varning även där, ”fyra hologram?”, men ABBA’s återkomst kräver naturligtvis ett spektakel ingen tidigare sett maken till.

Hur låter då musiken? Ja, än så länge har vi bara fått höra två spår, I Still Have Faith In You och Don’t Shut Me Down. Anni-Frids röst har djupnat på ett oerhört fint Joni Mitchell-aktigt sätt och klangen i stämsången med Agneta sitter där den ska.

Jag, som är musiker och musikproducent, är oerhört känslig för ”autotune”, det dataprogram som justerar och ”stämmer” sångröster på alla popinspelningar i dag, men jag kan inte höra att den använts här, rösterna låter äldre, men äkta. Det engelska uttalet är som det var då, charmigt svenskt, och musikarrangemangen är så daterade (ABBA 1980) att det blir som en oerhört välgjord pastisch. Lyckligtvis verkar de inte ha tagit till sig något som hänt i musikbranschen de senaste 40 åren, och något annat hade ju varit fasansfullt, alla vill vi väl att ABBA ska låta som de alltid har gjort.

Det är omöjligt att rättvist bedöma de nya låtarna –  jag hör att de är riktigt bra, men givet att vi varit marinerade i deras gamla hits i fyrtio år, går det inte att vara helt objektiv. I jämförelse har nyskrivet material svårt att mäta sig, hur bra det än är.

Självklart är jag oerhört tveksam till att de släpper ett nytt album. Det var ju en så vacker historia, att de drog sig tillbaka på höjden av sin karriär, som Björn Borg eller J.D. Salinger, men om det finns några som skulle kunna ro iland med det, så är det just ABBA. De har inga ekonomiska behov och projektet utstrålar mest lust och nyfikenhet. När man hör Benny berätta låter det så enkelt, att de spelade in två låtar och eftersom det var så himla kul så gjorde de åtta till.

Men, jag kan inte låta bli att tänka på Björn Borgs comeback med sitt träracket. Det var ju ett fint ihopsnickrat hantverk, som det alltid hade sett ut, och servarna var ju Björns, med fin träff, men ändå. Det ville sig inte riktigt.

Jag hoppas inte att träracketkänslan smyger sig in i ABBA’s comeback.