Sista minuten på scen blev hel föreställning

Mattias Andersson på Dramaten är aktuell med Den yttersta minuten. Alla skådespelare på hela teatern har fått frågan vad de skulle vilja framföra om de bara hade en enda minut kvar på scen. Deras svar har blivit en föreställning.

Text:

Foto: Sören Vilks/Dramaten

Hur kom du på den här uppsättningen?

– När jag fick uppdraget som teaterchef så hade jag tidigt en idé om att göra något som skulle involvera hela huset och ensemblen. Så kom pandemin och det blev än mer akut att samtala kring vad det egentligen är som de här teaterhusen skall användas till och fyllas med. Jag kände av en stor frustration och rotlöshet bland skådespelarna när de inte fick utföra sitt yrke.

Hur togs idén emot av dina medarbetare?

– Överraskande bra. Jag uppfattade att de blev omedelbart inspirerade av uppgiften, även om en del också tyckte det var lite skrämmande eller att det framkallade kraftig prestationsångest.

Hur gick du tillväga för att få ihop ett så stort och gissningsvis spretigt material?

– När jag hade fått alla minut-förslag inskickade från skådespelarna i våras hade jag en skrivperiod där jag sammanställde ett slags manus till rep-start. Sammanfogade, koncentrerade och kontrasterade de olika bidragen mot varandra, samt skrev även vissa egna texter. Det liknar kanske mer ett partitur eller ett bildmanus där man skriver ut även ordlösa visuella och musikaliska sekvenser.

Så det är öppnare än ett manus till en vanlig pjäs? 

– Till största del skapas en sådan här föreställning i realtid på scengolvet tillsammans med skådespelarna under repetitionerna. Man diskuterar, testar och improviserar kring texter och sekvenser och söker fritt i materialet. Koreografen Tove Sahlin hade även en parallell fråga till ensemblen där de samtliga fick frågan ”Vad är bra dans?” och utifrån tre favoritklipp på danssekvenser fick de uppgiften att sätta ihop en personlig dansminut.

Finns det någon tendens i det material du fick in, ville alla spela Hamlets monolog eller så?

– Nej det var i sann mening pluralistiskt, högt och lågt och i massor av olika färger och tonlägen.

Du har alltid arbetat mot det dokumentära, använt sociologer för att samla ihop intervjusvar på existentiella frågor… varför?

– Jag intresserar mig för att berätta i helbild och fånga alla parallella livspositioner och verklighetsuppfattningar som verkar sida vid sida i vårt samhälle. Det handlar om att arbeta så att en enskild utsaga från ett subjekt alltid står i relation eller kontrast till någon annans, att inte låsa fast sig i en position eller narrativ om livet och Världen. Det har varit ett sätt att utsätta mig själv som dramatiker för överraskande och fundamentalt annorlunda livspositioner än mina egna.

Vad hoppas du förmedla med din nya uppsättning? Kan man säga att det är en pjäs?

– Nej, kanske inte ”pjäs”. Mer en installation eller ett scenkonstverk. Men avsikten är att ge en stark och sann livskänsla av att vara människa på Jorden 2021.