Allard utmanar ”prussiluskorna” – siktar mot riksdagen

Kristdemokraternas långvarige partiledare Alf Svensson är den som hittills har varit närmast att få ett riksdagsmandat genom den så kallade 12-procentsregeln. Den stipulerar att ett parti som vinner fler än tolv procent av rösterna i en valkrets kan få ett av den valkretsens fasta mandat i kammaren. I riksdagsvalet 1988 fick Kristdemokratisk samling (som partiet hette då) 10,6 procent i Jönköpings län, även kallat ”bibelbältet”.

I valet nästa år ska nu det lokala Örebropartiets ledare Markus Allard försöka toppa det och ta sig in i riksdagen via Örebros valkrets, som har cirka 250 000 röstberättigade. Redan för tre år sedan berättade han för Fokus att han närde en förhoppning att någon gång ta sig in i riksdagen. På frågan vad partiet då skulle heta svarade han ”Fan vad punk det vore om det ändå fortsätter heta Örebropartiet”.

Och det partinamnet står han fast vid än i dag, vilket han sa i en tv-intervju som blev viral förra veckan. Inför intervjun hade han lovat SVT:s reporter två minuter – och när de var passerade lämnade han resolut inspelningen medan kamerorna rullade. Men under den korta tiden hann Allard, förutom att berätta om partinamnet, även med att kalla rikspolischefen för en ”gråtande kärring” och säga att dagens politiker ”prioriterar sjuhelvetes fel”.

Hans drastiska språk är välkänt även långt utanför den egna valkretsen. Kommunfullmäktigemötena i Örebro, där partiet fick fem mandat 2022, har nämligen också blivit virala. Där framträder han med en blandning av sarkasm, genuin upprördhet och vad som kan betecknas som verbal råhet.

Inte sällan står han ensam mot resten av kommunfullmäktige – högljudd och oförsonlig. Det är så Markus Allard har byggt sitt varumärke som politikens gossen ruda. När Alf Svensson försökte ta sig in i riksdagen fanns inte internet. Men i dag är förutsättningarna annorlunda. En ensam kandidat med mobiltelefon kan nå längre än en hel partiapparat kunde för trettio år sedan

Statsvetaren Sofie Blombäck vid Mittuniversitetet forskar om nya och små partier. Hon beskriver tolvprocentsregeln som ”en demokratisk säkerhetsventil”.

– Den är tänkt att ge starkt förankrade lokala rörelser en chans att nå riksdagen, även utan rikstäckande organisation, säger hon.

I valkretsen Örebro län, som har nio fasta riksdagsmandat sedan förra valet, skulle tolv procent sannolikt räcka för att få ett av dem. Förutom Kristdemokraterna i Jönköping finns det tre andra partier som genom åren har kommit en bit på vägen mot att få ett mandat genom en valkrets.

Norrbottenspartiet, lett av Lars Törnman, fick 9,1 procent av rösterna i Norrbottens läns valkrets år 2002. Sverigedemokraterna samlade 7,1 procent i Skåne läns västra valkrets år 2006, valet innan SD klarade fyraprocentsspärren och kom in i riksdagen den vanliga vägen. Och Feministiskt initiativ nådde 5,3 procent i Stockholms kommunvalkrets 2014.

Internets genombrott hade visserligen skett vid 2006 års val och de sociala medierna hade etablerats när Fi var som störst 2014, men möjligheten att bygga en digital närvaro är ännu större i dag. Men Sofie Blombäck påpekar att det inte räcker med synlighet för att vinna röster.

– Det krävs ett maskineri. Organisation, valarbetare, tryckta valsedlar och fungerande logistik. Det är där de flesta nya partier har snubblat. Allards styrka är att han redan har ett parti som fungerar i kommun och region – det ger ett visst fundament.

Sverige har internationellt sett låga trösklar för att starta ett parti – men relativt höga trösklar för att vinna ett mandat.

– Du behöver inte ens vara en juridisk person för att bilda parti. Det svåra är inte att få finnas på valsedeln, utan att få folk att faktiskt rösta. Det är där de flesta misslyckas.

För att registrera ett parti på riksnivå krävs 1 500 namnunderskrifter och en låst kandidatlista, såvida man inte har en så kallad öppen lista där vem som helst får kandidera. En sådan hade Folklistan som företräddes av Sara Skyttedal och Jan Emanuel inför senaste Europaparlamentsval. Efter registreringen börjar det praktiska: tryck och distribution av valsedlar i hundratals vallokaler.

– Det är där drömmen ofta spricker. Man startar för sent eller saknar människor som kan göra jobbet.

När det gäller Örebropartiet ser Sofie Blombäck dock något nytt.

– När Fi nådde höga resultat i stockholmsvalkretsen 2014 skedde det utan den uttalade strategin att ta sig in den vägen. Inte sedan Norrbottenpartiet har något parti byggt en uttalad strategi på paragrafen. Örebropartiet har en medveten plan för detta redan före valet.

Och kanske ligger styrkan inte bara i planen utan i uppmärksamheten den väcker.

– Allard är ett fenomen som både kritiseras och hyllas. Men även den negativa uppmärksamheten kan gynna honom. Forskning har tydligt visat att dålig publicitet är bättre än ingen publicitet när det gäller små partiers möjlighet att växa. Det är inte säkert att du förlorar på att vara bråkig. I ett medieklimat som ständigt jagar konflikt kan även negativ uppmärksamhet fungera som syre. Det vet Allard mycket väl.

När Fokus når Markus Allard säger han att han är extremt stressad och enbart hinner svara på frågor via mejl. Där är han inte nådig mot valsystemet som det ser ut i dag.

”Var ska man börja? I förra valet uppmärksammade vi valfusk, där valförrättarna gömde våra valsedlar – upprepade gånger trots tillsägelser. Det hela filmades. Det blev inga konsekvenser för dem sen. Valsedelssystemet är gjort för att det ska vara ett helvete att åka runt till alla lokaler och så vidare. Det är menat att hålla nya partier ute.”

I övrigt är han dock optimistisk till utsikterna att lyckas ta sig in i riksdagen.

”Allt handlar om vår förmåga att kunna springa här. Klarar vi att nå ut till alla hushåll med vår politiska produkt i tid så bedömer jag det som att vi kommer in”.

Han hänvisar också opinionsundersökningar han har låtit göra innan partiet gick ut med sin riksdagsambition. Företaget Verian ställde frågan till 1 300 respondenter i Örebro län om de hade röstat på Örebropartiet om det vore val till riksdagen i dag. 15 procent svarade ’ja’, 64 procent ’nej’ och 21 procent ’vet ej’.

Hur kommer din nationella politiska agenda skilja sig från din lokala?

”Det kommer väl utkristallisera sig när vi skrivit klart nationella valplattformen. Jag är redan irriterad över att den kommer behöva stressas fram och att jag troligtvis kommer tycka att den inte går tillräckligt på djupet. Men nu får det bli så.”

Plan B om du blir utan mandat?

”Alltså, det är ju att göra exakt det jag redan gör. Jag kommer ju fortsätta i kommunen och regionen oavsett om jag kommer in riksdagen eller inte. Vi är ju Örebropartiet. Vi har alltid hemmaplan att falla tillbaka på. Enda skillnaden kommer vara graden av jobb, magsår och pendling”.

Du använder ord som ”babbar” och kallar rikspolischefen för en ”gråtande kärring”. Kommer du att fortsätta med detta språkbruk om du sitter i riksdagen?

”Ja, jag kommer fortsätta vara mig själv och tala ren och levande svenska snarare än det ängsliga kläggets giftbesprutade och döda språk”, skriver Allard.

”Dagen jag slutade förhålla mig själv till alla jävla nunnor, prussiluskor och förståsigpåare var dagen det började gå bra. Kan man inte kalla en spade för en spade kommer man aldrig kunna gräva där man står eller lösa något annat problem heller för den delen”.

***

Läs även: Markus Allard: ”Därför är jag populist”

Läs även: Ryskägt bygge vid marinbasen – stat och kommun handfallna