Carl Bildts roll i Lundin Oil är rejält överskattad
Vad bidrog Bildt med under sin tid i styrelsen för Lundin Oil? Sanningen är nog den att hans roll i det totala sammanhanget är mycket överskattad, skriver författaren Bengt G. Nilsson.
Vad bidrog Bildt med under sin tid i styrelsen för Lundin Oil? Sanningen är nog den att hans roll i det totala sammanhanget är mycket överskattad, skriver författaren Bengt G. Nilsson.
I mars 2001 hade Aftonbladet en topprubrik som löd: ”Oljeskandalen: VÄRLDEN RASAR MOT BILDT.” Inne i tidningen anklagades den tidigare statsministern och moderatledaren Carl Bildt på fem sidor för att känna till, men nonchalera, att företaget Lundin Oil medverkade till människorättsbrott i Sudan i sitt sökande efter olja. Ett inbördeskrig pågick i landet sedan 1983 mellan regeringen och rebeller i södern. Pengar från bolaget stärkte den sudanesiska regeringen som påstods utöva väpnad terror mot folken i krigsområdet. Bildt satt i Lundin Oils styrelse och måste därför ha haft en djup inblick i dessa allvarliga förhållanden, enligt tidningen. ”Bevisen är överväldigande”, skrev Aftonbladet.

Det var en attack på Carl Bildt som saknade motstycke. Han var sedan en tid tillbaka FN:s särskilda sändebud på Balkan och enligt Aftonbladet hade de nya uppgifterna om hans delaktighet i Lundin Oils påstådda förbrytelser i Sudan vållat chock i FN-skrapan i New York. ”Bildt är en skam för FN”, fastslog Aftonbladet.
Förra veckan, ett kvarts sekel efter artikeln, var det dags för Bildt att under ed redogöra för sitt engagemang i Lundin Oil. I sal 34 i Stockholms tingsrätt trängdes åskådarna i hopp om att få ta del av skandaluppgifter. Rättsprocessen mot Ian Lundin och schweizaren Alexandre Schneiter, som båda varit verkställande direktör i bolaget, inleddes den 5 september 2023. Det är Sveriges dyraste och mest omfattande rättegång genom tiderna. Medhjälp till grovt folkrättsbrott, lyder åtalsrubriken.
– Jag lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller ändra, svor Carl Bildt.
Han sa sig inte veta varför han hade blivit föreslagen en plats i styrelsen för Lundin Oil år 2000.
– Jag blev tillfrågad och då tackade jag ja. Jag tyckte det var ett intressant bolag med verksamhet i stora delar av världen.
Att bolagets aktiviteter skulle kunna vara kontroversiella och vålla debatt föresvävade honom inte. Och det var inte förrän året därpå, den 15 mars 2001, som det synbarligen lättsamma styrelsearbetet förbyttes i sin motsats. En rapport publicerades av den kristna brittiska hjälporganisationen Christian Aid som fick alla stora svenska nyhetsredaktioner att gå upp i stabsläge.
I den inledande sammanfattningen i rapporten The Scorched Earth (”Den brända jorden”) står det: ”I de oljerika regionerna i Sudan genomför regeringen en brända-jorden-taktik för att rensa bort civila från området och bereda väg för utländska oljebolags prospektering och utvinning av olja. Infrastruktur för oljeindustrin – samma vägar och landningsbanor som betjänar bolagen – används av armén i kriget.”
Christian Aids rapport var en anklagelseakt på 39 sidor som handlade om att oljebolagen, särskilt Lundin Oil, var medskyldiga till en mängd mycket allvarliga förbrytelser mot civila, utförda av regeringssoldater och regeringsanknutna miliser. Dessa väpnade styrkor påstods ha gått fram över hela oljeregionen som en gräsbrand och lämnat död och förödelse i sina spår. Allt i syfte att göra det möjligt för bolagen att bygga vägar och borra efter olja. Tiotusentals människor hade fördrivits från sina brända byar, enligt rapporten. Ett okänt tusental människor hade dödats.
Åklagarna i målet mot Lundin Oil-direktörerna har sedan starten ägnat sig åt att lägga ett jättelikt pussel. Bit för bit, detalj för detalj, vill de skapa en bild som ska visa hur Lundin Oil var behjälpligt i det påstådda folkrättsbrottet. Även denna torsdag, i Stockholms tingsrätt, pågick pusslandet. Det är petigt, noggrant och inte så värst publikvänligt. Åskådarna får tålmodigt vänta på de stora skandalerna.
Åklagare Ewa Korpi frågade Carl Bildt om han mindes de protokollförda diskussionerna i bolaget om svårigheterna med att bli klara med arbetet som försenades av säkerhetsproblem.
– Nej, svarade Bildt.
– Minns du inte att ni diskuterade säkerhetsproblem i styrelsen?
– Nej!
Korpi tog upp frågan om de strider som bröt ut i Lundin Oils prospekteringsområde, block 5A, våren 2000. Den tid då Bildt valdes in i bolagets styrelse. Kände Bildt till dem?
– Nej, löd svaret.
Något tidigare det året bombades Lundin Oils oljeborrtorn av misstag av regeringens bombplan. Ungefär samtidigt angreps en lastbil som användes i byggandet av bolagets väg till oljekällan. Tretton personer dödades, många skadades.
Carl Bildt sade sig inte ha hört talas om detta.
Det fanns flera egendomliga luckor i Carl Bildts minne. Han kände inte till att Western Upper Nile och Unity State är två namn på samma område, där Lundin Oil verkade. Hans insikter om det politiska spel som pågick mellan de stora etniska grupperna dinka och nuer i södra Sudan var begränsade.
Fredskonferensen i Wunlit 1999 som var en händelse av väldig dignitet, kände Bildt inte till över huvud taget.
– I bokhyllan hemma har jag ett antal böcker om detta, men jag minns inte när jag läste dem, kommenterade han.
Ändå ansåg han sig kallad att läxa upp okunniga reportrar som ville att han skulle kommentera rapporten från Christian Aid.
– Jag svarade på frågor från journalister och möttes då av vad som stundtals var monumentalt katastrofal journalistik. När det gällde kunskap om konflikten eller sakförhållanden så var den låg. Det var en kaskad av okunnighet.
Vad bidrog Bildt då med under sin tid i styrelsen? Sanningen är nog den att hans roll i det totala sammanhanget är mycket överskattad. Han besökte aldrig block 5A. Han förde samtal med flera av de inblandade parterna, men om dessa utmynnade i konkret handling har aldrig klargjorts. Han varnade Lundin Oil för de risker det innebar att bli förknippad med Khartoumregeringens krigspolitik. Oron för detta tycks dock mest ha handlat om att bolagets aktievärde kunde påverkas negativt.
Bildt betonade att han återkommande uppmanade de stridande parterna att sluta fred.
– Fortsatt oljeproduktion var nödvändig men omöjlig utan en fredsuppgörelse, sa han. Om man läser protokollen så handlar mina samtal om att hjälpa till med humanitärt tillträde och att understryka att det måste bli fred.
Det var en predikan för döva öron. För de förhärdade kombattanterna i konflikten var talet om önskad fred bara ett lätt irriterande brus, enkelt att stänga av. När kriget väl upphörde 2005 berodde det inte på Carl Bildts enträgna uppmaningar, utan på att USA:s president George W. Bush ansåg att det fick vara nog. När man ska sammanfatta vad Carl Bildt åstadkom gällande inbördeskriget i Sudan så blir det kanske att insatsen var välvillig, men betydelselös.
Lundinrättegången avslutas i maj, men domen kan dröja ända till hösten.
Bengt G Nilsson är författare till boken ”Lundin Oil och sanningen om södra Sudan”.