Revolt mot EU:s gröna omställning

År 2019 la EU-kommissionen fram Den gröna given för att göra unionen klimatneutral senast 2050, i enlighet med Parisavtalet. De högtsträvande lagar som klubbats av Europaparlamentet och godkänts av ministerrådet sedan dess gäller i samtliga länder – även Sverige. Men sex år har gått och i dag är det politiska och ekonomiska läget ett helt annat. Flaggskeppet seglar i motvind och ambitionerna skruvas ner. Gröna regleringar ställs mot en haltande ekonomi, främst av de traditionella konservativa partierna samt den nyare ytterhögern. Dessutom har den tekniska utvecklingen inte gått så snabbt som man hoppats, till exempel för elbilar. Ytterligare ett skäl är det dramatiska skiftet i geopolitiken. I en mer hotfull värld prioriterar Europa att skydda sig, bygga upp försvar och beredskap samt att minska beroende av USA, Kina och Ryssland avseende högtekonologi, kritiska råvaror respektive energi.

Det bor en hel del sanning i observationen att USA utvecklar nytt, Kina kopierar och Europa reglerar. Både företagsledare och ekonomer protesterar allt mer högljutt mot snabbväxande regelberg på alla områden som bromsar Europa i den globala konkurrensen. Enligt kommissionen kostar unionens lagstiftning Europas förtag 150 miljarder euro – runt 1600 miljarder kronor – per år i regelefterlevnad. Ny lagstiftning som är på ingång kommer att öka kostnadstrycket på företag och myndigheter med ytterligare 120 miljarder euro per år, enligt Danmarks ekonomiminister Stephanie Lose.

Avreglering och förenkling är därför ordet för dagen i Bryssel. Vissa lagar är lättare än andra att mildra. Samtidigt ska klimattullar (så kallade CBAM) skydda tung europeisk industri – som stål och cement – från att slås ut av smutsigare utomeuropeiska konkurrenter. Från årsskiftet höjs visserligen tröskeln så att 90 procent av importörerna undantas, men ändå träffas 99 procent av importens utsläpp av tullarna.

Alla håller också med om att onödig dubbelrapportering ska bort. Men därefter upphör enigheten. Johan Danielsson, europaparlamentariker för (S), varnar för att stryka regler som antogs av goda skäl under parlamentets förra mandatperiod, åren 2019 till 2024.

Moderaten Tomas Tobé har en annan syn. Han kallar förenklingsarbetet för en game changer.

– Vi går från överreglering till avreglering. Vi måste kombinera klimatpolitiken med jobb och välstånd och konkurrenskraft, säger Tobé.

Dagens motvind för den tidigare ambitiösa klimatpolitiken beror också på att det politiska landskapet har flyttat högerut de senaste åren. I valet till Europaparlamentet 2024 gick traditionella konservativa partier fram, liksom ytterhögern. Där finns tre partigrupper med ökande grad av EU- och klimatskepsis – från den mjukare nationalkonservativa gruppen med Sverigedemokraterna (ECR), till gruppen med franska Nationell samling (PfE) och ända till Alternativ för Tysklands grupp, ESN, ute på högerkanten.

Även allt fler medlemsländerna har nu regeringar som leds av konservativa och kristdemokrater. Och de känner flåset i nacken från de högernationella partierna allt starkare.

-Vi har högerpopulistiska partier i glasklar opinionsledning i alla stora länder i Europa, säger Tobias Tobé.

– Detta påverkar. Det sker en väljarrevolt mot klimatpolitiken.

Frankrikes omsvängning är anmärkningsvärd, säger han. President Emmanuel Macron var en stor förkämpe för höga klimatmål. Men nu bromsar han att EU:s mål att utsläppen av växthusgaser ska minska med 90 procent till 2040, på villkor att fransk industri får omfattande stöd och kärnkraften ges bättre förutsättningar.

Länderna i östra och södra EU ligger efter de västra och norra delarna i den gröna omställningen. Därför kräver deras regeringar nu större möjligheter att få räkna bort utsläpp genom klimatkompensation för att nå 2040-målet. I Europaparlamentet hamnade den stora konservativa EPP-gruppen med M och KD i en vågmästarställning efter valet och kan därför spela ut mitten mot ytterhögern. Det var precis vad Jörgen Warborn (M) gjorde när han ordnade majoritetsstöd i justitieutskottet för förenkling av två lagar. Den ena gäller hållbarhetsrapportering och den andra hur företagen ska hindra skadlig miljöpåverkan i sina leveranskedjor. Först förkastade socialdemokrater och liberaler hans förslag. Då lade han fram ett mer radikalt förslag som gillades av ytterhögern.

– När mittengruppen hade tänkt till lite ändrade de sig och vi fick en bra, stabil majoritet, säger Warborn.

Det hela skedde med stor vånda. Vid omröstningen i hela parlamentet revolterade vissa socialdemokrater och liberaler så att förslagen föll. Läget är oklart inför en ny omröstning i november.

– Det är de konservativa som dikterar villkoren just nu och de för en väldigt oambitiös klimatpolitik, säger Emma Wiesner (C).

I Sverige har vi färska exempel på hur utvecklingen av ny klimatteknik går på pumpen. Batteriföretaget Northvolt gick i konkurs med buller och bång i våras och nu befinner sig systern, det gröna stålbolaget Stegra i Boden, i kris och utkämpar en hård kamp för att få in nya miljarder så att ett liknande öde kan undvikas. Över hela Europa ligger också bilindustrin efter med att utveckla någorlunda billiga elbilar. Konkurrensen är hård från kinesiska tillverkare och på europamarknaden gick kinesiska elbilar från noll i marknadsandel år 2019 till 25 procent förra året.

Samtidigt förvärras läget för den europeiska bilsektorn av USA:s tullhöjning från 2,5 procent till nu 15 procent. Förra året försvann 54 000 jobb i industrin och ytterligare 22 000 rök fram till augusti i år, enligt branschorganisationen ACEA. Därför kräver Tyskland, Italien och Slovakien genomgripande förändringar av EU:s beslut att i princip förbjuda nya bensin- och dieselbilar från 2035. De tre länderna vill tillåta förbränningsmotorer med alternativa bränslen samt i hybrider även därefter. Men trots dystra spådomar att hela Europas bilindustri kan ödeläggas står Sverige fast vid att förbudet ska träda i kraft 2035. Volvo Cars ligger långt framme teknikmässigt.

– Varför straffa företag som har gjort exakt vad vi begärde? säger näringsminister Ebba Busch.

Men Sverigedemokraternas europaparlamentariker Charlie Weimers antyder att Volvos syn påverkas av den kinesiska huvudägaren Geely. Oron för kinesisk dominans inom allt från elbilar till jordartsmetaller har ökat vartefter landet uppträder mer aggressivt. I juli ifjol införde EU strafftullar på upp till 38 procent för importerade kinesiska elbilar eftersom konkurrensen snedvrids av omfattande kinesiskt statsstöd. Nu vill kommissionen sjösätta ett program för att hjälpa europeiska biltillverkare att bygga små, billiga elbilar.

– Vi kan inte låta Kina helt ta över denna marknad, säger kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Uppåt 14 miljoner europeiska jobb som är knutna till bilindustrin, direkt och indirekt, står på spel. EU kläms också från USA. President Trump kräver att EU gallrar bort regler för både klimat och digitala marknader. För EU är det ett rött skynke att andra länder vill diktera europeisk lagstiftning. Samtidigt vill Europa för allt i världen inte stöta sig med den stridslystne amerikanen.

Moderaten Jörgen Warborn försäkrar att hans förslag till förenkling görs för EU:s bästa och inte har påverkats av USA:s påstötningar.

– Men om USA råkar tycka detsamma är väl det bra, ler han.

***

Läs även: En ”makalös manick” eller nästa gröna mardröm?

Läs även: Här är Ursula von der Leyens nya EU-kommission