Muharrem Demirok: En maktspelare med dåliga kort på hand

Själv beskriver han sig som ”en liberal och borgerlig blåslampa på Ulf Kristerssons regering”. Men som nyvald Centerledare talar han förstås i egen sak. Vad vill Muharrem Demirok egentligen åstadkomma, bakom talepunkterna?

Han gjorde ett utspel om att förändra Centerns skolpolitik, men det drunknade i medierapporteringen om misshandelsdomarna och hans kopplingar till Turkiet. Han har varken en tydlig vänster- eller högerprofil, varken Stockholms- eller landsbygdsprofil, och vid sidan av ett och annat gammalt Twitterinlägg ingen särskild profil i kulturkrigsfrågorna heller.

Expressen kunde visserligen rapportera att Demirok "öppnar för uppgörelser med SD", men när det kommer till kritan var nyhetsvärdet begränsat. Centern tänker fortfarande inte ingå i ett samarbete där SD har direkt inflytande, och är bara beredd att göra upp med det så kallade Tidölaget om Socialdemokraterna också är inbjudna. Det är ingen ny hållning mot SD – "men rubriker som denna leder ändå till att C tappar väljare till S", kommenterade statsvetaren och socialdemokraten Carl Melin.

Väljartappet, ja. Partiet Demirok tar över har ett opinionsstöd på omkring fem procent. Det förlorade mer i valet 2022 än något annat parti och har fortsatt krympa sedan dess. Ännu värre: det gamla bondeförbundet gick inte framåt i en enda landsbygdskommun, och backade i de flesta.

– Det här är ett parti i kris – en kris som de ledande politikerna inte verkar ta på allvar. Vad jag förstår av Demiroks uttalande i media kommer han att fortsätta i Annie Lööfs fotspår. Och med tanke på hur valresultatet blev 2022 har jag svårt att se vilka som ska rösta på Centerpartiet i så fall, säger Helena Lundgren.

Hon är gruppledare för Centern i västerbottniska Vindeln och något av en intern opposition i partiet. För Fokus beskriver hon hur sakfrågor under Annie Lööf har hamnat i skymundan för markeringar mot Sverigedemokraterna och tomma slagord.

– Ute i kommunerna skulle vi kommunicera värdeord och slogans, prata om inkludering. Vi skulle säga att Centern ”ger kraft åt varje människa”. Det blev löjligt. När jag möter en mjölkproducent i Norrlands inland vars hela verksamhet hotas av prisökningar på bränsle, gödsel och el, då måste jag kunna erbjuda lösningar. Vad ska jag säga, att Centerpartiet ska ge dig kraft att fortsätta kämpa?

Lundgren berättar hur hon sett väljargrupperna försvinna, en efter en: småföretagarna, landsbygdsborna, till slut också de vänsterliberala storstadskvinnorna partiet flirtade så ivrigt med. De föredrog Magdalena Andersson, när det kom till kritan. Och medan C markerade mot SD skördade SD röster i gamla C-fästen.

– Så vilka har vi egentligen kvar som ska rösta på Centern? Jätteliberala muslimer? Och hur ska det bli särskilt många procent? frågar Helena Lundgren.

Hon säger att partiet har blivit toppstyrt: distrikten har blivit mäktigare och distriktsstyrelserna knutits tätt till partistyrelsen, vilket gör att ledningen kan kontrollera distrikt och kretsar. Samtidigt har en åsiktskorridor vuxit fram. De som avviker från partilinjen utmålas som problematiska bråkstakar – däribland hon själv. 

I media får hon representera landsbygdscentern, i kontrast till den urbana storstadscentern som dominerar i partitoppen. Man kan lätt få intrycket att Centern är splittrad i en traditionell jordbrukarfalang och en vänsterliberal Stockholmsfalang. Men är klyftan verkligen så stor?

Enligt statsvetaren Mikael Sundström, som forskar om Centerpartiet, är svaret nej.

– Rubrikerna om den splittrade och sargade Centern är missvisande, inte minst under ett partiledarval. I en öppen process där man har en organiserad partiledarstrid framträder per definition ”sprickor” som annars inte syns lika tydligt. Alla partier går och bär på olika latenta sprickor som skulle synas i en liknande process, säger han.

Marcus Åsling, redaktör för Östersunds-Postens centerpartistiska ledarsida, menar till och med att C knappt har några sprickor att tala om.

– Många vill måla upp ideologiska fraktioner i Centerpartiet. Vad de inte förstår är att ideologi aldrig har varit en stark drivkraft i Centern. Inte heller finns några påtagliga falangstrider. Centerns partikultur är litegrann som en parodi på Sverige: en extrem konsensuskultur. Man ska komma överens.

Han kallar det en fikakultur. Innan C byter ställning i en fråga har den först debatterats av medlemmarna i flera år, informellt, i fikapauserna. Konsensus har vuxit fram.

– Demirok lyfte till exempel skolpolitiken i partiledarvalet, men den är ingen nyhet över huvud taget. I partiet har det varit klart i två år att man kommer att satsa på välfärdsfrågor. Det är inte Demirok som står för en förändring av skolpolitiken – han kunde lyfta frågan för att partiet redan är enigt.

Vid första anblicken krockar Åslings bild av Centerpartiet med Helena Lundgrens. Oppositionsrådet i Vindeln beskriver ett toppstyrt parti där den med avvikande åsikt icke göre sig besvär. Den politiske redaktören i Östersund beskriver ett konsensusdrivet parti där ledningen har brett stöd i partiet och den som vill få gehör för sin uppfattning har goda möjligheter i fikarummet. Men när det kommer till kritan är det två sidor av samma mynt. Ju starkare konsensuskultur, desto fler står bakom majoritetsuppfattningen – och desto mindre välkomna är de avvikande åsikterna. Särskilt om de framförs utanför partiet.

I ett sådant parti är partiledaren inte en drivande kraft. I stället blir han eller hon snarare en symbol för den linje partiet enas om. Maud Olofsson blev ansiktet utåt för Centerpartiets inträde i alliansen och den företagarvänliga linjen. Annie Lööf blev ansiktet utåt för omsvängningen från ”nyliberal” till (S)tödparti – och, enligt kritikerna, för ytlig symbolpolitik och fixering vid SD.

– Men som sagt, en centerpartistisk partiledare har ett rätt begränsat politiskt manöverutrymme. Organisatoriskt är det en annan sak, förutsatt att det görs på rätt sätt: informellt och enligt partitraditionerna, säger Åsling.

Till exempel: Demiroks motkandidat Elisabeth Thand Ringqvist talade i sin kandidatur om konkreta förändringar i organisationen. Demirok levererade mer abstrakt folkrörelseretorik på temat "det här gör vi tillsammans". Värdeorden gick uppenbarligen hem; han såldes in av valberedningen som en lagspelare. 

Mellan 2009 och 2022 var Demirok kommunalråd i Linköping. Får man tro det föga smickrande personporträtt hans partikollegor i kommunen tecknar i Aftonbladet är den nye C-ledarens värdeordsorientering inget positivt. "En politisk spelare som lierar sig med strategiskt viktiga personer och lovar vad som helst för att få en ledande position." "Han stoppar upp fingret i luften och känner vart det blåser." "En karriärpolitiker."

Ett exempel är identitetspolitiken. Twitterarkeologer har grävt upp en samling gamla inlägg från Demirok där han raljerar över vita män. 2014 berättade han för sina Twitterföljare hur trött han är på trion "gäng, anti-muslimer, vita kränkta män", och så sent som 2021 upprepade han sitt missnöje med den senare gruppen: "Vet ni vad jag är riktigt j*vla trött på? Äldre, privilegierade och, dare I say it, vita män."

Enligt Fokus källor var det inte ett uttryck för en stark övertygelse, snarare ett exempel på förmågan att känna efter vart vinden blåser.

– Jag skulle inte fästa den minsta vikt vid de där inläggen. Jag tror han skrev så för att det var trendigt att skriva så vid de tillfällena. Han ville fånga medias uppmärksamhet och visa att han följer med i samtiden. Tittar man på motioner eller vilka frågor Demirok har engagerat sig i internt finns inget spår av något starkt identitetspolitiskt engagemang. Däremot var det väldigt många under den perioden som agerade exakt likadant, påpekar Åsling.

Vi har alltså en nyvald partiledare utan tydlig profil, men med ett visst rykte för opportunism – eller känsla för opinioner och trender, beroende på vem man frågar. Han efterträder en långvarig, profilerad och (internt) populär ledare för ett parti som läcker väljare. Det är ett otacksamt uppdrag. Många i hans position har misslyckats: Anna Kinberg Batra efter Fredrik Reinfeldt. Nyamko Sabuni efter Jan Björklund. Mona Sahlin efter Göran Persson – för att inte tala om Håkan Juholt efter Mona Sahlin. Man ärver sin företrädares politik samtidigt som man står i vederbörandes skugga, och blir det nödvändigt att lägga om partiets riktning får man bära kritiken för omläggningen.

– Det är för tidigt att säga tvärsäkert att Muharrem Demirok kommer att krascha som Juholt eller att han kommer att bli Centerns Kinberg Batra. Men han kommer inte att få det lätt, säger Åsling.

Läs även: Dubbelt medborgarskap – dubbel lojalitet?

Läs även: Johan Hakelius: Centern lider av en falsk självbild