Nato klarade ryska testet med bravur

Förra veckan uppstod oväntad dramatik i skyn över Polen när en rysk drönarsvärm flög in i landets luftrum. Svaret kom omedelbart. Stridsflygplan från Nederländerna och Polen gick snabbt upp och sköt ned fyra stycken. Resten kraschade. Svärmen innehöll mellan 19 och 23 drönare av typen Gerbera; en lättviktskonstruktion med kropp av frigolit som kan användas för såväl spaning som för kamikaze-uppdrag. Reaktionerna från samtliga europeiska Nato-medlemmar blev starka, med kraftiga fördömanden av den ryska kränkningen av en suverän stats luftrum. Från Washington hördes dock endast ett tvekande svar. Moskva, å sin sida, förnekade anklagelserna helt och hållet.

Inflygningen över Polen var inte någon isolerad händelse: I helgen kretsade en rysk drönare även i rumänskt luftrum. Under en halvtimme flög den runt i landets sydöstra delar, alldeles nära den ukrainska gränsen. Precis som tidigare reagerade Nato snabbt: F-16 jaktplan skickades upp och följde drönaren som sedan vände tillbaka in över Ukraina.

Vad är det som sker? Detta är första gången sedan den fullskaliga invasionen började 2022 som ryska drönare flyger in över Nato-länder. Vi måste därför ställa oss nya frågor om ryska förmågor, strategi och intentioner samt deras effekter. Den första frågan är om det handlade om en felnavigering eller om intrånget var avsiktligt. Något som talade för det fösta var att det sker så mycket elektroniska störningar i luftrummet att drönarnas navigationssystem skulle kunna få problem. Dessutom kan man aldrig räkna bort den ständigt närvarande inkompetensen i Ryssland. Slutligen tillkommer krigets dimma och friktioner som skapar misstag och missförstånd. Men tvekan lade sig snabbt och samtliga Nato-medlemmar enades om att tolka detta som en avsiktlig kränkning.  

Den tolkning som snabbt etablerades var att drönarsvärmen var ett sätt att testa Nato. Oavsett om detta var avsikten eller inte, så blev det onekligen effekten. Och så här efteråt kan vi konstatera att både Nato som organisation och medlemsländernas regeringar klarade provet med betyg väl godkänt. Den första prövningen var att inte falla i den enklaste ryska vilseledningsfällan: att tvivla på att det var ryska flygfarkoster eller om det var ett överlagt övergrepp eller inte. Att så tvivel och så split är klassiska vapen i den del av den ryska arsenalen som kallas politisk krigföring. Ett exempel på detta var när man försökte lura omvärlden att Spetznas-soldaterna som intog Krim 2014 inte var ryssar utan ”små gröna män” utan koppling till den ryska krigsmakten. Under det efterföljande kriget 2015 i östra Ukraina försökte sedan man fortsatt dölja att reguljära styrkor deltog i striderna i Donbas. Vi får inte heller glömma de sabotageattacker, lönnmord och mordförsök som man genomförde före krigsutbrottet 2022 – samtliga åtföljda av förnekanden. Den ryska ambassadörens intervju i SVT förra veckan var också en uppvisning i denna taktik. Tanken är dels att uppnå direkt verkan, dels att sprida en vag, obestämd känsla av osäkerhet och rädsla, dels att få människor att tvivla på sina politiker, sina egna ögons vittnesbörd och på sitt eget förnuft.

Västvärldens reaktioner på det ryska drönarintrånget har varit skarpa och allvarsamma men inte överdrivna. Polens Premiärminister Donald Tusk sade att detta utgjorde ett mycket allvarligt hot mot landet men inte någon direkt krigshandling. I ledande polska tidningar hördes liknande tongångar – det är hybridskrigshandlingar men inte krig. Den tyska tidningen Der Spiegel påstod dock att drönarsvärmens mål skulle varit flygplatsen i Rzeszow-Jasionka som är ett betydande logistiknav i södra Polen. Där lastas stora delar av den krigsmateriel som ska till Ukraina om. Det är ytterst osannolikt att tanken var att träffa flygplatsen. Dels då det tveklöst skulle ha varit en krigshandling och det är inte Moskva intresserat av, dels då ett sådant angrepp skulle ha genomförts med hundratals drönare. Däremot var målet nog att skrämmas genom att flyga nära Rzeszow.  

Nästa prov gällde den militära beredskapen och systemen. Även här fungerade allt som det skulle. Luftövervakningen både av Polen och Rumänien genomförs effektivt och solidariskt av Natoländerna. Onsdagens drönarsvärm fångades snabbt upp och hanterades tillsammans av flera länder. Aktionen visade på en smidig interoperabilitet -alltså förmågan att verka gemensamt inom ett system och med politisk enighet. Efter kränkningarna har Nato ytterligare förstärkt patrull- och övervakningsverksamheten genom att lansera Operation Eastern Sentry. Även enskilda medlemsländer har visat solidaritet; till exempel skickar Tjeckien en helikopterbaserad styrka till Polen. Dessutom aktiverade Polen Nato-fördragets Artikel 4 som innebär att man anhåller att alliansen ska hålla konsultationer med anledning av ett aktuellt hot. Även detta fungerade bra. Den mellanstatliga och politiska solidariteten visade sig också vara god då samtliga allierade slöt upp bakom Polen och Rumänien. Man kan rentav säga att solidariteten stärktes genom den ryska aktionen, eftersom den var en tydlig påminnelse om vilken slags regering som sitter i Kreml.

Detta är vad vi kan se av effekterna av drönarattackerna och därmed uttala oss säkert om. Mer osäker blir analysen av de ryska intentionerna. Men, med det sagt, kan man konstatera att detta liknar de ”hybrida” handlingar som Ryssland med god effekt genomförde med hög frekvens under 2010-talet. Alltså kan det ha rört sig om ett test för att se om man skulle kunna slå in någon kil i den västliga enigheten. Men det var ett försök som visade sig snarare få motsatt effekt, i alla fall denna gång. Vi kan dock vara säkra på att Moskva kommer fortsätta att pröva, testa och provocera – kanske med samma medel som förra veckan men sannolikt även med andra.

Fotnot: Skribenten är lektor i krigsvetenskap vid strategiavdelningen på Försvarshögskolan.  

***

Läs även: Kraftlöst läge i Ukraina inför fredssamtal

Läs även: Håller Putin på att försitta sin chans?