Rik på politik – det nya normala i Sverige
Allt fler före detta toppolitiker tar steget till PR-byråer, styrelserum, lobbying och försvarsindustri – utan att någon längre höjer på ögonbrynen.
När presidenten Bill Clinton flyttade in i Vita huset 1993 var han i stort sett pank. Drygt tre decennier senare är han och hustrun Hillary Clinton värda 1,1 miljarder svenska kronor. Paret har tjänat stora summor på memoarer, föreläsningar och uppdrag som rådgivare och styrelseledamöter. Även Barack och Michelle Obama har blivit rika på åren i Vita huset. Deras förmögenhet uppskattas till 650 miljoner kronor.
Andra exempel på ex-politiker som tjänat stora pengar efter livet i allmänhetens tjänst är Labourledaren och premiärministern Tony Blair med tio år på 10 Downing Street. Blair är god för 60 miljoner pund, cirka 735 miljoner kronor – ungefär lika mycket som Boris Johnson, brittisk premiärminister för Torypartiet åren 2019 till 2022.
I Sverige syns samma trend: avdankade politiker får goda inkomster genom uppdrag som lobbyister, rådgivare, styrelseproffs, föredragshållare och kolumnister. En av de första att ”byta sida” var Odd Engström, statssekreterare i början av 1980-talet och senare biträdande finansminister och vice statsminister innan han gick i mediemogulen Jan Stenbecks sold. Engström har senare fått en lång rad efterföljare, inte minst från sitt eget parti Socialdemokraterna. Lars Engqvist var ordförande i SSU, chefredaktör på Arbetet i Malmö och socialminister i Göran Perssons regering – men också några år lobbyist när Stenbeck ville komma åt en licens för marksänd reklam-tv.
Mest känd för sina tjänster åt Stenbecksfären är dock tidigare näringsministern Björn Rosengren (S). Han har, sedan han lämnade politiken efter en mandatperiod som näringsminister under Göran Persson, byggt upp en omfattande egen investeringsverksamhet. Han sitter i ett tjugotal bolagsstyrelser och har ägarintressen i ett tiotal företag. Han bor i en villa i direktörsnästet Saltsjöbaden och i garaget står en Rolls-Royce och två Aston Martin. I bolagsportföljen finns bland annat två helägda investmentbolag och ett dotterbolag med ett eget kapital på 33 miljoner kronor, enligt årsredovisningarna.
Möjligen gav Rosengrens goda inkomster gode vännen Göran Persson idéer. Redan innan valförlusten 2006 började denne förbereda ett liv efter politiken. Vid sjön Båven i Södermanland uppförde han också en herrgårdsliknande bostad på gården Övre torp där han drev jordbruk tillsammans med hustrun Anitra Steen. Huset på 356 kvadratmeter plus två flyglar för gästhus och garage för totalt 18 miljoner väckte ilska och rent av protester från partikamrater – även en dedikerad Persson-anhängare som Krister Wistbacka, chefredaktör för lokaltidningen Katrineholms-Kuriren.
20 år efter förlustvalet 2006 är detta historia. Persson byggde snabbt upp en plattform i näringslivet i form av lobbyist på pr-byrån JKL och genom en rad styrelseuppdrag. Han har genom åren tjänat storkovan och är idag en förmögen man. I jordbruksrörelsen i hans bolag Baven AB (uppkallad efter sjön Båven) uppgår det egna kapitalet till drygt 80 miljoner. I styrelsen sitter hustrun Anitra och en av Perssons döttrar.
Göran Persson tjänar två statsministerlöner
Tidigare var Göran Persson ordförande både i det statliga skogsbolaget Sveaskog och i likaledes statliga gruvjätten LKAB med höga styrelsearvoden – omkring 800 000 per år i det senare bolaget. Numera har Anders Borg, finansminister i alliansregeringen och före detta styrelseledamot i Stenbecks Kinnevik, tagit över klubban i LKAB. Perssons återstående presidieuppdrag är som styrelsens ordförande i Swedbank. 2024 låg arvordet på 4,25 miljoner – två statsministerlöner.
Den förre statsministern är också sedan 2018 ordförande i skogsbolaget GreenGold Group AB och har via Baven AB haft ägarintressen i det företaget till ett värde av cirka 100 miljoner. 2024 deklarerade Persson löneinkomster på 6,3 miljoner och 660 000 i inkomster av kapital. Exakt hur stor hans förmögenhet är går inte att veta då uppgifterna inte är offentliga.
En annan profilerad socialdemokrat som har etablerat sig i näringslivet är Anders Sundström. Han var arbetsmarknads- och näringsminister innan han började samla på topposter i rörelseanknutna storföretag: koncernchef i Folksam, styrelseordförande både i Swedbank och KF. Han har genom åren varit engagerad i och haft ägarintressen i en rad företag i Norrland, bland annat i gruvindustrin och i det konkursade batteriföretaget Northvolt i Skellefteå liksom i stålbolaget Stegra. I dag har han hela 32 styrelseuppdrag. I Anders Sundström Invest AB uppgår det egna kapitalet till drygt 70 miljoner.
Pär Nuder var både samordningsminister och finansminister under Göran Perssons tid och längre tillbaka politisk sakkunnig åt Ingvar Carlsson. Efter Socialdemokraternas valförlust 2006 har han bland annat varit rådgivare åt familjen Wallenbergs riskkapitalbolag EQT och åt konsultföretaget Albright Stonebridge Group samt suttit i styrelsen för börsnoterade liftkoncernen Skistar samt i fastighetsbolaget Fagebe. I hans helägda bolag Dabok Advisory AB är det egna kapitalet nästan 32 miljoner kronor. 2024 tog han ut drygt två miljoner i lön och 770 000 i kapitalinkomster.
Mer i periferin har även andra före detta S-statsråd som Thomas Östros och Margot Wallström tjänat bra pengar på uppdrag i Världsbanken respektive Postkodlotteriet. I Wallströms fall innan hon återvände till politiken som utrikesminister – numera är det inte uteslutet att hoppa fram och tillbaka. Den tidigare Natoförhandlaren Oscar Stenström, statssekreterare på S-tiden, arbetar sedan idag i Wallenbergsfären men kan eventuellt komma att återvända till politiken om Socialdemokraterna vinner valet i september.
Även den tidigare riksdagsledamoten Jan Emanuel är ett exempel på att det går att dra nytta av erfarenheterna från politiken i andra sammanhang. Han blev känd när han vann dokusåpan Expedition Robinson 2001. När han lämnade riksdagen startade han företag som sysslade med vård vid HVB- och familjehem. Efter bara några år såldes ett av bolagen för 223 miljoner och lade grunden för en stor förmögenhet. Behjälplig rådgivare vid affären var Pär Nuder som kammade hem ett generöst arvode som tack.
Från S-leden kommer även Stefan Löfven som var ordförande i fackföreningen IF Metall innan han blev partiledare och statsminister. Numera är han lobbyist åt PR-byrån Rud Pedersen med ena handen, och ordförande för det Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) med den andra. Ingen höjer längre på ögonbrynen över den kombinationen. Politiska insikter och kontakter är värdefull hårdvaluta i näringslivet.
Från M-ministrar till lobbying och författarskap
Även borgerliga tungviktare ger sig förstås in i näringslivet efter avslutad politisk karriär. Moderaternas tidigare statsministrar Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt har haft mängder av styrelse- och konsultuppdrag. Under perioden mellan statsministerposten och uppdraget som utrikesminister i alliansregeringen satt Bildt i styrelsen för Lundin Oil och han vittnade nu i januari i rättegången om folkrättsbrott i Sudan. För närvarande är han bland annat vice ordförande i lobbyingföretaget Kreab och rådgivare åt Priority Impact, där även Björn Rosengren och en annan före detta S-minister, Ibrahim Baylan, har liknande roller. Bildt och Rosengren har också suttit i styrelsen tillsammans för det skandalomsusade fastighetsbolaget Fastator. Bolaget Bildt Global AB har ett eget kapital på drygt 28 miljoner kronor. 2024 tog Carl Bildt ut 2,7 miljoner i lön och hade 1,9 miljoner i kapitalinkomster.
Fredrik Reinfeldt är sedan ett knappt år senior rådgivare på PR-bolaget Paues Åberg. Han är också styrelseledamot i det finansiellt pressade fastighetsbolaget Heimstaden och har tidigare haft andra rådgivarroller, exempelvis för finansgiganten Merrill Lynch. Fredrik Reinfeldt AB ”bedriver författarskap, föreläsningsverksamhet samt rådgivning inom geopolitik, arbetsmarknad, globala förändringar och ledarskap.” Vissa år har han tagit ut över tio miljoner kronor i utdelning. 2024 sjönk omsättningen på grund av att innehavaren – Reinfeldt – hade ett ”tidskrävande engagemang utanför bolaget”, det vill säga som ordförande i Svenska fotbollsförbundet, ett uppdrag han numera lämnat då han inte fick förnyat förtroende.
Från Ulf Kristerssons nuvarande Tidöregering hoppade utrikesministern Tobias Billström av redan efter två år som statsråd. Han skrev snabbt en bok om sin tid på UD och började ägna sig föreläsnings- och konsultverksamhet med tolv månaders avgångsvederlag motsvarande statsrådslön som grund. Samtidigt fakturerade han från det egna bolaget Tobias Billström AB utan att ta ut lön, vilket innebar att inkomsterna i bolaget inte räknades av mot lönen från staten. Det är en beprövad metod som till exempel Göran Persson och Fredrik Reinfeldt också använt. I december 2025 tillträdde Billström som Director of Strategy and Government Affairs på försvarsindustriföretaget Nordic Air Defence, och kommer i den rollen bland annat att kunna dra nytta av sina kunskaper och erfarenheter från förhandlingarna om det svenska Natomedlemskapet.
Från den borgerliga sidan som lyckats bra ekonomiskt efter politiken finns även exempelvis moderaten Anders Hultin. Han var en av initiativtagarna till 90-talets friskolereform under sin tid som politisk sakkunnig på utbildningsdepartementet. Senare grundade han skolkoncernen JB Education. När den gick i konkurs startade han Watma Education Group som driver en rad friskolor. Hultin är ordförande i koncernen och god för uppskattningsvis ett par hundra miljoner.
Blir det regeringsskifte i höst lär ett antal förhoppningsfulla ministrar, statssekreterare och sakkunniga i Kristerssonregeringen slänga ett öga mot näringslivet, konsult- och lobbyingbranschen, och erbjuda sina kunskaper och kontaktnät. Insikten om att det numera går bra att bli rik på politik även i Sverige har kommit för att stanna.
***
