Tre huvudspår om Nordstream-sabotaget

De nya uppgifterna om Nordstream-sprängningarna kanske aldrig får sin förklaring.

Text:

Bild: TT

Flera män och en kvinna med plastpåsar fyllda med proviant i nävarna klev ombord på yachten. Den sjömansklädda gruppen i Rügens hamn väckte hamnkaptenens intresse. Det var den 6 september förra året han såg dem.  Båten var en 15 meter lång Bavaria C50, hette Andromeda och hade fem hytter och plats för elva personer. I aktern fanns en ponton man kunde dyka från. Hamnkaptenen sa att de som klev ombord talade ett språk som för honom lät som polska eller tjeckiska.  

Detta kunde man läsa i den tyska tidningen Der Spiegel den 11 mars.  Andromeda ska, enligt artikeln, ha fortsatt till danska Christiansö, som ligger mycket nära den plats där sprängningarna av Nordstream inträffade den 26 september förra året. Enligt Der Spiegel använde en av passagerarna ombord ett förfalskat bulgariskt pass. Men tyska myndigheter har ännu inte lyckats identifiera nationaliteten på dem som sprängde de tre gasledningarna 80 meter under Östersjöns vattenyta. Inte heller pekat ut någon regering som ansvarig för attentatet.   

New York Times rapporterade samma vecka att amerikanska underrättelsekällor har pekat ut en "pro-ukrainsk grupp" som inblandad i attentatet. I samband med det varnade en grupp utredare vid den tyska åklagarmyndigheten för att det kunde röra sig om en "falsk-flagg-operation" i syfte att medvetet ge vilseledande ledtrådar  för att peka i fel riktning.  

"Finns en rad olika teser"

Arash Heydarian Pashakhanlou, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Arash Heydarian Pashakhanlou, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, säger till Fokus att den senaste veckans medieuppgifter inte skingrar några av de frågetecken som funnits ända sedan de gigantiska gasbubblor, uppemot 600 meter stora, den 26 september 2022 bildade seismisk aktivitet utanför Bornholm och kort därpå gick att spåra till  Nordstreams saboterade gasledningar.  Vem eller vilka sprängde dem?  

– Det man kan veta är att det har utförts ett sabotage, att det inte var något naturligt som hände. Det är vedertaget. Men vem som ligger bakom är än så länge bara spekulationer, säger Pashakhanlou.  

Av New York Timesartikeln, påpekar Pashakhanlou, framgår inte hur underrättelserapporterna har erhållits och hur stark bevisningen är för att pro-ukrainska grupper ligger bakom sprängningen, som uppgifterna gör gällande.   

– Så det finns bara en rad olika teser om vilka som ligger bakom dådet utan att någon stark bevisning presenterats.  

Ryssarna avfärdar

En av dessa teser pekar på Ryssland.  

– Den bygger på att ryssarna tänkt att om man saboterar ledningen har man ett fullgott skäl till att stoppa gastillförseln till Europa, med höjda energipriser i Europa som följd. CNN har som stöd för denna teori hänvisat till rapporter om ryska ubåtar i närområdet vid tiden före att läckan upptäcktes.    

Ryssarna själva, påminner Arash Heydarian Pashakhanlou, avfärdar dock detta.    

– Nordstreamledningen ägs ju i huvudsak av Gazprom, ett ryskt bolag och ryssarna tjänar mycket pengar på att förse Europa med gas. Det skulle förstöra för dem själva att göra en sådan sak.    

– Den anledning Ryssland kan ha för att ligga bakom detta, är att de tycker att kostnaden är värd det, för det skulle sabotera ännu mer för de nationer som stödjer Ukraina. Annars kan jag inte se att de skulle ha något starkt motiv till att ligga bakom det här sabotaget.   

Ryssland, å sin sida, anklagar Storbritannien och USA för att ligga bakom gasledningförstörelsen.   

– Men återigen finns inget riktigt bevis som grund för misstanken. Det är teser som bygger på att USA har varit emot Nordstream, som man tycker ger Ryssland större inflytande i Europa.    

Bevisläget är svagt

Detta, menar försvarshögskoleforskaren, skulle kunna tala för att USA skulle kunna välja spränga gasledningarna.  

– Men underrättelsekällorna säger att det inte har varit någon amerikan involverad i det här över huvud taget. Men dessa underrättelser kommer samtidigt från amerikanska källor, som knappast skulle beskylla USA för att ligga bakom sprängningarna. Officiellt förnekar både USA och Storbritannien all inblandning och säger att de inte har något med det att göra. Precis som Ryssland.    

Gasläckan vid Nord stream 2 utanför Bornholm, bild tagen den 29 september av Danska försvaret. Foto: TT

Det tredje, och nya spåret, är alltså de ospecificerade "pro-ukrainska grupperna". Ingen av de amerikanska eller tyska källorna hittills har angivit exakt vilka de är – vissa har pekat att både ryssar och ukrainare som ser Putin som sin fiende kan ha varit med och utfört det här dådet tillsammans.  

– Det som skulle tala för det är att Ukraina befinner sig i krig med Ryssland, så om man saboterar Nordstream är vinsten för Ukraina att Ryssland förlorar en inkomstkälla. Det försvagar Rysslands ekonomi som man behöver för att finansiera kriget. Och pro-ukrainska har ju utfört vissa dåd i Ryssland som man känner till, men ingen tydlig evidens har presenterats i Nordstreamfallet.    

Pashakhanlou tycker att bevisläget för den senaste veckans misstankar är svagt.    

– Man säger själva är man inte riktigt vet vilka evidensen är, så det är oklart vilka dessa pro-ukrainska grupper skulle vara och allt är väldigt spekulativt och osäkert.   

Varför uppstår såhär lösa spekulationer?

– För att det är en stor händelse, det finns ett stort massmedialt intresse, det pågår ett krig. När gasledningarna exploderar och gaspriserna skjuter i höjden blir många människor påverkade. De involverade aktörerna vill vinna slaget om narrativet genom att lägga skulden på motståndaren.  Man vill framställa motståndaren i dålig dager som inte följer internationell rätt och beter sig omoraliskt. Det här är vanligt på den internationella arenan när stater har dåliga relationer med varandra.   

Kommer vi att få reda på sanningen om Nordstream någon gång?   

– Det är en bra fråga. Och en väldig känslig fråga. Jag är inte expert på den här typen av operationer, så jag vet inte om det är så när det har skett en så stor skada, att det efter en så lång tid blir svårare att samla evidens och åstadkomma ett tillförlitligt material som med stor sannolikhet visar vem som ligger bakom dådet. Men om de som har utfört det har varit så skickliga och sett till att saker och ting inte kan knytas till dem blir ännu det svårare att få fram sanningen. Sista ordet är knappast sagt om det här fallet.

***