USA:s intresse för Grönland är gammalt
Men Trumps hårda ton är både ny och överflödig.
USA har kastat lystna blickar på Grönland i över 150 år. Förklarligt med tanke på att territoriet de facto är en del av Nordamerika och att USA sedan Monroedoktrinen 1823 stipulerar att USA är herre på täppan i Amerika. Men man fastslog samtidigt att existerande kolonisation –som den danska på Grönland – inte skulle ifrågasättas. I tidens anda gjordes däremot försök att handla över disk. År 1867, i samma veva som USA lyckades köpa Alaska för en spottstyver från ryske tsaren så försökte man, utan framgång, köpslå med danskarna om såväl Grönland som Island.
Dagens aggressiva ton från amerikanarna är ny. Följsam diplomati och förhandling har gällt tidigare. Ett nej från Danmark respekterades. När USA i början av 1900-talet åter önskade köpslå om Grönland kontrade danskarna med att sälja sina västindiska Jungfruöar, i utbyte mot att USA erkände den åtrådda polarön som dansk. 1916 gjorde parterna upp. Resultatet blev såväl amerikanska Virgin Islands som ett amerikanskt erkännande av oinskränkt dansk suveränitet över hela Grönland.
Trots uppgörelsen gjorde amerikanarna ånyo en propå efter andra världskriget. Man ville åter köpa Grönland men accepterade ett förnyat danskt nej. Frågan uppstod naturligt efter att USA med exildanskt godkännande hade förvaltat Grönland under den tid Nazityskland ockuperade Danmark. Grönland återgick till Danmark men har därefter genomgått en avkoloniseringsprocess i flera steg under drygt 50 år, senast lagen om självstyre från 2009 som ger grönländarna stor frihet i det mesta förutom utrikes- och säkerhetspolitik.
Grönländarna är dock inte självständiga. Danmark har fortsatt sista ordet. Ekonomiskt är ön också beroende av Danmark som bär upp den grönländska ekonomin med drygt fyra miljarder danska kronor årligen, vilket motsvarar ungefär 120 000 svenska kronor per invånare. Banden till Danmark är socialt och kulturellt starka även om det i begynnelsen var isländska vikingar med norska rötter som koloniserade och gav namnet Grönland åt polarlandet (att det handlade om en ö upptäckte nordpolsfarare först i början av 1900-talet). Inuiterna härskade då endast i landets norra del. Sedan tidigt 1700-tal har emellertid danskarna haft fullt kommando. När de vid freden i Kiel 1814 lämnade över Norge till Sverige kunde de förstås ha förlorat sin maktställning. Men svenskarnas intresse för danska atlantöar var svalt. Med danskt Nato-inträde 1949 och ett dansk-amerikansk försvarsavtal 1951 samt 1916 års amerikanska erkännande av dansk suveränitet borde USA:s maktspel vara över.
Amerikanerna har nämligen kunnat ta för sig rejält helt lagligt. Militärbaser etablerades och särskilt Thulebasen i norr hade under många år avgörande betydelse för USA:s strategiska kärnvapenförsedda bombflyg. USA höll sig visserligen inte alltid till avtal och regler. Dels finns statuerat att danskt territorium ska vara kärnvapenfritt i fredstid, dels överskred amerikanarna sina befogenheter i vidlyftiga projekt inne i inlandsisen. En del av dessa överträdelser anades av allmänheten i Danmark men var i sin helhet endast kända (och hemlighållna) i statsledningens topp. Sentida ljus över amerikansk aktivitet på norra Grönland ges av historikerna Kristian Hvidtfelt Nielsen och Henry Nielsen vid Århus universitet i samarbete med forskare vid Florida State University. Projektet Exploring Greenland, science and technology in Cold War settings pågick 2010 till 2014 med forskningssammanfattning 2014. Många graverande fakta mot den dåvarande danska statsledningen lyfts fram. Ett sånt är att statsminister HC Hansen gett den amerikanske ambassadören i Köpenhamn klartecken för kärnvapen på Thulebasen. Man kan alltså konstatera att amerikanarna i modern tid kunnat ta för sig av Grönland trots formell dansk suveränitet.
***
Läs även: Trumps hot mot Grönland kan spräcka Nato
