Vem ska betala Europas kanoner?
Svaga statsfinanser hämmar EU:s återupprustning.
Paniken sprider sig genom Europas regeringskanslier och försvarshögkvarter. Risken finns att Ryssland inleder ett storskaligt krig mot andra europeiska länder om några år, enligt danska och tyska underrättelsetjänster. Faran ökar om Nato är splittrat och om president Trump rycker undan USA:s säkerhetsgarantier undan Europas fötter. Överallt är det rusning för att rusta försvarsmakter och försvarsindustrier på rekordkort tid.
I år når 24 av 32 Natoländer målet 2 procent av BNP i försvarsbudget. Dewt kan jämföras med bara tre länder 2014. Men mer behövs. Ryssland beräknas i år spendera mer på sin krigsmakt än alla europeiska Natoländer tillsammans, motsvarande 7,5 procent av Rysslands BNP, enligt International Institute for Strategic Studies. Och Bruegelinstitutet beräknar att Europa behöver höja anslagen med 250 miljarder euro per år på kort sikt för att ställa 300 000 nya trupper på fötter om USA drar tillbaka sina styrkor. Till det behövs artilleri, stridsvagnar, stridsflyg och ammunition som till större del ska produceras av europeisk försvarsindustri.
Hur ska man kunna betala för allt? Idéer kastas fram dagligen. På nationell nivå finns fyra gängse sätt:
- Skär ner på välfärden. Det kan bli smärtsamt och kan leda till framgångar för Putinvänliga missnöjespartier.
- Höj skatterna. Krigsskatter är inte heller populära.
- Låna. EU är på väg att dra i nödklausulen som användes under covidpandemin. Medlemsländerna får rätt att blåsa på med större budgetunderskott. Men Italien, Frankrike och andra med hög statsskuld får passa sig så att finansmarknaden inte börjar gunga.
- Bli rikare. Det trevligaste alternativet är ökad tillväxt. Danmark reviderade just upp prognosen för skatteintäkter tack vare god tillväxt. Annars halkar Europas ekonomier efter och krafttag behövs för att vässa konkurrenskraften (se sidan 26).
På europeisk nivå snickras febrilt på en uppsjö av alternativ. Många länder har tuffa statsfinansiella lägen och slänger längtansfulla blickar på andras pengar:
- EU-budgeten kan omfördelas internt. Dessutom vill Spanien chockhöja EU:s sjuårsbudget från 1200 miljarder euro per år under perioden 2021-2027 till 2000 miljarder euro 2028-2034. Sverige och andra nettobetalare i norr kommer att kämpa emot eftersom deras nota skulle växa kraftigt.
- Frysta ryska statliga tillgångar. Sverige vill böjra använda kapitalet, inte bara ränteintäkterna, från tillgångarna på drygt 200 miljarder euro. Andra är skeptiska.
- Europeiska investeringsbanken utvidgar inriktningen för utlåning till civil och militär användning.
- Covidfondens oanvända pengar på 93 miljarder euro skulle kunna dirigeras om. Tidigare ville Sverige att pengarna skulle återgå till ländernas statskassor.
- Gemensamma EU-lån. Momentum växer för detta kontroversiella förslag sedan frugala Danmark och Finland svängt. Nästan bara Sverige och Tyskland står kvar som motståndare.
Finansminister Elisabeth Svantesson kallar gemensamma lån för ”en utomordentligt dålig idé som inte kan uteslutas”. Covidfonden är förlagan. Den är en dålig affär för Sverige. Vi betalade in 13 miljarder euro och fick ut 3 miljarder euro eftersom svensk ekonomi klarade covidåren relativt bra.
En försvarsfond byggd av EU-lån kan finansiera gemensamma inköp och produktion av vapen. Samkörning kan spara 40 miljarder euro per år. Eller så hålls fonden utanför EU så att Norge och Storbritannien kan delta och man slipper att ryssvänliga Ungern bromsar.
Dessutom förväntas privata banker och fonder att skärpa sig och börja investera i försvarsaktier. Länge har försvarsmaterial ansetts som oetiskt, även om det används till att försvara demokratier.
Allt detta sker i ett sårbart ekonomiskt och politiskt läge och under stor tidspress. Den 6 mars hålls ett extra EU-toppmöte om europeisk säkerhet och den 19 mars lägger EU-kommissionen fram en vitbok om Europas framtida försvar. I maj hoppas finansministrarna kunna enas om att mjuka upp budgetreglerna och skapa en sorts försvarsfond. I juni ska Nato enas om att revidera upp målet för försvarsutgifter från 2 procent av BNP till över 3,5 procent. Om Donald Trump lämnar Europa åt sitt öde får kontinenten ösa ur alla tillgängliga spannar.
***
Läs även: Klarar sig Europa utan USA:s hjälp?
Paniken sprider sig genom Europas regeringskanslier och försvarshögkvarter. Risken finns att Ryssland inleder ett storskaligt krig mot andra europeiska länder om några år, enligt danska och tyska underrättelsetjänster. Faran ökar om Nato är splittrat och om president Trump rycker undan USA:s säkerhetsgarantier undan Europas fötter. Överallt är det rusning för att rusta försvarsmakter och försvarsindustrier på rekordkort tid.
I år når 24 av 32 Natoländer målet 2 procent av BNP i försvarsbudget. Dewt kan jämföras med bara tre länder 2014. Men mer behövs. Ryssland beräknas i år spendera mer på sin krigsmakt än alla europeiska Natoländer tillsammans, motsvarande 7,5 procent av Rysslands BNP, enligt International Institute for Strategic Studies. Och Bruegelinstitutet beräknar att Europa behöver höja anslagen med 250 miljarder euro per år på kort sikt för att ställa 300 000 nya trupper på fötter om USA drar tillbaka sina styrkor. Till det behövs artilleri, stridsvagnar, stridsflyg och ammunition som till större del ska produceras av europeisk försvarsindustri.
Hur ska man kunna betala för allt? Idéer kastas fram dagligen. På nationell nivå finns fyra gängse sätt:
- Skär ner på välfärden. Det kan bli smärtsamt och kan leda till framgångar för Putinvänliga missnöjespartier.
- Höj skatterna. Krigsskatter är inte heller populära.
- Låna. EU är på väg att dra i nödklausulen som användes under covidpandemin. Medlemsländerna får rätt att blåsa på med större budgetunderskott. Men Italien, Frankrike och andra med hög statsskuld får passa sig så att finansmarknaden inte börjar gunga.
- Bli rikare. Det trevligaste alternativet är ökad tillväxt. Danmark reviderade just upp prognosen för skatteintäkter tack vare god tillväxt. Annars halkar Europas ekonomier efter och krafttag behövs för att vässa konkurrenskraften (se sidan 26).
På europeisk nivå snickras febrilt på en uppsjö av alternativ. Många länder har tuffa statsfinansiella lägen och slänger längtansfulla blickar på andras pengar:
- EU-budgeten kan omfördelas internt. Dessutom vill Spanien chockhöja EU:s sjuårsbudget från 1200 miljarder euro per år under perioden 2021-2027 till 2000 miljarder euro 2028-2034. Sverige och andra nettobetalare i norr kommer att kämpa emot eftersom deras nota skulle växa kraftigt.
- Frysta ryska statliga tillgångar. Sverige vill böjra använda kapitalet, inte bara ränteintäkterna, från tillgångarna på drygt 200 miljarder euro. Andra är skeptiska.
- Europeiska investeringsbanken utvidgar inriktningen för utlåning till civil och militär användning.
- Covidfondens oanvända pengar på 93 miljarder euro skulle kunna dirigeras om. Tidigare ville Sverige att pengarna skulle återgå till ländernas statskassor.
- Gemensamma EU-lån. Momentum växer för detta kontroversiella förslag sedan frugala Danmark och Finland svängt. Nästan bara Sverige och Tyskland står kvar som motståndare.
Finansminister Elisabeth Svantesson kallar gemensamma lån för ”en utomordentligt dålig idé som inte kan uteslutas”. Covidfonden är förlagan. Den är en dålig affär för Sverige. Vi betalade in 13 miljarder euro och fick ut 3 miljarder euro eftersom svensk ekonomi klarade covidåren relativt bra.
En försvarsfond byggd av EU-lån kan finansiera gemensamma inköp och produktion av vapen. Samkörning kan spara 40 miljarder euro per år. Eller så hålls fonden utanför EU så att Norge och Storbritannien kan delta och man slipper att ryssvänliga Ungern bromsar.
Dessutom förväntas privata banker och fonder att skärpa sig och börja investera i försvarsaktier. Länge har försvarsmaterial ansetts som oetiskt, även om det används till att försvara demokratier.
Allt detta sker i ett sårbart ekonomiskt och politiskt läge och under stor tidspress. Den 6 mars hålls ett extra EU-toppmöte om europeisk säkerhet och den 19 mars lägger EU-kommissionen fram en vitbok om Europas framtida försvar. I maj hoppas finansministrarna kunna enas om att mjuka upp budgetreglerna och skapa en sorts försvarsfond. I juni ska Nato enas om att revidera upp målet för försvarsutgifter från 2 procent av BNP till över 3,5 procent. Om Donald Trump lämnar Europa åt sitt öde får kontinenten ösa ur alla tillgängliga spannar.
***
Läs även: Klarar sig Europa utan USA:s hjälp?
