Varför dör allt fler yngre?

Dödligheten fortsätter att vara onormalt hög i många länder efter pandemin. Men det är inte fler äldre än ­vanligt som dör, utan fler medelålders och unga.

Text: Anders Bolling

Bild: Getty Images

Chefen för den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, Robert Califf, konstaterade nyligen att medellivslängden i USA fallit till 76 år. Det är den lägsta nivån på 25 år, och det är mellan fem och åtta år lägre än i andra västländer. Califf kallade situationen katastrofal och nämnde kända hälsobovar som tobak, fel diet, för lite motion och bristande tillgång till läkemedel.

Han nämnde dock inte den just nu mest anslående statistiken, som visar att överdödligheten ligger kvar på en onormalt hög nivå, trots att pandemin är över. Mer än 150 000 fler människor än vad som vore förväntat dog i USA förra året – nästan tre gånger så många som antalet amerikaner som dog i Vietnamkriget.

Covid-pandemin skördade strax under sju miljoner liv i världen, enligt WHO. Kriterierna för huruvida någon dött av eller med covid skiljer sig mellan länder, så det är svårt att i detalj veta hur dödlig sjukdomen var. Men det klarlades tidigt att covid-19 inte var farlig för unga utan huvudsakligen för äldre (samt personer i vissa riskgrupper), människor som skulle ha dött relativt snart även utan viruset.

Det har beräknats att sars-cov-2 är mer än tusen gånger dödligare för personer över 80 än för barn. Med en mer grovmaskig jämförelse är viruset mellan 30 och 40 gånger farligare för personer över 65 än för personer under 65. Så är det inte med alla virus.

Detta faktum gör att demografin i de flesta länder har påverkats relativt lite av pandemin, till skillnad från exempelvis efter spanska sjukan, som huvudsakligen tog livet av unga människor. Det blir inget synbart "hack" i befolkningskurvan de närmaste åren och decennierna.

I ett kortare perspektiv, däremot, syns pandemin tydligt som ökad överdödlighet. Det är ett mer pålitligt mått än antalet covid-döda, eftersom kriterierna för "covid-död" alltså skiljer sig åt mellan länder. Överdödlighet innebär att fler människor har dött under en viss tidsperiod än vad som kan förväntas utifrån genomsnittet för motsvarande period. Det genomsnitt som är referens i det här fallet beräknas på åren närmast före pandemin, i regel de fem åren 2015–2019 men ibland endast tre eller fyra av dessa år.

Att de flesta länder hade överdödlighet under de första två åren av pandemin, 2020 och 2021, är logiskt och väntat. År 2022 kanske kan ses som ett övergångsår, då sjukdomsfallen började klinga av i länder som fick smittan tidigt (som Sverige), medan andra länder av olika skäl fick sina toppar senare.

Men under 2023 borde rimligen de länder som haft omfattande smitta uppvisa motsatsen till överdödlighet, låt oss kalla det underdödlighet. Detta eftersom tusentals – i stora länder hundratusentals eller miljontals – människor som skulle ha dött det året hade lämnat jordelivet redan året före eller två år tidigare.

Är det också så det ser ut? I en del länder, ja, men många länder har besynnerligt nog fortsatt överdödlighet, visar officiell statistik från exempelvis OECD och EU liksom från sajten Our World in Data som sammanställer siffror från flera källor.

Om vi fokuserar på det som brukar kallas västvärlden finns en antydan till geografiskt mönster. Länder i Central- och Östeuropa visar det väntade mönstret efter pandemin. I Västeuropa, Nordamerika och Australien, däremot, fortsätter folk att dö i ovanligt hög grad.

Enligt Eurostat var överdödligheten av alla orsaker i EU som helhet fyra procent i oktober 2023. Finland, Irland, Cypern och Nederländerna hade alla minst 15 procents överdödlighet. Sju EU-länder hade däremot färre dödsfall än normalt. Störst minussiffra hade Rumänien, följt av Bulgarien, Lettland, Italien, Slovakien, Kroatien och Litauen.

Sverige låg i oktober strax över EU-snittet med sex procent men hade under de flesta månader 2023 ingen överdödlighet.

OECD:s siffror för perioden januari till oktober visar att överdödligheten av alla orsaker i Australien, Nya Zeeland och Kanada var mellan 15 och 17 procent, medan den var strax under tio procent i Storbritannien och USA. I många andra länder i Västeuropa låg den på mellan 3 och 6 procent.

Avvikelserna är anmärkningsvärda, men det handlar förvisso om klart lägre siffror än under pandemin. Kan förklaringen inte helt enkelt vara att covid-19 fortsätter att skörda offer? Nej, så okomplicerat är det inte.

Utdragna nedstängningar

Antalet dödsfall där covid nämns i dödsattesten (oavsett om det är dödsfall med eller av sjukdomen) specificeras i källorna, och det rör sig endast om en liten andel, i de flesta länder från noll till en tredjedel. Undantaget är USA, där myndigheterna hänför hälften av den fortsatta överdödligheten till covid.

Det finns också en mycket viktig skillnad: de covid-döda är i huvudsak äldre personer, medan de övriga dödsfallen gäller medelålders och unga. Under andra kvartalet i fjol var antalet dödsfall bland personer över 65 i USA sex procent lägre än före pandemin. I åldersgruppen 35–44 var de 26 procent högre.

Enligt en studie i The Lancet var överdödligheten i Storbritannien första halvåret 2023 större (8,6 procent) än under 2022 (7,2 procent). Siffror publicerade i den medicinska tidskriften British Medical Journal i höstas pekar mot att överdödligheten även för helåret 2023 kommer att bli högre än för helåret 2022.

Den relativt sett största överdödligheten i Storbritannien, 15 procent, har registrerats i åldersgruppen 50–64 år, en betydligt yngre grupp än den där flest covid-dödsoffer skördas. Bland enskilda dödsorsaker är hjärtfel (20 procent) och leversjukdom (19 procent) de som ökat mest i förhållande till vad som är normalt, enligt The Lancet.

Varför dör då fler på grund av fel på hjärtat och levern (och annat)? Jonathan Pearson-Stuttard och hans medförfattare bakom Lancet-studien tror att flera orsaker samverkar. De nämner exempelvis ökad press på sjukvården och missad screening av kroniska sjukdomar.

Den mest kontroversiella – och för de styrande sannolikt minst attraktiva – förklaringen till den fortsatta överdödligheten är att den har att göra med de 13 miljarder doser covidvaccin som getts i världen.

Tittar man på nationell statistik går det att hitta en viss korrelation mellan fortsatt hög överdödlighet och hög vaccinationsgrad, liksom mellan "underdödlighet" och låg vaccinationsgrad. Men det gäller inte alla fall, och det finns även exempel på motsatsen.

Det är belagt att vissa av covidvaccinerna ger en ökad risk för hjärtmuskelinflammation, framför allt bland unga män. Astrazeneca är föremål för rättsprocesser efter dödsfall där misstanken är att bolagets vaccin orsakat blodproppar. Det finns även tidigare fall av svåra vaccinbiverkningar. Mest känt i Sverige är de hundratals fallen av narkolepsi efter massvaccineringen mot svininfluensa 2009. Men dessa biverkningar kan rimligen inte förklara mer än en marginell del.

Stanfordprofessorn Jay Bhattacharya tror inte att vaccinerna är en huvudförklaring. Hans tes är i stället att de höga dödstalen är en tragisk följdverkan av de drakoniska nedstängningar som genomfördes i majoriteten av västvärldens länder. Det handlar bland annat om uppskjuten behandling av olika kroniska sjukdomar, ökad depression och ökad droganvändning.

Ett av hans argument är utvecklingen i Sverige, som visar hög vaccinationsgrad men i princip ingen fortsatt överdödlighet. Den svenska medellivslängden var tillbaka på normal nivå redan 2021, vilket den inte var i många andra västländer. Vad skiljer Sverige från de flesta andra västländer? Landet stängde aldrig ner.

– Sverige har bland de lägsta överdödlighetssiffrorna, vilket är slående. Min huvudhypotes är att vi i dag ser skador som orsakats av utdragna nedstängningar. Depression, självmord och drogmissbruk har exploderat i USA och Kanada. Försenade cancerscreeningar har lett till en ökning av cancer i sent stadium, och vi ser en ökning av obehandlad diabetes och hjärtsjukdom, säger Bhattacharya, som var en av få ledande hälsoexperter som öppet kritiserade de mest restriktiva inslagen i pandemipolitiken.

Han är också skeptisk till förklaringen att covid-19 hänger kvar och fortsätter att döda.

– Överdödligheten nu syns bland yngre människor. Skadeverkningarna från nedstängningarna har inte den åldersskevhet covid har. Om något, drabbas de yngre hårdare.

Det finns ett "Sverige"-exempel inom USA, nämligen South Dakota, den enda delstat som inte stängde ner under pandemin. Där har överdödligheten sedan 2021 kontinuerligt varit lägre än i exempelvis de stängda staterna Kalifornien och New York.

Ytterligare en faktor som minskar sannolikheten för en direkt koppling mellan överdödligheten och vaccinerna är att antalet doser som administreras i världen har rasat under 2023 jämfört med de två närmast föregående åren.

Vill inte ta i frågan med tång

Ett frivilligt rapporteringssystem för vaccinskador, Vaers, hade i november 2023 fått in 1,6 miljoner rapporter om skador från covid-vaccin, varav knappt 37 000 dödsfall. Vaers bedömer att bara en mycket liten del av de faktiska fallen rapporteras in, men samtidigt har antalet rapporter minskat dramatiskt under 2023 jämfört med de två föregående åren. Och nästan alla rapporterade dödsfall har inträffat inom en vecka efter vaccinationen.

Kan det finnas andra biverkningar som inte klarlagts, som kanske är mer indirekta? Kanske. Ämnet är mycket känsligt, men det saknas inte teorier. Här är en:

Professorn i onkologi Angus Dalgleish i London dokumenterade i slutet av 2022 att han såg hur allt fler hudcancerpatienter som länge varit stabila återföll i sjukdom efter att ha fått påfyllnadsdoser av covidvaccin. Senare fick han rapporter från andra onkologer världen över att detsamma gällde en rad andra cancerformer. Dalgleish tror att boostern undertrycker det allmänna immunförsvaret.

Nå. Dödssiffrorna borde leda till stora rubriker och bekymrade parlamentsdebatter, men de uppmärksammas än så länge endast av medier och politiker i marginalen.

Enstaka brittiska parlamentsledamöter har ställt frågor till regeringen under bedövande ointresse från kollegorna. Även i den australiska senaten har frågan kommit upp som hastigast. "Vi har nu dödstal som vi tidigare bara upplevt under krig", sa Matthew Canavan, senator för Queensland under en session. 

Pierre Kory, ordförande för en amerikansk organisation som är kritisk till USA:s covid-politik, konstaterar att det bara är försäkringsbolagen som tar saken på allvar. Enligt kommentarer inom branschen fortsätter dödssiffran att oroa. En branschartikel refererar till siffror från smittskyddsmyndigheten CDC, som visar att dödligheten bland unga vuxna legat 20 procent över normalt under 2023. De dör av diabetes, hjärt-, lever- och njursjukdom. De amerikanska analyserna liknar de brittiska.

Den gåtfulla överdödligheten kanske inte ens har med pandemin att göra. Logiskt borde det förvisso existera något slags koppling, men det skulle ju kunna finnas någon ny faktor som vi ännu inte förstått.

Det finns verktyg för att ta reda på orsakssambanden. De utvecklades redan för 60 år sedan av den amerikanska medicinska statistikern Austin Bradford Hill. De nio så kallade Hill-kriterierna innebär att man undersöker ett sambands styrka, samstämmighet med andra studier, samstämmighet mellan teori och verklighet, specificitet, tidsordning, dos-respons, biologisk trovärdighet, kontrollgrupp och likhet med andra orsakssamband.

Oavsett vad som ligger bakom de många för tidiga dödsfall som fortsätter att drabba länder i västvärlden är det nästan lika mystiskt att ledande politiker och medier i dessa länder inte verkar vilja ta i frågan med tång.

***

Läs även: Migrationsmyten