Anna Björklund

För oss som är trötta nu handlar det inte om politik, utan om mående.

Aftonbladet skriver att Musk ger sig själv titeln doge efter den japanska memehunden med samma namn, jag tror inte riktigt att de fattat skämtet.

Tech lockar fortfarande till sig smartskallar, men inte av samma skäl. Jag saknar de pundiga ljusskygga halvautisterna.

Eat the rich-publiken matas med superrika och patetiska karaktärer.

Jag läser en gammal bok om John och Yoko, ett par anknytningsskadade narkomaner, och lär mig att tro, hopp och kärlek är jättejobbigt. 

Fysiska symtom är godkända, det är psyket som fortfarande är förbjudet att styra en vinnare. 

Humorn hänger ihop med hänsynslösheten och estetiken med föraktet för konventionen.

Vi har lärt oss att inte lita på dem, auktoriteterna och kalkylerna. Ett nytt halvoväntat beslut av någon ryss, någon extrastor smäll i sydost, så kan alla siffror kastas om.