Johan Hakelius

DN trycker på för att medelklassen måste ge upp ännu mer av sin inkomst till det offentliga. Och medelklassen nickar ordlöst i samförstånd.

Vår vardag har sällan präglats så starkt av streamade fiktioner. Kanske är det därför Natomedlemskapet har kommit att enbart handla om Chang Frick.

Turkar och svenskar är mycket mer lika – från terror över queerteori till humor – än vi för tillfället erkänner.

Ingen kommer undan kulturkriget. Nu har PM Nilsson tagit död på myten att Aaron Sorkin skriver politikens manus.

Flera ödeträd har brakat i offentligheten på sistone. Hur välgrundad en argumentation än är, provocerar den inte fram pliktskyldiga reaktioner.

Den amerikanska nyfilmatiseringen av En man som heter Ove visar att bögar inte längre duger som behjärtansvärd minoritet.

Det är i så fall antagligen ett gott besked för partiet, om man mäter framgång i opinionsstöd.

Måste vi alltid få saker skrivna på näsan? Kan vi inte bara få vara lyckligt ovetande ibland?