Här är Stockholms bästa stadsdel

Gör man i skrivande stund en sökning på lägenheter i Stockholms kommun kostar den billigaste 895 000 kronor. Men den visar sig vid närmare undersökning vara en garageplats på Kungsholmen.

Den billigaste faktiska lägenheten är en etta i Rinkeby, nästan rakt ovanpå motorvägen – 990 000 kronor i utropspris.

Stockholm är alltså en stad där en garageplats bedöms vara värd nästan lika mycket som en lägenhet åtta kilometer bort. Östermalms sekelskiftespalats, miljonprogrammens betongöken och villaidyllerna längs tunnelbanans gröna linje skulle lika gärna kunna vara tre olika städer. Så när Stockholm hamnar högst upp i Fokus Bäst att leva-rankning 2025 är den givna följdfrågan: vilket Stockholm?

Var det är bäst att leva är av uppenbara skäl subjektivt. Vad rankningen visar är i själva verket var man får mest för pengarna. Det är en aning ironiskt att Stockholm, som är så dyrt att var tredje invånare mellan 20 och 27 bor hemma hos sina föräldrar, toppar en sådan lista. Men huvudstaden har av naturliga skäl landets största utbud av jobb, affärer, nöjesliv och samhällsservice. För inte så längesedan fanns till och med kontor dit allmänheten kunde gå och sätta in pengar på banken. Kollektivtrafikavgångarna är exceptionellt täta (med undantag för elfel, växelfel, spårfel, signalfel, fordonsfel, obehöriga i spårområdet, snö, is, solreflexer och löv på spåren).

Tyvärr får man också tillgång till huvudstadens breda utbud av kriminalitet – eller rättare sagt, kriminaliteten får tillgång till dig. 2024 sköts åtta personer ihjäl bara inom kommunens gränser, det lägsta antalet sedan 2018. Där finns hela sex utsatta områden, och ytterligare tjugo i storstadsregionen, där också majoriteten av de dagliga bombdåden i januari i år ägde rum. Det finns förstås områden som är relativt förskonade, men de har en tendens att kosta därefter.

Så var i Stockholm ska man bo om man vill ha nära till huvudstadens utbud, känna sig trygg i sitt bostadsområde, men till ett pris som åtminstone relativt sett är överkomligt?

När Infostat väger samman de mest lokala faktorerna – bostadspriser, avstånd från skjutningar och utsatta områden, avstånd till centrum, matbutiker i närområdet, aktivitet i civilsamhället och skolans kvalitet – det blir det tydligt att Kungsholmen är överlägsen. Av kommunens 127 ”regionala statistikområden”, som det heter på byråkratiska, ligger Kristineberg, Marieberg och Stadshagen ligger alla på topp fem. Inga delar av vare sig Södermalm, Östermalm eller Gamla stan når topp tio.

Men bäst av allt är en relativt okänd ö: Stora Essingen.

Essingeöarna, Stora och Lilla, ligger väster om Kungsholmen. Här finns ingen tunnelbanestation, inget köpcentrum, inga berömda restauranger – helt enkelt ingen uppenbar anledning att vistas där för dem som inte faktiskt bor där. Vilket, av allt att döma, är ett framgångsrecept.

– Stora Essingens geografi gör den till en sorts gated community, med vatten runtomkring och bara tre bilvägar in: Essingeleden i båda riktningarna och så Gamla Essinge broväg över till Lilla Essingen, säger Thomas Gür.

Gür, som är företagare och översättare (och krönikör i Fokus), flyttade till Stora Essingen för åtta år sedan. Området han lämnade, Mälarhöjden, är även det en villaidyll med sjöutsikt. Men i rankningen av Stockholms stadsdelar hamnar den på plats 103 – just under Farsta, ett miljonprogram söder om Söder som sattes på kartan för en vidare publik sommaren 2023 när en fotograf och en tonårspojke sköts ihjäl i centrum klockan sex på kvällen. Som så ofta var de inte måltavlorna utan hade oturen att befinna sig på fel plats.

Mälarhöjden gränsar dock i väster till det Bredäng, ett utsatt område enligt polisens definition, och i söder till Fruängen där en tonårig gangsterrappare ett par månader efter dubbelmordet i Farsta sköts ihjäl utanför idrottsplatsen medan andra ungdomar tränade fotboll just intill. Bara E4:an skiljer mordplatsen från Mälarhöjden.

– Stadsdelar som är populära men får stryk i rankningen är sådana vars relativt otrygga läge inte speglas i lägre priser – till exempel Mälarhöjden. Ska man ändå bo granne med skjutningar och sprängningar är det dumt att betala premiumpris för det, konstaterar analysbolaget Infostats grundare Peter Santesson.

Thomas Gür är inte ensam bland dem Fokus har pratat med om att använda termen ”en sorts gated community” om ön. Grindsamhällen har inte slagit igenom i Sverige, om man inte räknar mjukisversionen att göra innergårdar och trapphus otillgängliga för allmänheten. Men Stora Essingen har en naturlig vallgrav i form av Mälaren, och enbart tre vägar in och ut för biltrafik.

Det intressanta är att samma situation brukar beskrivas som ett problem när det gäller utsatta områden. Den stora majoriteten av dem finns i miljonprogrammens höghusområden, som ofta omges av en stor ringväg i syfte att undvika genomfartstrafik. Tanken var god, men det skapar problem för polisen. Ur en rapport från NOA:s underrättelseenhet från 2015: ”Ur polisiär synvinkel är miljonprogramsområdena ofta svåra att arbeta i då reträttvägar saknas (…) Områdena är även svårspanade eftersom husen är placerade så att de boende har uppsikt över innergårdar. Polisens känsla av att vara bevakad är påtaglig.” Och: ”Många gånger uttrycker boende i intervjuer och boendemöten en känsla av övergivenhet, att samhället och dess institutioner har vänt dem ryggen.”

Ringvägarna ger inte bara en möjlighet för spanare att övervaka och rapportera till kriminella gäng när polisen närmar sig, de kan skapa en känsla hos övriga invånare att vara avskurna från samhället omkring.

Ann Legeby, professor i tillämpad stadsbyggnad vid KTH, skrev sin doktorsavhandling om hur stadsplanering påverkar segregation. Även hon konstaterar att miljonprogrammets utformning kan bidra till isolering. Ett område som redan är avskuret från det omgivande samhället riskerar att hamna i en negativ spiral – till exempel genom att en stor mängd lägenheter har stått tomma och myndigheterna fyllt dem med nyanlända invandrare, som ofta har begränsade resurser och begränsade nätverk utanför det egna bostadsområdet. I ett område som inte är byggt för att andra än invånarna ska vistas där blir isoleringen mer påtaglig.

– Det avskurna läget gör att det uppstår ett mycket begränsat underlag för verksamheter, arbetsplatser, lokala marknader och samhällsservice. Ibland går det knappt att få en mataffär att gå runt. Och om grundläggande service försvinner försämrar det ytterligare situationen och livsvillkoren. Ofta krävs konstgjord andning i form av subventionerade hyror för vissa verksamheter, säger Legeby.

Hon är noga med att påpeka att även isolering av välbärgade områden förstärker segregationen. Med andra ord: problemet är inte de fattiga och isolerade områdena i sig, utan skillnaderna i livsvillkor mellan sådana områden och platser dit de välbeställda koncentreras.

– Stockholm är en segregerad stad, både socioekonomiskt och etniskt. Och det är något som missgynnar alla, även dem med mer resurser. Stora skillnader inom en stad skapar polarisering och spänningar och är negativt för hela samhället. Ojämna livschanser riskerar att driva på kriminalitet och utanförskap och här ligger ett stort ansvar på de styrande i staden, och på statlig nivå, för att motverka detta.

Man kan uttrycka det som att klyftorna mellan olika delar av staden gör att problem som uppstår i ett område drabbar även andra. Det kan ske i form av brottslighet som rör sig över stadsdelsgränserna, eller genom att resurser måste omfördelas till fattigare områden för att bekämpa problemen.

Samtidigt är det ingen hemlighet att välbärgade områden ofta ser det som en välsignelse, inte en förbannelse, att vara en aning avskurna från resten av staden.

– Med negativa förtecken är det en nackdel att det är svårt att ta sig in och ut. Ta en förort som Rinkeby, som är omgärdad av motorvägar. Det blir en enklav där gängen kan ta kontroll, sätta ett par hangarounds vid infarterna för att hålla koll på vem som rör sig i området. Stora Essingen är också en sorts enklav, men med positiva förtecken i stället, säger Gür.

Men bilden av Stora Essingen som en lyckligt isolerad ö delas inte av alla. Claes-Göran Borg, ordförande i Essingeöarnas hembygdsförening, säger tvärtom att gott om människor som inte bor på ön vistas där – och att det är en fördel, eftersom det räddar Stora Essingen från att bli en sovstad.

– De senaste åren har det etablerats ett antal friskolor på ön, så det är väldigt mycket skolungdomar här nu. Där det tidigare var lite dött dagtid, en del gamlingar med rullatorer men inte många andra, är det i dag mer folkliv och finns underlag för ett par caféer. När mammorna har lämnat barnen på den franska skolan sätter de sig och tar en morgonfika vid torget. Så jag skulle inte alls säga att Stora Essingen är isolerad. Men det stämmer att det inte är många som rör sig igenom området utan ett ärende.

Den franska skola han syftar på är Lycée Français, som håller till på ön sedan sjuttiotalet och har ett gott rykte. Thomas Gür beskriver Stora Essingen som Stockholms mest frankofona stadsdel, där fransmän som hamnat i Sverige gärna slår sig ner. Caféet bredvid mataffären har ett franskt namn (och serverar kaffe till vad som i Stockholm är att betrakta som vrakpriser: 36 kronor koppen).

I kontrast till Lilla Essingen, som präglas av flerfamiljshus, är Stora Essingen en villastad. I själva verket bor den stora majoriteten i lägenheter även här, men mycket av ytan upptas av funkisvillor med lummiga trädgårdar. Flerfamiljshusen består ofta av bostadsrätter, men det finns även hyresrätter, i allmänhet med små privata hyresvärdar.

– Min bild är att man relativt ofta hittar en lägenhet utanför det offentliga kösystemet. När jag pratar med folk som bor i hyresrätt säger de inte sällan att de fick tag på en lägenhet via den ena eller den andra kontakten, säger Gür.

Som så många andra populära stadsdelar har Stora Essingen inte alltid betraktats som en attraktiv plats att bo på. I mitten av 1800-talet var det ett hårt straff att behöva vistas på ön – bokstavligen. Straffångar skeppades över från Långholmen på pråmar för att hugga gatsten i stenbrottet på öns nordöstra sida. Fria människor sökte sig i stället till sjökrogen längst söderut, där seglare kunde stanna till för en sup på vägen till eller från Stockholm. I alla fall fram till 1870-talet, då myndigheterna ansåg att man hade lite för roligt på Stora Essingens Wärdshus och drog in sprittillståndet.

Vid det laget hade välbeställda stockholmare börjat bygga sommarbostäder på ön. I Per Anders Fogelströms stadssvit är det där arbetarsonen Augusts välbeställda adoptivföräldrar har sitt sommarnöje. I början av 1900-talet såg Wallenbergsfären Stora Essingens potential och köpte upp större delen av ön genom fastighetsbolaget AB Stora Essingen. Ambitionen var att bygga en villastad där stockholmare skulle bo året om, men de var för tidigt ute.

– De ville bygga ett nytt Djursholm. De sålde faktiskt en del tomter på nordöstra delen av ön, men de missade hur viktigt det var med en landförbindelse, säger hembygdsföreningens Claes-Göran Borg.

På den tiden fanns inga broar till Stora Essingen. Först 1917 anlades en flottbro för fotgängare över till Lilla Essingen, som i sin tur hade en fast bro vidare till Kungsholmen. AB Stora Essingen gick i konkurs bara ett par år innan en riktig bro kom till i slutet av 1920-talet och byggandet av permanenta bostäder tog fart.

Som konsekvens är Stora Essingen något av ett paradis för den som gillar funkis. Och att döma av priserna är det många som gör det. I skrivande stund ligger två villor ute för försäljning, båda från trettiotalet – utropspris 17,5 respektive 19 miljoner.

Av de gamla sommarnöjena finns däremot inte många kvar. Men åtminstone ett av dem har ännu inte lämnat plats för någon villa. En gammal dam fortsätter att varje sommar flytta ut till sin lilla sommarstuga med strandtomt – förmodligen den sista sommarstugan i Stockholms innerstad – för att återvända till Vasastan till hösten.

Ann Legeby poängterar att det bästa ur ett samhällsperspektiv är en stad där livskvaliteten i de olika stadsdelarna är ungefär lika god. Det låter en aning utopiskt. Människor vill leva på olika sätt beroende på faktorer som ålder, livsstil och eventuellt estetiskt sinne. Men hade de kunnat välja fritt hade förmodligen många känt att deras livskvalitet hade varit bättre i en stor funkisvilla med strandtomt än i den där ettan i Rinkeby. Strandvillorna är dock en bristvara och det driver upp priserna, skapar en segregerad stad, och får som konsekvens att livskvaliteten skiljer sig åt.

Vad som är attraktivt ändras dock över tid, påpekar Legeby. När miljonprogrammet växte fram bodde normalfamiljen ihopträngd i små ettor och tvåor, och de nya bostadsområdenas treor med badrum och välfungerande kök framstod som en dröm. På sjuttiotalet lockades människor däremot av moderna enplansvillor, medan nationalromantiska hus från 1910- eller 1920-talet framstod som ett onödigt renoveringsbesvär.

– Nu har nationalromantiken blivit inne i stället och det finns en hög betalningsvilja för villor från tidigt nittonhundratal. Det där är mer trendkänsligt än man skulle kunna tro. Viktigt att komma ihåg är också att det skiljer sig mycket åt vad man uppfattar som attraktivt, som tur är. Vissa vill bo nära stadens puls och andra söker lugna platser, eller prioriterar kanske cykelavstånd till jobbet.

Ännu snabbare än trenderna skiftar kan känslan av trygghet förändras. I ena riktningen, i alla fall. Att skapa trygghet tar år av långsiktigt arbete från fastighetsägare, poliser, affärsverksamheter och grannar. Det är inte omöjligt – varje gång polisen uppdaterar sin lista över utsatta områden är det ett par ställen som har försvunnit, även om nya tillkommer – men det tar tid. Att riva ner tryggheten kan däremot gå snabbt.

– Sker det tre rånöverfall i vilken stadsdel som helst så kan det få genomslag i trygghetsenkäterna i flera år. Eller på bostadspriserna, säger Legeby.

Att försäkra sig mot den sortens utveckling är omöjligt, särskilt i en storstad. Men hur önskvärt det än vore med en stad vars olika delar upplevs som ungefär lika trevliga att bo i, får Stockholmsbon i praktiken nöja sig med att försöka hitta en plats som för tillfället är förskonad från problem, men där en vanlig dödlig ändå kan skrapa ihop till en kontantinsats. Och Stora Essingens lägenheter kostar i alla fall inte åttasiffrigt.

***

Se hela listan, jämför kommuner och utforska resultatet med vårt verktyg här!

Läs även: Bäst att leva – så gjorde vi

Läs även: Sveriges två (nästan) felfria kommuner