Debatt: »Hyresregleringen slänger ut unga till en brutal bostadsmarknad«

Text: Klara Söderberg

Bild: Oliver Rykatkin

Under mitt första år i Stockholm avlöste korttidskontrakten varandra, jag var tvungen att flytta inte mindre än tre gånger. När jag äntligen fick ett andrahandskontrakt som löpte över ett år hoppade jag av lycka. Att få ett förstahandskontrakt fanns inte på kartan.

Hösten 2018 flyttade jag till Bryssel. Rådet jag fick var att leta boende på plats. Jag kunde inte tro min öron. Men en vecka efter att jag hade flyttat till Bryssel hade jag ett förstahandskontrakt. Vad har Bryssel som Stockholm saknar?

Jo, i Belgien tillåter man marknadshyror. Medan nästan alla nyinflyttade i Stockholm hänvisas till andrahandsmarknaden så saknar Bryssel hyresreglering, vilket gör det lätt att få tag i ett förstahandskontrakt. Tack vare det kan man hyra en lägenhet på 120 kvadratmeter, ett stenkast från Bryssels gamla stan, för 1400 euro i månaden. Samma pris som du betalar för ca 35 kvadratmeter i Stockholms innerstad på andrahandsmarknaden, den du som ung eller nyinflyttad snabbt blir hänvisad till om du inte har kapital att köpa en bostadsrätt.

Hyresregleringens har förstört svensk bostadsmarknad. Det är unga som vill flytta hemifrån som blir lidande. Enligt en kartläggning som Hyresgästföreningen har gjort bor en tredjedel av unga vuxna i Stockholmsregionen ofrivilligt kvar hos sina föräldrar, så kallade “hemmaboende”, på grund av bostadsbristen.

Brist och köer uppstår när utbud och efterfrågan inte får styra priserna på en marknad. När hyran sätts till en reglerad nivå blir det ett privilegium att få ett förstahandskontrakt, ett privilegium du vill behålla till varje pris. Om du senare skulle välja att flytta från Stockholm, men planerar att flytta tillbaka, kommer du inte säga upp din lägenhet och förlora privilegiet. Du kommer istället hyra ut i andra hand.

Hyresregleringen lämnar unga till en brutal andrahandsmarknad.

LÄS OCKSÅ: Torbjörn Flygt: Malmö – en missförstådd stad

I Bryssel hade du sagt upp din lägenhet, även om du vet att du med största sannolikhet kommer tillbaka om några år. Det är inga problem, du vet att du utan konstigheter kommer kunna teckna ett nytt hyreskontrakt när du väljer att flytta tillbaka.

I ett samhälle där det finns priviligerade finns det också opriviligerade. Jag är en av dem, som inte har rätten att bo till låg hyra eftersom jag inte har en äldre släkting som kan överlåta sitt kontrakt till mig. Jag är heller inte född i Stockholm och har kunnat stå i bostadskö sen innan jag kunde gå själv.

Hyresregleringen säger sig skapa en rättvis hyresmarknad. Men den gynnar inte främst låginkomsttagare och den lämnar unga till en brutal andrahandsmarknad. De mest attraktiva hyreslägenheter går till de med högre inkomster, enligt Bostadsförmedlingen i Stockholm. De som rasar över “de rikas” privilegier borde också rasa över hyresregleringen.

Idag står en miljon svenskar i bostadskö vilket motsvarar var tionde person. Regleringen skapar bostadsbrist, långa köer och svarthandel av bostadskontrakt.

Att avskaffa hyresregleringen och tillåta marknadshyror innebär heller inte en helt oreglerad marknad. Det skulle finnas regler för hur hyror sätts, men hyrorna är ändå marknadsanpassade. På samma sätt som vi i Sverige tillåter fria priser för handel med bostadsrätter borde vi rimligtvis kunna tillåta förhandling med fastighetsägaren om hyrorna.

Köerna skulle försvinna och det skulle bli lättare att få ett förstahandskontrakt. Dessutom kommer det innebära att bostäder nyttjas mer effektivt och det skulle skapa en rörligare hyresmarknad. Bryssel är bara ett av många exempel där marknadshyror fungerar. Till skillnad från i Stockholm är det i Bryssel inga problem att hitta en bostad, oavsett om du är låg- eller höginkomsttagare.

Klara Söderberg

Moderat debattör

Text: Klara Söderberg

Bild: Oliver Rykatkin