Välkommen till AI-bubblan

Alla varningsklockor ringer och det är svårt att tro att vi inte befinner oss i en AI-bubbla. Parallellerna till tidigare finansiella masspsykoser är tydliga. Då talar vi inte bara om dotcom-yran i slutet på nittiotalet som slutade med kraschen efter millennieskiftet. Även järnvägsboomen i mitten av 1800-talet och elektrifieringen efter förra sekelskiftet ledde till liknande hysterier. Värderingarna av de så kallade ”Maginficent seven” – alltså Alphabet (Google), Amazon, Apple, Microsoft, Meta (Facebook), Nvidia och Tesla – har stigit förbi stratosfären. Dessa extremt lönsamma företag (Tesla undantaget) står i dag för runt 35 procent av börsvärdet i USA och fjärdedel av det globala värdet. Det låter extremt och är extremt.

Det traditionella sättet att bestämma värdet av en aktie eller ett företag kallas Gordons formel. Den säger, enkelt uttryckt, att värdet på bolaget motsvarar nuvärdet av alla framtida utdelade vinster. Så De Sju Magnifika förväntas således generera 35 procent av alla de börsnoterade amerikanska storföretagens framtida vinster och en fjärdedel av vinsterna i alla världens tiotusentals börsbolag. De är svårt för en enkel människa att se hur en sådan obalanserad värld ska kunna fungera. Lönsamma företag måste ju också ha lönsamma kunder, som i sin tur också måste ha kunder med pengar och så vidare för att försäljningen ska vara uthållig. Vinsterna kan inte bara ackumuleras på ett ställe, eller ens sju ställen, utan de måste cirkulera och skapa vad som brukar kallas ”ringar på vattnet” för att det ekonomiska ekosystemet ska fungera.

Microchiptillverkaren Nvidia, i skrivande stund värt 44 000 miljarder kronor, värderas nu av börsen till 53 gånger årets vinst. Det näst största bolaget Microsoft har ett så kallat p/e-tal på 38 och trean Apple har 40. Schablonmässigt brukar man räkna att ett bolag med ett p/e-tal på 40 ska ha en vinsttillväxt på 40 procent per år, i evig tid, för att betraktas som ”normalvärderat”. Extremen är Tesla vars p/e-tal är 259, men det hör väl närmast hemma i kuriosa-sektionen.

Men AI-boomen handlar inte bara om dessa sju bolag utan om hela systemet runt den hajpade industrin. Det onoterade företaget Open AI, som utvecklat ChatGPT, värderades i sin senaste finansieringsrunda till 500 miljarder dollar. Företagets prenumerationsintäkter och användandet av dess ”chattbottar” har visserligen ökat kraftigt, men företaget är i dag långt ifrån att få verksamheten att gå runt. Och det finns flera andra företag med verkliga eller mer marknadsföringsmässiga kopplingar till AI som också värderas mycket högt.  

Svenska Sana Labs som ”utvecklar AI-applikationer för företag” och enligt sin årsredovisning ”har målsättningen att revolutionera hur medarbetare hämtar och använder kunskap” såldes för några veckor sedan för 11 miljarder kronor. Det är bra betalt för ett företag som har tagit in 1,2 miljarder i eget kapital, omsatte 96 miljoner kronor och redovisade ett rörelseresultat på minus 223 miljoner kronor i fjol. Köpare var amerikanska Workday, som utvecklar mjukvara för HR och finansfunktioner. Workday självt värderas för övrigt till 62 miljarder dollar och har ett p/e-tal på 90.

Eller ta finska Silo AI som såldes till Nvidia-konkurrenten AMD för 665 miljoner dollar förra året. Silo omsatte motsvarande 150 miljoner kronor 2022 och redovisade en mindre förlust. AMD värderas i sin tur till 275 miljarder dollar och har ett p/e-tal på 98. Här finns således mycket höga förväntningar på de vinster som AI-revolutionen förväntas generera. De som var med runt millennieskiftet och internet-boomen kan möjligen få en känsla av deja vu. I tidningsföretagen närdes då drömmar om rejäla lönsamhetslyft när kostnaderna för tryck och fysisk distribution kunde skäras ned till noll. En controller i familjen Stenbecks mediekoncern MTG hade förväntningar om en marginal ”på över 100 procent” i ekonomimagasinet Kapital som startades mitt under yran. Men marginaler över 100 procent var svåra att nå då, och är det nog fortfarande. Mediabranschen hamnade i stället i kris när andra aktörer, som Facebook och Google, tuggade i sig annonsmarknaden och mycket av den tid och de pengar som medborgarna vill spendera på mediekonsumtion. En sådan process kallas ”creative destruction” efter den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter och betyder att alla inte kan vara vinnare på den tekniska utvecklingen, utan att den också alltid skapar förlorare.

Men i dag är det svårt att se att börsen har räknat in några förlorare överhuvudtaget på AI-revolutionen. Det är också svårt för den enskilde såväl som marknaden som helhet att hitta de framtida vinnarna. Apple rasade med 80 procent, Microsoft med 65 procent och Amazon med 94 procent när dotcom-ballongen sprack efter millennieskiftet. Samma sak hände för övrigt även i telekombranschen. Där handlade det om skyhöga förväntningar på vad de framtida 3G-näten skulle ge. Teleoperatörer värderades skyhögt och de betalade stora pengar för sina 3G-licenser. TeliaSonera skulle skörda guld i bland annat forna sovjetrepubliker i Asien. Nokia och Ericsson stod för skovlarna i denna 3G-yra, liksom även kanadensiska Nortel. Nokia och Ericsson är i dag skuggor av sina forna jag och Nortel gick i konkurs. Telenäten finns dock kvar och har utvecklats med nya generationer, men  operatörerna lider av den segdragna och lågavkastande åkomman ”commodification” i sin oförmåga att utveckla nya lönsamma affärsmodeller. Pengarna har i stället De sju magnifika tjänat. 

Begreppet ”commodification” – alltså att en vara eller tjänst blir så lik konkurrenternas att det inte går att ta extra betalt för den – leder tankarna till de massiva investeringarna i datacenter som AI-revolutionen kräver. Alphabet, Amazon, Meta och Microsoft investerade förra året tillsammans 210 miljarder dollar i datacentra och i år väntas siffran stiga till 330 miljarder dollar. Utöver det har de redan annonserat investeringar på ytterligare 530 miljarder dollar fram till år 2030. Till det kommer Open AI och andra företag med stora investeringsbehov i datakraft. Dessa enorma investeringar är idag det som får den amerikanska ekonomin att växa. Och då ska man veta att en stor del av pengarna läggs på mikrochips från Nvidia med en ekonomisk livslängd på max fem år. Det vill alltså till att bolagen snabbt kan hitta motsvarande intäktsmöjligheter, för att inte deras vinster ska vända nedåt, kraftigt. Och under radarn finns dessutom konkurrenter som kinsesiska Deep Seek och Förenade Arabemiratens AI-satsning K2.

Detta handlar också om bolag som i det närmaste har monopol – eller i alla fall extremt koncentrerade oligopolföretag – som helt dominerar sina nuvarande verksamhetsområden. Men för att leva upp till de skyhöga förväntningarna måste de antingen fortsätta växa mycket snabbt inom befintliga områden, eller utveckla andra. Ta Meta, där det finns tydliga tecken på att den sociala media-konsumtionen börjar mättas. Användandet av Facebook och Instagram har i allt högre utsträckning har gått från social interaktivitet med andra till ”scrollande” av annonsfinansierade videoklipp. Frågan är om AI-genererade kattvideor kan driva intäkterna så mycket längre.

***

Läs även: Stegra i kamp mot klockan

Läs även: Vindkraften – ett ekonomiskt haveri