»Vissa kan göra revolt«

Text:

Bild: Scanpix

I din bok ger du en personlig bild av den socialdemokratiska utvecklingen sedan 60-talet. Speglar titeln »Partiet – en olycklig kärleks- historia« hur du känner inför socialdemokraterna?

– Ja, likt någon som är olyckligt kär och som aldrig slutar att hoppas. Men mitt och sossarnas förhållande har fått sig några törnar. Jag är besviken på hur miljöfrågan hanterats. Göran Perssons idé om det gröna folkhemmet hade potential, men luften gick ur hela projektet.

Du är kritisk till din egen generation, 50-talisterna. Hade ni kunnat göra något annorlunda?

– Nej, jag tror faktiskt inte det. Det var inte rimligt att vi skulle leva våra föräldrars folkhemsdröm. Varje generation måste få driva sina egna frågor. Man måste komma ihåg att regeringen på 70-talet bara bestod av en massa gubbar! Min generation hjälpte till att driva fram freds-, miljö- och kvinnorörelserna och väckte ett medvetande i dessa frågor. På så sätt påverkade vi social­demokraterna utifrån och in.

Vad har du själv för ansvar till den här utvecklingen under 80-talet?

– Då var jag konsumentchef på Aftonbladet, och där hade jag givetvis ett ansvar som eldade på den generella köpfesten som rådde. Detta ledde till att vi började prata mer om individualiserade budgetutfall. Plötsligt handlade det om hur mycket pengar man som privatperson fick i plånboken och inte hur statsbudgeten skulle fördelas i välfärden. Jag är både en del av och en skapare av detta. Man följer med sin tid och är en produkt av den.

Hur tror du framtiden ser ut för socialdemokraterna? Kan partiet samla massorna igen på ett liknande sätt som när du växte upp?

– Jag hoppas alltid på social­demokraterna. Men är det något man kan lära sig av min generation så är det att folk inte gillar att bli bestämda över. Om partiet ska växa måste alla få vara delaktiga, annars kommer vissa att göra revolt.

Vad var svårast med att skriva boken tycker du?

– Att sitta stilla. Det är helt klart ett konststycke att sitta tills en hel bok är färdig!