”Vita medelålders män luktar sur mjölk”

Hans luktsinne är i särklass. Det förde honom in i den komplexa världen av champagne. Som vinnarskalle är Richard Juhlin nöjd med att ha kartlagt 13 000 olika sorter.

Text:

Bild: Karl Gabor

Ett litet tips. Läs inte den här intervjun om du inte har en välfylld plånbok, för det kan stå dig dyrt. Inte osannolikt kommer du att i all evinnerlig tid vara tvungen att välja exklusiv champagne när det är läge att dricka mousserande, vilket verkligen inte bara är till nyår, om du trodde det, utan i princip jämt: till förrätten, varmrätten och desserten. Vid alla typer av middagar, året runt.

För champagne är världens bästa dryck. Rent objektivt. Den är mer komplex i sin smak- och doftkomposition än alla andra viner, röda, vita och söta dessertviner inräknade. Och Richard Juhlin är världens bästa champagneexpert. Rent objektivt.

Bäst i hela världen? upprepar jag. Han nickar.

Vi befinner oss i en bred gräddvit divansoffa, Richard Juhlin sätter sig bekvämt och virar en röd yllepläd om benen.

Namn: Richard Juhlin

Ålder: 59 år.

Aktuell: Med Magnum opus, en bok i tre mer eller mindre lyxiga utgåvor, utgivna av förlaget Mondial.

Familj: En fru, två exfruar. Två av dem balettdansöser. Fem barn i olika åldrar.

Favoritårgång: 1955.

Favoritdoft: Min kvinnas doft.

Tränar: Fotboll, sprintlöpning, gym.

Äter helst: På stjärnkrogar.

Avskyr: Cigarettrök.

Dold talang: Inte oäven på elgitarr.

Tycker om julen: Nej, men älskar barnens kärlek till julen.

Dricker helst på julen: Till julbordet hermitage från Rhonedalen.

Läser: Tabeller. Just nu över världens högsta byggnader.

– Ja. Jag vill inte låta mallig, men faktum är att i blindtester och internationella tävlingar har jag alltid vunnit överlägset, när det gäller att med precision säga varifrån champagner kommer.

Richard Juhlin är ett välkänt namn i champagne- och vinkretsar både i Sverige och utomlands, men har ännu inte slagit igenom och blivit en folklig profil i stil med vännen Edward Blom. Ett sätt att bli folkkär vore att vara med och tävla i På spåret på SVT. Det skulle förresten passa vinnarskallen Juhlin.

– Jag brukar följa På spåret. Förra säsongen hade jag faktiskt högre poäng än vinnarna i varje match när jag satt hemma i tv-soffan. Förutom champagne är jag också nördigt intresserad av geografi.

Han låter inte mallig, mer trygg i sina talanger, varav minst en ju i ärlighetens namn är helt exceptionell. Vi ska återkomma till det.

Möjligen har självförtroendet hjälpts av att han inte haft föräldrar som aktivt förpestat hans barndom. Dessa var i stället två riktigt hyggliga prickar, till yrket adjunkter, och trygga i vad som var viktigt i livet, nämligen relationer, kärlek och vänner.

– Jag växte upp bland höghusen därborta, säger han och pekar ut genom de höga altanfönstren i Lidingövillans bottenvåning.

»Ön« har många välbeställda invånare. De bor i allmänhet inte i höghusområdena utan i stora villor. Men Richard Juhlins föräldrars prioriteringar handlade om annat än det materiella.

– Ingen i vår släkt har satsat på ekonomisk framgång. I stället beundrade mina föräldrar människor som var skickliga inom kultur och sport. De hyllade Hasse och Tage, och naturligtvis idrottsstjärnor som Björn Borg.

Richard Juhlin har som sagt själv ett tävlingsdriv. Utbildade sig som ung till idrottslärare. Efter åtta år i yrket tog passionen vid sidan om över. Han började kunna försörja sig på sin hobby – och sina smaklökar. Blev champagneexpert på heltid. Nästa mål var givetvis att bli bäst i världen.

Men även om han nu nått dit – bland annat genom att ha kartlagt 13 000 olika sorters champagne, vilka han betygsätter i sin nyutkomna bok Magnum opus – och även om han numera bor i en rätt så hemlig och exklusiv avkrok av Lidingö, med strålande sjöutsikt, så umgås han fortfarande med sina gamla polare från höghusen därborta.

En arbetar på posten. En med affärer. Ytterligare en är lärare. Vissa klasskamrater från gymnasiet på Lidingö har också blivit mer offentliga personer, som regissören Hannes Holm och tidigare biståndsministern Isabella Lövin.

Men strunt i name droppingen. Vad som är relevant här är Richard Juhlins sällsynt utvecklade superkraftsnäsa. Doftsinnet. Det är unikt känsligt jämfört med de flesta andra människors.

För att ni ska förstå ska jag nu återge en anekdot. Detta utspelade sig den heta sommaren 1982: Richard Juhlin var tjugo år och ihop med en tjej som hade en hyfsat förmögen pappa. Varje kväll satt de på flickvännens familjs veranda och åt middag. Ibland fick de en skvätt av något billigt rött. Men så en tropisk kväll i augusti, när mörkret lagt sig över trädgården som mjuk sammet, hämtades en flaska chambertin. Det var det finaste man kunde få tag på i vinväg vid den tiden.

– Jag kände stor andakt när de fyllde på mitt glas. Först doftade jag på det och kände en störtflod av obekanta aromer. Sedan tog jag en stor klunk av rödvinet och blev totalt överrumplad. Det kändes som om drycken levde i min mun, som om ett djur rörde sig runt. En fysisk förnimmelse! Jag ville spotta ut, men så svalde jag långsamt ner vinet i omgångar, och det genomgick en förvandling: från läskiga till snuskiga toner, till övermoget, erotiskt, det luktade kroppsvätskor, brunstighet   … sedan kom det en kanonad av vackra röda frukter, rosor, violer, för att slutligen landa i en mjuk matta.

Den tjugoåriga Richard Juhlin blev enormt fascinerad. Det var en sinnlig upplevelse utanpå allt han dittills hade erfarit i dryckesväg.

– Jag blev djupt berörd. Det var som en orgasm.

Du läste rätt. Det var en vinorgasm. För övrigt en företeelse som Richard Juhlin även beskriver i sin bok. Möjligen krävs det hans typ av hyperkänsligt smaksinne för att kunna få en sådan, oavsett vilken raritet till dryck man inmundigar. Hans förmåga att känna smak – och ännu hellre lukt – tar sig uttryck på fler sätt än i träffsäkra vinanalyser. Han kan till exempel känna på kroppsdoften om en kvinna är gravid.

Du skojar?

– Nä. Självklart känner jag det.

Kan du också lukta dig till vilken fas i hormoncykeln en kvinna befinner sig i?

– Javisst. Menstruation. Ägglossning – de tonerna är lena och gräddiga. Jag kan känna på en persons doft om hon tränar, om hon är stressad och om hon är ung eller gammal.

Näsvis. Richard Juhlin är skickligast i världen på att känna igen och bestämma olika sorters champagne.

Richard Juhlin berättar om en parfym han var med och komponerade, i vilken de tillsatte gristesto­steron. När de testade den fanns en tydlig tendens att kvinnor stannade och pratade med män som hade på sig den parfymen, jämfört med män utan. Han säger också att han kan dofta sig till vilket ursprung en person har.

– Jag gjorde flera tv-program om dofter i Norge och gick då ut med den norska programledaren på stan och lät folk lukta på oss. En kvinna från Elfenbenskusten sa direkt: »Ni doftar vit man«.

Richard Juhlin säger att det inte är ett dugg konstigt att människor luktar olika beroende på vilka gener de har. Inte bara kosten spelar roll.

– Just vita medelålders män lär dofta sur mjölk, särskilt asiater brukar uppfatta det så.

Så vad är då cloun med champagne, framför andra mousserande viner som prosecco eller cava? Tja, enligt Richard Juhlin kan den allra bästa proseccon knappt mäta sig med den sämsta champagnen. Det har att göra med området där man framställer champagne. Vinstockarna har djupa rötter, vilket gör att de tar upp mer mineraler från jorden än andra grödor. Landskapet Champagne har också ett perfekt klimat, rätt kyligt, 11,7 grader i genomsnitt. Och så innehåller jordmånen där den renaste kritan i världen, vilket är det optimala att odla druvor på.

– Om man ska vara noga är det sjutton specifika byar i Champagne som har allra bäst betingelser för att odla chardonnay och pinot noir.

Vad är det för fel på prosecco och cava?

Richard Juhlin suckar, grimaserar och tittar bort med äcklad min.

– Smakmässigt är det ju  … oouuff. Känner du efter är det fullt av orenheter, plasttoner och jordiga toner, snudd på defekta toner. Och själva frukten är väldigt vulgär, fläderartad. Ofta för mycket socker. Det är lite läskeblask över det hela. Billigt, stillöst, men skickligt marknadsfört och förpackat.

Lyxigt. Richard Juhlin och franska vinskaparen Richard Geoffroy skålar i dom pérignon rosé vid Godahoppsudden.

För någon med Richard Juhlins luktsinne räcker det inte att beteckna en doftton som »brödig«.

– Jag tycker inte det är så beskrivande. Ta tjugo olika brödsorter och de kommer att dofta väldigt olika. Jag gillar att bli mer exakt. En brödig doft kan specifikt vara den av ett franskt boulangeri på morgonen där dörrarna står öppna ut mot torget i en by som ligger på Rivieran, vid havet, så att lukten av nybakt bröd kombineras med sältan i havsbrisen.

Wow. Och det kan du känna som en ton i en champagne?

– Ja. Min grej är att jag har känt den doften – och kommer ihåg den.

Säg en äcklig doft!

– En riktigt vidrig, som också går att hitta i champagne, är till exempel en som jag hittat på: sälbassäng.

Sälbassäng?

Richard Juhlin nickar. En kompis hade rest i Sydafrika, och passerat en ö som stank av sälar.

– All gammal fisk som sälarna skiter ut och alla rester efter deras måltider, och ovanpå det så ligger de och rapar. Detta blandat med saltvattnet … Blir sälbassäng. Jag har den som referenston när jag provar champagne. Den dyker upp ibland.

Gissningsvis ändå inte lika äcklig som prosecco och cava då.

– Livet är för kort för att dricka prosecco, säger han.