Efter 100 år av samarbete: Här är frågan som kan splittra S och LO – för gott
Bild: TT
Statsminister Stefan Löfven tycks ha målat in sig i ett hörn. Genom att i januariavtalet öppna för stora förändringar i arbetsrätten prövar den tidigare fackförbundsledaren tålamodet i arbetarrörelsens fackliga gren med regeringssamarbetet.
Och inte bara S närstående LO är på krigsstigen. Tjänstemännens centralorganisation TCO och akademikernas Saco protesterar lika intensivt mot de förslag som läckt ut från den statliga utredningen om en »moderniserad arbetsrätt«.
Den 14 februari skrev LO-ledningen och LO-förbundens ordförande på DN Debatt: »Låt oss vara tydliga: vi kommer aldrig att acceptera att en socialdemokratiskt ledd regering driver igenom försämringar i arbetsrätten eller arbetslöshetsförsäkringen.«
»Trygghet för vanligt folk« är parollen för LO:s kongress i juni i sommar. Men de 300 ombuden riskerar att komma till en kongress där relationen till S är iskall. Och det i ett läge där Stefan Löfven som mest skulle behöva stödet från LO. Opinionsundersökningarna visar att SD är lika stora eller större än S bland LO-väljarna.
Fast Löfven erbjuds en livlina: det verkar redan stå klart att ett förslag om skärpt arbetsrätt inte kan röstas igenom i riksdagen. När tidningen Arbetet avslöjade att las-utredningen diskuterat ett förslag om att i företag med färre än 15 anställda ska uppsägning av personliga skäl inte gå att ogiltigförklara fick V-ledaren Jonas Sjöstedt nog: »Då är vi redo att avsätta regeringen Löfven«, skrev han på Twitter.
– Det skulle kunna innebära att folk kan få sparken när som helst, och vara allt annat än »Trygghet för vanligt folk«, säger en facklig källa.
– Mitt stalltips är att det är viktigare för oss att få bort Stefan Löfven från statsministerposten än ett sådant enskilt förslag, sa SD-ledaren Jimmie Åkesson i Ekots Lördagsintervju redan då det »bara« handlade om att utöka undantagen från turordningsreglerna i las.
M och KD har på samma sätt sagt att det viktigaste för dem är att avsätta statsministern och att de är beredda att stödja en misstroendeförklaring från V.
Samtidigt pågår försöken att med »tyst diplomati« få arbetsmarknadens parter att motverka en lagstiftning genom att komma överens förhandlingsvägen. Och tyst är det:
– Jag har inga kommentarer under pågående utredning, är ett återkommande svar när Fokus når de inblandade.
Detta är Löfvens andra livlina: I de förhandlingar mellan LO, privattjänstemannakartellen PTK och Svenskt Näringsliv som tillfälligt är pausade för vanliga löneförhandlingar, pågår samtidigt ett försök att få fram ett motdrag till lagstiftning. De offentliga facken och kommunala arbetsgivarsidan slöt redan i december förra året ett avtal som syftar till att förhindra en lagstiftning.
Innan förhandlingarna om arbetsrätten pausades i augusti tillsattes tre arbetsgrupper som fram till maj ska försöka lösa knäckfrågorna i förhandlingarna.
Grupperna leds av Erland Olauson, tidigare avtalssekreterare och vice ordförande i LO, Cecilia Fahlberg, tidigare ordförande i TCO-förbundet Unionen och Anders Ferbe, tidigare ordförande i IF Metall. De tre agerar opartiska ordföranden och har två jurister vardera från arbetsgivarsidan och från facken i sina arbetsgrupper.
Avsikten är att få fram konkreta förslag på tre områden som parterna sedan kan enas om. Det handlar om förändringar i arbetsrätten, nya villkor för omställningsavtal för dem som blir uppsagda och att parterna ska ta ett större ansvar för a-kassan.
Modellen för att enas påminner om vad som hände förra våren när regeringen efter den långvariga hamnkonflikten i Göteborg hotade med en begränsning i fackens strejkrätt. Om ett kollektivavtal finns på en arbetsplats råder fredsplikt; facken får inte ta till strejk mot arbetsgivaren. Men fram till förra hösten kunde facken strejka om de inte hade kollektivavtal. Och det var just kruxet i Göteborgs hamn – Hamnarbetarförbundet hade inget avtal, men Transport hade det.
Kort före att en statlig utredare skulle presentera ett förslag om strejkförbud i sådana fall kunde arbetsgivarsidan och facken (även om LO-facken Byggnads och Pappers stod utanför) komma överens om en kompromiss: en anställd får inte strejka mot en arbetsgivare med kollektivavtal om syftet är att få ett avtal som »tränger undan« det befintliga.
Parternas förslag blev regeringens och i riksdagen röstade bara V och SD emot.
En av Centerpartiets förhandlare inför januariavtalet, arbetsmarknadspolitiska talespersonen Martin Ådahl, uttalade sig strax efter att de fyra partierna enats: »Till min förvåning gjorde vi stora, riktiga stora genombrott på arbetsmarknadsområdet.«
SCB har bara gamla uppgifter om antalet anställda i företag med (i deras statistik) upp till 19 anställda, men i dagsläget kan det handla om runt en miljon som är anställda i företag med färre än 15 anställda, som i det läckta förslaget.
Och trots två livlinor, som S själva inte bidragit till, utan oppositionen och arbetsmarknadens parter står för, kommer det att krävas tuffa tag från Stefan Löfvens sida i förhandlingarna med C och L de kommande månaderna. Hans deadline är den 12 juni, då LO-kongressen inleds.
För ingen S-ledare vill komma till en LO-kongress och hålla det obligatoriska partiledartalet med ett liggande förslag som innebär »konkreta« och »tydliga« undantag, som C uttrycker det, i den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Det, menar fackliga bedömare, skulle till och med kunna innebära att de över hundraåriga fackligt-politiska band som finns mellan LO och S, på sikt kapas.
