Industridrömmen som sprack – nu köper kommunerna utrustning från Kina igen

– Vi tog fram ett visir så fort vi kunde. Men nu är marknaden död. Det finns mer visir än vad det finns efterfrågan, säger Claes Engström, vd för plasttillverkaren Akriform.

Det kan låta som en dröm för ett svenskt industriföretag. Coronaviruset härjar och sjukvården skriker efter skyddsutrustning i form av visir, skyddsglasögon och plastförkläden. EU:s inre marknad är satt ur spel och de globala värdekedjorna har kollapsat.

För att täcka upp för de uteblivna leveranserna uppmanar regeringen inhemska företag att ställa om produktionen. Det behövs mycket skyddsmaterial. Nu.

Men det som från början lät som en vinstmöjlighet visar sig i stället bli ett bryskt uppvaknande för den svenska industrin. Över ett halvår efter att coronapandemin kom till Sverige dras många företag med stora kostnader för lager och investeringar gjorda för att möta efterfrågan från vården. Samtidigt har de förväntade orderna uteblivit – kommunerna köper in utrustning från Kina i stället.

Anders  Jingmark äger Skärpfabriken i Gnosjö. När pandemin slog till med full kraft försvann den ordinarie försäljningen av läderprodukter över en natt.

– Vår största kund, Gekås i Ullared, mejlade och sa »ni får inte leverera någonting förrän jag säger till«.

Då ringde han Gnosjö kommun, och en vecka senare hade bolaget ställt om produktionen och kunde leverera skyddsrockar till äldrevården. Anders Jingmark investerade en kvarts miljon kronor i omställningen, bland annat genom att köpa en maskin till, och kunde under några månader sälja cirka 200 000 skyddsrockar. Men sedan tog det tvärstopp.

– När man väl hade testat skyddsrocken och fått den godkänd av Arbetsmiljöverket – samma dag – efter det har jag inte fått en enda beställning, berättar han.

LÄS OCKSÅ: Här är företaget som spås bli först med ett godkänt coronavaccin

Claes Engström, vd för plasttillverkaren Akriform i Sollentuna, ger en liknande bild. Vanligtvis gör bolaget butiksinredning, men började tillverka visir efter larmet från sjukvården.

– I början, när alla skrek efter det, då tog man vad man fick tag på. Men det tog kanske en eller två månader, sen var behovet mättat. Det enda som egentligen går nu är så kallade coronaskydd, hostskydd, som hängs upp i butiker, säger Claes Engström.

Enligt  arbetsgivarorganisationen Svensk Industriförening (Sinf) är problemet utbrett. Många industriföretag blev nedringda i början av coronakrisen, men orderläggningen dog när Sveriges storföretag kom in i bilden. Regionerna utnyttjade bland annat Ikeas, Scanias och Volvos inköpsexperter och kontakter i Kina för att dammsuga marknaden där på skyddsutrustning.

Sanna A Wadström, vd för Sinf, kallar det ett svek mot svensk industri.

– Då står de svenska fabrikanterna där. De har ställt upp och ändrat produktionen, tagit in personal och installerat nya maskiner. Sedan får de dra ner snabbt som ögat.

På en presskonferens i början av april betonade näringsminister Ibrahim Baylan (S) vikten av att Sverige klarar av att producera skyddsutrustning, för att säkra leveranserna och för att möta kvalitetskraven. Sanna A Wadström har förståelse för att Sveriges kommuner och regioner köpte kinesiskt i början av pandemin. Men att inköpen därifrån fortsätter finner hon anmärkningsvärt.

– Där måste man sätta ner foten och säga »nu är det dags att vi tar vårt ansvar när det gäller miljömål och de svenska jobben«.

På Skärpfabriken i Gnosjö är sju av bolagets åtta anställda korttidspermitterade.

– Jag är beredd att sälja skyddsrockarna till självkostnadspris bara för att ha min personal på plats, säger Anders Jingmark.

Hur många skulle vara permitterade om orderna fortsatt?

– Det hade inte kostat en skattekrona. Då hade alla varit kvar här.

LÄS OCKSÅ: I Gnosjö upphör Jante: »Inte första gången vi är med om en pandemi«