Inrikes

Köttbergets revansch

Publicerad 2014-02-04

En procentenhet upp, några tiondelar ner. När opinionsmätningar görs till rubriker ska helst något ha hänt – även om det inte alltid har det.

På väljarmarknaden i stort har emellertid en förändring faktiskt skett. Väljarna har blivit gamla. I år passerar de sista fyrtiotalisterna 65-årsstrecket. Därmed utgör pensionärer en fjärdedel av väljarna. Förstagångsväljarna, som partierna varit besatta vid i några val nu, blir samtidigt färre. 2014 lär bli sistagångsväljarnas val.

Att blickarna riktas mot de äldre väljarna handlar inte bara om att de är fler. De är också mer rörliga än förut. För de flesta människor sker den politiska skolningen tidigt i livet. Historiskt sett har därför pensionärerna varit de mest lojala väljarna. Men redan i fyrtiotalisternas första val som pensionärer, år 2006, märktes en förändring. Ålderspensionärernas stöd för socialdemokraterna föll med tio procentenheter, samtidigt som rösterna för moderaterna ökade lika mycket. De nya pensionärsväljarna betedde sig mer modernt och röstade mindre efter ideologi och klass, analyserade socialdemokraterna själva.

Fyrtiotalisterna brukar beskrivas som generationen som är van att ta för sig. Deras klassresor gick uppåt via breddad högskola, god arbetsmarknad och nya välfärdsreformer. Köttberget, kallade Pär Nuder dem.

Innebär fyrtiotalisternas inträde bland sistagångsväljarna då en valrörelse dignande av valfläsk i stil med höjda pensioner och satsningar på äldrevården? Nej, inte hittills.

När Pensionärernas riksorganisation räknade antalet riksdagsmotioner under förra året hittade de 40 som berörde äldrefrågor. Det kan jämföras med över 300 motioner om skolan. Lockbeten för pensionärer verkar inte vara en het strategi. I dagarna backade socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson från det tidigare löftet att sänka pensionärsskatten. Kan bli svårt med tanke på ekonomin, var budet. Hur vågar politikerna?

Svaret kanske kan hittas i valforskningen. Den visar nämligen entydigt att pensionärer är de mest altruistiska väljarna. De ser hellre en rejäl satsning på skolan än ett par hundringar extra i plånboken. Behöver sossarna behålla skatten för att rädda ekonomin, så varsågod. På samma sätt är det svårt för pensionärspartier att locka väljare.

Men innebär inte fyrtiotalisternas inträde bland sistagångsväljare att gruppen blivit ett tyngre särintresse som helhet? Nja, det finns inget som tyder på det. Fyrtiotalisterna må ha blivit ombytligare, men inte mer egoistiska. Att locka de nya ombytliga sistagångsväljarna handlar alltså inte om att tilltala dem som plånboksväljare. Däremot bör partistrategerna börja behandla dem utifrån vad de är. Just det, gamla.

Om man får tro Henrik Oscarsson, statsvetare vid SOM-institutet, är väljarnas ålder i sig nämligen en underskattad faktor vid val. Våra politiska kunskaper toppar sent i livet, faktiskt så sent som efter pensionen. Ingen tar del av så mycket politiska nyheter och debatter som en pensionär. Sistagångsväljarna lockas kanske inte så lätt av en lattjo formulering skapad på partistrategers bord.

En sak till vet forskarna om äldre väljare. Många blir mer konservativa och mer borgerliga med åldern. Det kanske kan vara en tröst för regeringspartierna när de läser sina opinionsmätningar.