Alla har feldiagnosticerat Donald Trump
Glöm "narcissism". Tre andra symptom framträder tydligt i precis allt presidenten gjort och sagt.
Bild: TT / AP / Mark Schiefelbein
Vi har alla under en längre tid följt president Trumps till synes helt slumpmässiga tvärsäkra uttalanden om allt från kärnkraft, kinavirus och annektering av Grönland, till tariffer som han ska höja och sänka oftare än han byter underbyxor. Exemplen på Trumps impulsiva krumbukter är så många att det kontinuerligt skrivs spaltkilometer om dem. För att inte tala om alla hans lätt förvirrade uttalanden som får journalister att spekulera i om han är dement, intellektuellt funktionsnedsatt, eller något däremellan.
En annan journalistisk paradgren är de otaliga psykologiserande texter som beskriver Trump som narcissist. Att han uppfyller kriterier för den diagnosen tycks alla förståsigpåare vara helt eniga om. Jag avser inte på något sätt gå i polemik med alla dessa mer eller mindre professionella expertanalytiker – det finns väldigt mycket i Trumps utsagor kring sin egen förträfflighet som skulle kunna styrka en sådan diagnos. Frågan är dock vad denna hobbydiagnostik leder till för nytta?
För det första har diagnosen narcissist i sig blivit närmast helt meningslös då ordet sällan används som annat än ett allmänt skällsord. Men – än viktigare – även om Trump faktiskt tycks uppvisa symptom som de facto är förenliga med den psykiatriska diagnosen narcissiskt personlighetssyndrom, vilket är något helt annat än en lite självgod skrytmåns, så har även den professionella termen urvattnats till oigenkännlighet.
Flera av mina patienter har på senare tid berättat att de varit utsatta för vad diverse psykologer numera kallar för ”dolda narcissister”. Jag googlade symptomen på det och fann att nästan vad som helst kan vara bevis för att någon är en ”dold narcissist”. Till och med att man har en låg tanke om sig själv. Alltså en helt meningslös diagnos.
Exemplen på hur Trump ständigt tappar fokus och skjuter in sina tankebanor på något helt annat än han först började säga är tusenfaldiga
Min slutsats blir att det inte är användbart att diagnostisera president Trump på det sättet. Vad tillför det? Man kan ju lika enkelt bara kalla honom sexist, rasist eller allmänt oförskämd om man tycker han beter sig illa. Varför denna låtsade vetenskaplighet?
Vad som är än mer anmärkningsvärt är hur få texter som behandlar den mycket mer uppenbara psykiatriska symptomatologin som Donald Trump faktiskt uppvisar. Jag vill dock poängtera att detta inte skrivs för att vare sig förminska eller för att relativisera Trumps eventuella moraliska svagheter. Trump är en vuxen man och får ta ansvar för det han säger och gör. Om han till exempel beter sig sexistiskt är det inte på grund av en diagnos, utan beror på helt andra orsaker.
Helt utan moralisk värdering framträder emellertid tre anmärkningsvärt tydliga symptom i precis allt presidenten gjort och sagt så länge han tillhört offentligheten – det vill säga långt innan han var ens påtänkt som presidentkandidat. Förmodligen har symptomen funnits sedan födseln.
Exemplen på hur Trump ständigt tappar fokus och skjuter in sina tankebanor på något helt annat än han först började säga är tusenfaldiga. Hans fokusförmåga tycks aldrig ha existerat. Tyckare skojar om att han aldrig läst en bok – men det är inte så enkelt om man inte kan filtrera bort allt onödigt brus och alla flyktiga tankar som står i vägen för att man ska kunna hålla koncentrationen uppe tillräckligt länge för att orka läsa en längre text. Bättre då med korta sammanfattningar och referat.
Få skulle säga emot att Donald Trump är impulsiv. Att döma av allt som kommit offentligheten till känna kan han knappast motstå sina impulser även om dessa inte gynnar honom. Självklart blir man impulsiv om man inte kan hålla fokus.
Till sist. Trump är möjligen lite mindre energisk på senare år, men gubben är ju snart 80 år gammal och håller på som en Duracellkanin. Han är uppenbart hyperaktiv. Så vad blir det? Jo, ADHD. Och det går att behandla.
***
