Förmodligen ägnar du dig åt kvinnoförtryck
Åtminstone enligt public service-aktivismen.
Toppbild: TT
Du vet nog inte om det, men troligen ägnar du dig åt kvinnoförtryck. Dagligen. I alla fall enligt en återkommande tankefigur på SVT, som häromveckan problematiserade att männen dominerar på Spotify.
Av 139 artister (solo, duos, band) med de 100 mest spelade låtarna någonsin, är endast 12 kvinnor. "Vem bär ansvaret?", dundrar Kulturnyheterna. "Industrin och konsumenten", blir svaret.
Du, alltså.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
En enstaka förlöpning av radikalfeministisk praktikant? Knappast. 2021 gjordes nyhet om Spotifys "mansdominerade spellistor". (Anmärkningsvärt är att just Spotify får klä skott i sammanhanget, eftersom företaget aktivt pushar för kvinnliga artister/låtskrivare.)
Och låt mig påminna om Melodifestivalen 2022, och det först i sista stund skrotade förslaget att bidrag med flera upphovsmakare måste räkna in minst en kvinna bland dessa. En låt av Björn & Benny skulle alltså ha blivit diskad.
Den aktivistiska logik som här går i dagen, där din personliga spellista görs till byggsten i att upprätthålla patriarkatet, skapar en perfekt plakatpolitisk perpetuum mobile. Den gör nästan all mänsklig aktivitet suspekt, ur jämställdhetens synvinkel.
Det fordon du jobbpendlar i är ju uppfunnet och förädlat av främst män. Liksom det mässlingsvaccin du vill ge ditt barn, den kyl du dukar fram frukosten ur, och den smartphone du kanske läser den här texten på.
Men är lite jämställdhetstrams i en marginell produktion som Kulturnyheterna något att bråka om? Ja, om det säger något om "kulturen i väggarna" på det public service, som i högtidstalen kallas oberoende och enligt sändningstillståndet ska skildra världen "opartiskt".
Aktivismen är legio. Här en pärla från flyktingkrisens 2015: "I Sverige sker just nu en massiv import – av kunskap. /…/ På UHR ser man inga tecken på avmattning i det kompetensregn som just nu faller över Sverige."
Eller ta den Aktuellt-sändning när metoo var färskt, och Gudrun Schyman och Ung Arg Uthängaraktivist oemotsagda i studion fick peka ut riktningen för hur detta fenomen skulle beskrivas.
Som sportälskare går det inte att blunda för den damfotbollsaktivistism som präglar TV-sporten. Sportspegeln den 23 april ägnade över hälften av de 30 minuterna åt damernas Champions League; damfotbollens utveckling i England; samt damallsvenskan.
Jag vill här med emfas framhäva att jag är ett stort fan av damfotboll. Jag hyllade silverlaget 2003 på Stockholms gator; jag har alltid ångest vid matcher mot Tyskland (och blev strålande glad över kvartsfinalsegern i VM 2019); och jag led enormt med majestätiska Caroline Seger när hon missade "guldstraff" i senaste OS.
Men med ett publiksnitt på drygt 800 betalade mot herrallsvenskans 10 000 (och den TV-marginella speedwayens över 2000) och en omsättning på ett par hundra miljoner mot herrallsvenskans tre miljarder, så är det uppenbart att ett partiskt public service gjort sig till hejaklack för damfotbollen.
Erfarna public-journalisten Katarina Gunnarsson ger sin bild av public service-aktivismen i en debatt på Publicistklubben 2021: mer eller mindre uttalat ställs ofta frågan om man står på den ”goda eller onda sidan”. Som exempel anför Gunnarsson hur skildringar av hedersförtryck länge omintetgjordes, för att inte gynna "den onda sidan".
Tidningen Journalisten publicerade 2017 ett belysande reportage. Fyrtio public service-journalister intervjuades, och vittnade om en utbredd ängslighet, politisk korrekthet och beröringsskräck gällande vissa frågor. Somliga perspektiv fick inte ifrågasättas, gjorde man det riskerades rentav jobbet. Nästan ingen ville framträda med namn.
Regeringen har i vår sjösatt en public service-utredning. Min fromma förhoppning är att "kulturen i väggarna" tas i beaktande. Att du och jag under tvång betalar nio miljarder årligen för att bli hjärntvättade av aktivister, ter sig helt enkelt inte särskilt demokratiskt.
***
