I Sverige tror vi på gudarna Feminism, Klimat och Woke
De moderna gudarna kräver reningsbad för själen som inte bara är en fråga mellan Gud och den enskilde utan också människooffer.
Toppbild: Unsplash
En sak jag tänkt mycket på är hur vi hanterar vardagens vedermödor i en värld där allt färre saker är gemensamt heliga för alla. Jag har funderat mycket på religionens betydelse för oss människor. I en alltmer sekulär värld tycks allt fler människor vara helt vilsna, eller ägna sig åt någon form av hedniska masspsykoser. För hur kan man annars förklara de tsunamiliknande vågor av nya ödesmättade avrop kring allehanda för mänskligheten helt livsavgörande frågor som så många i vår samtid tycks ägna sig åt?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det är med allt tätare takt som olika svårigheter vi människor ställs inför beskrivs med rent eskatologiska termer. Om vi inte hellre fäller än friar alla anklagade män för påstådda sexövergrepp och på så sätt ställer alla upplevda strukturella orättvisor som finns mellan män och kvinnor till rätta, kommer samhället att kollapsa. Om vi inte omedelbart inför en global diktatur som med våld ser till att alla människor genast börjar leva som på 1800-talet så kommer jorden gå under. Om vi inte…
I det hypersekulära landet Sverige förknippas religion ofta med en slags antikverad föreställning om en gubbe med skägg i himlen eller en uppfattning om att någon människa varit Guds son och gått på vatten. Sagor som är svåra eller rent av omöjliga att tro på för en bildad befolkning. Men sällan ställer sig samma befolkning frågan om vad de själv gör som är religiöst präglat i sin egen vardag. Vilka ”gudar” de själva tror på.
I det famlande tomrum som uppstått från att Sverige för hundra år sedan var ett kristet land där folk ”visste” vad de skulle göra för att det var ålagt dem i en religiös skrift, har allehanda sekter ersatt det, som jag tror, inneboende behov vi människor har av att hitta mål och mening i något högre stående. Följden är att det uppstår nya ”gudar”. Och de är många, men ständigt skiftande. I Sverige heter de bland andra Multikulturalism, Hållbarhet, Värdegrund, Feminism, Klimat och Woke.
Hängivelsen i dyrkandet av dessa rörelser är ofta precis lika extatiska som traditionella religiösa samfunds tungotalande. Tyvärr är effekten i dag stundtals värre, eftersom rörelserna är närmast hedniska i sin masspsykotiska karaktär och välsignelsen är ännu inte ritualiserad. De moderna gudarna kräver reningsbad för själen som inte bara är en fråga mellan Gud och den enskilde utan också människooffer. Om man enligt dessa rörelser bara förlägger all ”ondska” där den hör hemma, som till exempel till den vita medelålders heterosexuella mannen, eller avfällingar som inte tror att jorden går under inom tio år, så kommer Utopia att uppstå. Men i processen dit kräver gudarna sina syndabockar.
Jag vill inte med denna krönika påstå att det var bättre förr, när människor kunde sin katekes och behövde rabbla den på husförhör. Snarare mana till lite självreflektion och uppmaning till en fundering som sällan lyfts. Vad är det evolutionära syftet med religion? Man borde oftare fråga sig varför religioner uppkommit från början. Vilka inneboende mänskliga behov fyller de? Det är lätt att se att människor behöver mål och mening med sina liv. Det är också lätt att se att tron på en högre makt kan ge oss detta. Svårigheten att leva ett fullgott liv utan att tro på något större är uppenbar.
Det ger även gemenskap. Att dela grundläggande mål med likasinnade trosfränder bygger broar långt utöver de naturliga stammar som vi människor hamnar i när vi inte förenas i något större. Och viljan att dela en gemensam gudstro tycks ha varit en framgångsfaktor för tidigare civilisationer vilket alltså är något mycket bra.
Men för att detta inte ska urarta i drev mot oskyldiga som inte är med i gemenskapen bör religionen ritualiseras. På samma sätt som kristna dricker vin och äter oblater borde kanske de nya religionerna skaffa harmlösa ritualer för att offra kättare till sina gudar. Så kan oskyldiga människor i framtiden slippa få sina liv förstörda för att de inte tror på samma religion som just i dag råkar vara på modet.
***
Läs även: Jag har fått lära mig den hårda vägen
