Jag var en förlorare – men jag hade rätt

Så här två decennier efter folkomröstningen om euron visade sig min analys vara rätt.

Text:

Toppbild: Unsplash

Toppbild: Unsplash

I folkomröstningen om euron 2003 tillhörde jag förlorarsidan, den minoritet som röstade ja. Min bedömning grundades på en erfarenhetsbaserad misstro mot svenska politiker; jag ville att Sverige skulle krypa in i den tvångströja som en fast växelkurs innebär. Ett medlemskap i EMU skulle tvinga fram nödvändiga strukturreformer, tänkte jag. Så att inte politikerna kunde fortsätta att fuska sig fram med hjälp av en stadigt svagare krona.

Så här två decennier senare visar sig den analysen till stora delar var korrekt: reformerna uteblev och kronan är rekordsvag. På en punkt hade jag dock fel; statens finanser har förblivit goda. Med tanke på att utrikeshandeln dessutom är stark är det egentligen lite märkligt att vår valuta är så illa sedd.

Ett viktigt skäl är förstås att Riksbanken de senaste tio åren har bedrivit en extrem penningpolitik med bland annat minusränta. Mitt under brinnande högkonjunktur dessutom. Ett annat är att varken Riksbanken, regeringen eller näringslivet har visat intresse för en stark krona. Snarare tvärtom; så fort kursen har stigit har det gnällts om sjunkande vinster och hotade jobb. Detta, kan man misstänka, har bevarat minnet på finansmarknaden av kronan att inte går att lita på.

Fast kanske börjar nu insikten sprida sig även i Sverige om att vi har en ”skitvaluta”, som någon sa. Till och med från näringslivet hörs nya tongångar. ”Det är ingen fördel för storföretagen att vi har en krona som åker upp och ned. Det är inte som förr i tiden när vi exporterade pappersmassa, skog och malm. Vi är mycket mer integrerade i världens ekonomi nu”, sa exempelvis Volvos ordförande Carl-Henric Svanberg till Dagens Industri nyligen.

Även bland nationalekonomer vädras tanken om ett svenskt intåg i EMU, liksom på SvD:s ledarsida. Att införa euron är givetvis inte problemfritt; det finns stora obalanser i euroområdet och valutaunionen knakar emellanåt i fogarna. Fast finnarna som gick med när vi avstod är nöjda och de verkar ju ha gott omdöme i det mesta.

Och för min egen del gäller förstås den gamla sanningen att det viktigaste inte är att ha rätt utan att få rätt. Blir det alltså så till sist?

***

Text:

Toppbild: Unsplash