LVU-kampanjen blottar värderingsskillnaderna vi inte talar om

Den massiva och ännu pågående LVU-kampanjen mot socialtjänsten beskrivs i huvudsak som en desinformationskampanj. Att det medvetet och utstuderat spridits och sprids rena lögner, inte minst från utländska och inhemska islamister, är obestridligt. Men för att på riktigt förstå kampanjen, hur och varför den kunnat sätta sig så djupt, måste man se och förstå de avgrundsdjupa värderingsskillnader som numera finns i vårt land. 

För den som på riktigt anser att det är kidnappning när myndigheter omhändertar ett barn och att det tillhör god uppfostran att slå och att uppfostra sina barn enligt hedersnormer, handlar inte det här om desinformation. De sprider sina uppriktiga åsikter och värderingar, inte falsk information i ett planerat och illvilligt syfte. Och många i kampanjen tillhör den kategorin.  

Den omständigheten är inte bara viktig. Den är också central för samhällets motåtgärder.  

Skulle det enbart handla om å ena sidan personer som sprider rena lögner och å andra sidan om personer som är helt mottagliga för korrekt information om socialtjänstens mandat och arbete, skulle kampanjen varit betydligt enklare att motverka. Då handlar det främst om att snabbt och effektivt nå ut med korrekt information på alla relevanta språk.  

Att däremot få ett stort antal människor att snabbt förändra sina värderingar i frågor som synen på barnaga, hedersnormer, sexualitet och jämställdhet, är någonting helt annat. Det är närmast ogörligt.  

På svenskt manér har diskussionen om värderingskonflikter i spåren av den omfattande migrationen aldrig riktigt tagits. Förhoppningen tycks ha varit att den som kommit hit från länder som Somalia, Afghanistan eller Irak snabbt skulle omfamna västerländska värderingar.  

Men det blev inte riktigt så. I stället såg vi hur islamiska skolor startade, där pojkar och flickor undervisades könssegregerat och där ämnen som idrott, musik och sexualundervisning hölls sparsamt eller ströks helt ur läroplanen. 

I den enorma och växande hedersproblematikens Sverige uppskattas hundratusentals unga leva under hedersförtryck, vilket vittnar om att hedersförtyckarna är ännu fler än sina offer.  

Rädslan och avskyn mot homosexualitet är kompakt bland stora grupper människor med olika former av utländsk bakgrund. Det visar sig dagligen i floran av islamiska diskussionsgrupper som jag följer på sociala medier. Där diskuterar bland annat studenter, förskolepedagoger och lärare om hur de ska runda skollagen för att slippa undervisa i frågorna. Andra söker råd om hur de ska skydda sina barn från att utsättas för vad de kallar för det svenska samhällets och västvärldens ”homopropaganda”. Många talar om att föra barnen ut ur landet. Andra talar om vikten av att hårdnackat stå upp för de rätta värderingarna i hemmet, som en motvikt till det som lärs ut i svenska skolor.  

Politiker från vänster till höger talar om och om igen om att vi misslyckats med integrationen. Det är förstås möjligt att en hel del kunde ha hanterats på ett annat och betydligt bättre sätt. Men att det går att storskaligt och snabbt omforma människors värderingar är så naivt att det är svårt att tro att politikerna själva tror att det är möjligt.  

Vidden och konsekvensen av det som kallas för misslyckad integration är att en stor andel barn som fötts och som föds i Sverige inte uppfostras i svenska värderingar, utan i föräldrarnas värderingar, som det svenska mottagningssystemet inte lyckats integrera bort. Därför har frågor om synen på jämställdhet, hedersnormer och sexualitet för länge sedan upphört att vara en fråga koncentrerad till nyanlända. Vi har numera stora delar av en andra generation som fostrats just i ursprungsländernas normer.  

Trots att LVU-kampanjen blottade värderingsskillnaderna förblir den djupare frågan, bortom de rena lögnerna, knappt uppmärksammad. Detsamma gäller det faktum att landet är betydligt mer sårbart för såväl inre som yttre påverkan när stora grupper inte kan ta till sig och därmed inte heller nås av information på svenska. Här finns en kokande kittel, där rykten snabbt kan ställa till med stor skada som långsiktiga insatser får svårt att reparera.  

Att förstå hur det svenska samhället faktiskt ser ut i dag är en absolut förutsättning för att ha en chans att motverka allt från illvilliga kampanjer mot myndigheter till att stävja hedersförtyckande och homofientliga normer. 

***