Mellan Marx och frälsning

"Jag tänkte skriva några ord om världens oro efter Karl Marx. Följ mig fram mot slutet".

Karl Marx dog i London i mars 1883. Hans tillgångar värderades till 250 pund. Det handlade om böcker och möbler, om manuskript och utkast. Där fanns också del två och del tre av Das Kapital. De redigerades senare samman till en helhet av Friedrich Engels.

Den första engelskspråkiga utgåvan av Kapitalet sålde närmast noll och ingenting. Några år senare trycktes en piratupplaga i New York. Den blev en stor säljsuccé. I ett utskick till aktörerna på Wall Street stod att boken visar hur man bäst kan ackumulera kapital.

I USA har marxismen aldrig haft någon större framgång. Det kan bero på piratförläggarens genialitet.

USA spelade en viktig roll i Karl Marx liv. Den amerikanska ekonomiska krisen år 1857 gav honom impulser till skriften om kapitalet. Lite senare fick han sparken som Londonkorrespondent för New York Daily Tribune. Det ledde till en privatekonomisk härdsmälta. Den lättade först långt in på 1870-talet.

Marx hade en omvittnad tendens att leva över sina tillgångar. Det finns ett femtontal fotografier bevarade. Tjockt skägg, välklädd, manligt poserande, ofta cigarrökande. Det sista fotot togs i Algeriet 1882, under en av otaliga kurvistelser. Han plågades av bölder och leverproblem.

I Francis Wheens biografi från slutet av 1990-talet lär man sig att Karl Marx idé om mänsklig lycka var Kampen, att hans främsta ideal var enkelhet, att han såg svaghet som kvinnans bästa egenskap, att hans favoritsysselsättning var att läsa böcker, att han älskade fisk, att Shake­speare var hans favoritpoet, att hans favoritfärg var rött och att hans motto i livet var omnibus dubitandum eller allt bör ifrågasättas. 

Också den listan kan ifrågasättas.

Deutsches Historisches Museum i Berlin öppnade häromveckan en utställning som heter Karl Marx und der Kapitalismus. Man måste inte se den, men den belyser ändå ambivalenserna i hans liv och tänkande. Kapitalismen var för Marx både en helveteshåla och en nödvändig välfärdsmaskin. Kolonialismen i Indien fördöms som utsugande, men britterna hyllas ändå för sin radikala samhällsmodernisering. Och så vidare.

Utställningens höjdpunkt är en vackert handskriven lapp med ett budskap från Scotland Yard. Där förvägras mannen medborgarskap i England. Det var år 1874. Marx dog statslös. Han ligger begravd i London på Highgate Cemetery.

Det är dock inte London utan snarare Amsterdam som bjuder nyckeln till förståelse av Karl Marx. I Amsterdam finns Het Internationaal Instituut voor Sociale Geschiedenis. Det var IISG som på olika omvägar räddade Marx originalmanuskript (inklusive Das Kapital som fortfarande finns där) undan nazisterna. Socialisten Marx, kommunisten Marx, juden Marx. Man kan välja en om man så vill, eller ingen. Nazisterna valde alla tre.

Paul Tillich skrev en gång att Marx var den viktigaste teologen efter Martin Luther. Det är enkelt att dela den åsikten.

För marxismen har en ofrånkomligt kristen eller religiös kärna. Edens trädgård är den primitiva kommunismen. Syndafallet är utveckling av egendom och klassamhälle. Tron på de yttersta dagarna är de sista stadierna av kapitalism. Det utvalda folket är proletariatet. Och löftet om Kristi återkomst, slutligen, har tydliga likheter med den förebådade kommunistiska revolutionen och med själva världsomvälvningen.

Det är här, mellan marxistisk världshistoria och kristen frälsningshistoria, som oron efter Karl Marx kommer med i bilden.

***

Teckna en prenumeration på Fokus, i brevlådan eller enbart digitalt, här.

Text:

Toppbild: Ole Martin Wold/TT / TT NYHETSBYRÅN