Övervikt dödar inte – det är skammen
Enligt en finsk studie är misslyckad bantning bättre för hälsan än lyckad bantning. Är det dags att börja njuta mer?
Bild: Canva
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Banta inte. Och om du ändå försöker – se för guds skull till att misslyckas!
Det är faktiskt den rimliga tolkningen av en ambitiös finsk studie om övervikt och bantning från 2005. Dödligheten under uppföljningsperioden var mycket högre för de “lyckade” bantarna, än för dem vars bantning havererade eller inte ens försökte.
Värt att påpeka är att man bland de lyckade bantarna sorterat bort effekten av svår sjukdom. Cancer kan ju exempelvis få patienten att rasa i vikt, men detta påverkade alltså inte resultatet.
De finska rönen går på tvärs mot vissa försanthållanden inom området kost och hälsa, och dyker upp i professorn i internmedicin Fredrik Nyströms bok "Lighten the load on your shoulder" från förra året. I den sammanfattar han en lång karriär av kliniskt arbete med – och forskning om – övervikt, fetma och typ–två–diabetes. Under vilken han med stigande fasa sett hur människor med metabol ohälsa skedmatas med dumma och rentav kontraproduktiva råd av förnumstiga myndigheter i oskön förening med okunniga läkare och dietister.
Mycket beroende på all illa presenterad och illa förstådd folkhälsoforskning. Vilken mest består av epidemiologi; observationsdata.
Den vägen kan förvisso vissa samband identifieras. Till exempel mellan hög konsumtion av mättat fett och vissa negativa hälsoutfall.
Men korrelation är inte samma sak som kausalitet. Här en översatt passage ur boken: "I observationsstudier är det omöjligt att statistiskt neutralisera alla så kallade störfaktorer. Till exempel är det troligt att fruktätare som också får i sig mycket fibrer från spannmål helt enkelt gör mycket annat som bidrar till bättre hälsoutfall. Som att ha högre utbildning, bo i mindre förorenade områden, undvika rökning, tjäna mer pengar etc. Observationsstudier kan per definition inte påvisa orsak/verkan."
Apropå mättat fett, visar Nyström att skrämselpropagandan är fel. Njut du av ost och grädde, om du vill. Och om mättat fett vore farligt, är det då inte märkligt att bröstmjölk är full av sådant?
Och apropå fibrer: På ett seminarium i Almedalen hyllades fibrer av en myndighetsrepresentant som något forskningen bevisat att man ska få i sig mycket av. Nyström, medpanelist, hänvisade då, liksom han gör i boken, till den amerikanska jättestudien Women´s Health Initiative.
I den är störfaktorerna bortsorterade genom att de studerade grupperna har samma "ingångsdata" gällande livsstil/hälsa. Resultatet: De som ordineras äta mer fibrer och mindre fett får inte bättre hälsa än de andra. Och i undergruppen kvinnor med hjärt/kärlproblem, tycks fibrerna – och/eller fettundvikandet – rentav öka sjukdomsrisken.
Myndighetskvinnan stod svarslös.
Fibrer kommer med kolhydratätande. Kolhydrater bör enligt den klassiska tallriksmodellen vara huvudnutrienten. Men för människor med överviktsproblem – många av oss insulinresistenta – är kolhydrater mindre mättande och mer hungerdrivande än fett och protein. Vilket bekräftas i boken.
En annan helig ko som slaktas handlar om ambitiös fysisk träning som hälsobringare och medel mot depression. Här sätter Nyström, själv träningsflitig, kraftiga frågetecken för bakomliggande forskning. Liksom han gör för frukostpropaganda. För många är det bättre att skippa den än att äta den.
Visste ni förresten att John Harvey Kellogg, född 1852 och världshistoriens mest kände flingproducent, utvecklade sin produkt för att motverka masturbation? Ja, det ni nu läste är faktiskt sant!
Att följa dåliga kostråd är förstås dåligt. Att försöka följa goda råd men ständigt misslyckas är inte heller bra. Att följa dem väl, men bli olycklig på kuppen bör också undvikas. Särskilt som övervikt är mindre farligt än många tror, åtminstone för oss medelålders och äldre.
Att vara dyster är däremot farligt. Nyström presenterar övertygande studier åt det hållet. Det är denna dysterhet som dödar de finska bantarna, förmodar han.
Översatt till svenska handlar hans boktitel om att du ska lätta bördan på dina axlar. Tyngs alltså inte ner av dåligt samvete – det kan döda dig! Den enda tyngd du ska känna i sommarkvällen, är från frambärande av grillkol, tjocka skivor kött – och varför inte några pavor vin?
***
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Banta inte. Och om du ändå försöker – se för guds skull till att misslyckas!
Det är faktiskt den rimliga tolkningen av en ambitiös finsk studie om övervikt och bantning från 2005. Dödligheten under uppföljningsperioden var mycket högre för de “lyckade” bantarna, än för dem vars bantning havererade eller inte ens försökte.
Värt att påpeka är att man bland de lyckade bantarna sorterat bort effekten av svår sjukdom. Cancer kan ju exempelvis få patienten att rasa i vikt, men detta påverkade alltså inte resultatet.
De finska rönen går på tvärs mot vissa försanthållanden inom området kost och hälsa, och dyker upp i professorn i internmedicin Fredrik Nyströms bok ”Lighten the load on your shoulder” från förra året. I den sammanfattar han en lång karriär av kliniskt arbete med – och forskning om – övervikt, fetma och typ–två–diabetes. Under vilken han med stigande fasa sett hur människor med metabol ohälsa skedmatas med dumma och rentav kontraproduktiva råd av förnumstiga myndigheter i oskön förening med okunniga läkare och dietister.
Mycket beroende på all illa presenterad och illa förstådd folkhälsoforskning. Vilken mest består av epidemiologi; observationsdata.
Den vägen kan förvisso vissa samband identifieras. Till exempel mellan hög konsumtion av mättat fett och vissa negativa hälsoutfall.
Men korrelation är inte samma sak som kausalitet. Här en översatt passage ur boken: ”I observationsstudier är det omöjligt att statistiskt neutralisera alla så kallade störfaktorer. Till exempel är det troligt att fruktätare som också får i sig mycket fibrer från spannmål helt enkelt gör mycket annat som bidrar till bättre hälsoutfall. Som att ha högre utbildning, bo i mindre förorenade områden, undvika rökning, tjäna mer pengar etc. Observationsstudier kan per definition inte påvisa orsak/verkan.”
Apropå mättat fett, visar Nyström att skrämselpropagandan är fel. Njut du av ost och grädde, om du vill. Och om mättat fett vore farligt, är det då inte märkligt att bröstmjölk är full av sådant?
Och apropå fibrer: På ett seminarium i Almedalen hyllades fibrer av en myndighetsrepresentant som något forskningen bevisat att man ska få i sig mycket av. Nyström, medpanelist, hänvisade då, liksom han gör i boken, till den amerikanska jättestudien Women´s Health Initiative.
I den är störfaktorerna bortsorterade genom att de studerade grupperna har samma ”ingångsdata” gällande livsstil/hälsa. Resultatet: De som ordineras äta mer fibrer och mindre fett får inte bättre hälsa än de andra. Och i undergruppen kvinnor med hjärt/kärlproblem, tycks fibrerna – och/eller fettundvikandet – rentav öka sjukdomsrisken.
Myndighetskvinnan stod svarslös.
Fibrer kommer med kolhydratätande. Kolhydrater bör enligt den klassiska tallriksmodellen vara huvudnutrienten. Men för människor med överviktsproblem – många av oss insulinresistenta – är kolhydrater mindre mättande och mer hungerdrivande än fett och protein. Vilket bekräftas i boken.
En annan helig ko som slaktas handlar om ambitiös fysisk träning som hälsobringare och medel mot depression. Här sätter Nyström, själv träningsflitig, kraftiga frågetecken för bakomliggande forskning. Liksom han gör för frukostpropaganda. För många är det bättre att skippa den än att äta den.
Visste ni förresten att John Harvey Kellogg, född 1852 och världshistoriens mest kände flingproducent, utvecklade sin produkt för att motverka masturbation? Ja, det ni nu läste är faktiskt sant!
Att följa dåliga kostråd är förstås dåligt. Att försöka följa goda råd men ständigt misslyckas är inte heller bra. Att följa dem väl, men bli olycklig på kuppen bör också undvikas. Särskilt som övervikt är mindre farligt än många tror, åtminstone för oss medelålders och äldre.
Att vara dyster är däremot farligt. Nyström presenterar övertygande studier åt det hållet. Det är denna dysterhet som dödar de finska bantarna, förmodar han.
Översatt till svenska handlar hans boktitel om att du ska lätta bördan på dina axlar. Tyngs alltså inte ner av dåligt samvete – det kan döda dig! Den enda tyngd du ska känna i sommarkvällen, är från frambärande av grillkol, tjocka skivor kött – och varför inte några pavor vin?
***
