Reträtt om underrättelsetjänsten?
Till min förvåning nedlät sig Bildt till att svara en enkel arbetare i den säkerhetspolitiska vingården. Han bjöd dessutom på en nyhet.
Bild: Stefan Jerrevång / TT
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Häromdagen såg jag Carl Bildt rycka ut på X för att tillrättavisa Agendaredaktionen. Det för ett inslag om hans omdebatterade utredningsförslag att skapa en ny svensk utrikesunderrättelsetjänst, vilket regeringen nyligen har beslutat att gå vidare med. ”Genuint okunnigt att tala om ’efter modell CIA’”, skrev Bildt. ”Och rätt mycket fel i övrigt också.”
Jag fick då för mig att lite retsamt svara honom med en länk till min kolumn i ämnet från i somras – där jag i stället drog en parallell till den brittiska underrättelsetjänsten – och kommentaren: ”Håller med dig; ’modell MI6’ är mer rättvisande men förbättrar inte förslaget i sak.”
Till min förvåning nedlät sig Bildt till att svara en enkel arbetare i den säkerhetspolitiska vingården. Han bjöd dessutom på en nyhet: ”Nej, MI6 är en helt annan sak. De är inhämtande.”
För oss som har följt och deltagit i diskussionen om Bildts utredningsförslag var detta besked – ”helt annan sak” – inget mindre än en bomb. Hittills har ju kärnfrågan handlat om huruvida den hemligaste operativa delen av Must, Kontoret för särskild inhämtning (Ksi), ska utgöra bas för en nyinrättad underrättelsefunktion i Regeringskansliet – möjligen under UD eller statsministerns kansli. Bildts utredning är full av formuleringar som: ”Verksamheten får bedriva teknisk och personbaserad inhämtning.” Och: ”Ksi ska ingå i den nya myndigheten.”
Men nu låtsades Bildt plötsligt som om detta aldrig varit aktuellt. ”Snarare relevant [att] jämföra med JIO i det brittiska systemet”, skrev han till mig och syftade på Joint Intelligence Organisation – den samordnande funktion som tidskriften The Economist nyligen beskrev som helt skilt från spionaget i MI6. ”Obegripligt”, sade en av Bildtreformens skarpaste kritiker när jag visade en skärmdump av meningsutbytet på X.
Den mest begripliga tolkningen är förstås att Bildt har fått backning av regeringen på sitt mest radikala förslag, att bryta ut Ksi ur Must. Redan i en DN-intervju några dagar tidigare ville Bildt inte längre prata om vad som ska hända med Ksi om eller när den nya underrättelsefunktionen blir verklighet: ”Jag vill inte uttala mig om huruvida det flyttas eller inte.” Det lät som omsorg om svenska skyddsvärden, men var förmodligen ett försök att rädda ansiktet.
Om min misstanke stämmer, och regeringen nu nöjer sig med att komplettera den befintliga svenska underrättelsetjänsten med en utökad analysfunktion, eventuellt med beröringsytor till akademin, vore det ett välavvägt och kanske till och med klokt beslut. Att i dagsläget ge sig in i en stor myndighetsreform vore däremot rent vansinne.
Carl Bildt är inte den ende statliga utredare som förtjänar bakläxa. I veckan som gick var jag inbjuden som expert till en hearing i riksdagen om ett förslag att frånta polisen sin status som kombattanter vid ett angrepp mot Sverige, vilket jag tidigare har skrivit om här i Fokus. Den ansvarige utredaren, juristen Rikard Jermsten, förklarade att polisens ställning i krig är en ”komplicerad fråga” men att folkrätten trots allt fordrar att polisen uppträder som civil myndighet och sköter sitt när fienden kommer. Hårresande nog var polisens representant, juristen Magnus Roglert, av samma uppfattning. På så sätt, menade han, blir det skämmigt att göra poliser till militära måltavlor.
Man tar sig för pannan. Medan regering och riksdag, enligt grundlagens bestämmelser, flyr till annan ort och medan vanliga medborgare följer devisen att ”varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt”, skulle Sveriges omkring 25 000 beväpnade poliser alltså fortsätta utreda snatterier på Åhléns. För att därefter, vid en fullbordad ockupation, förvandlas till lydiga tjänstehjon.
Det är nog bara jurister som tycker att det här är ett förslag som över huvud taget är värt att diskutera. Vi andra ser att det är okomplicerat fel.
Johan Wennström, fil. dr i statsvetenskap och gästforskare vid Försvarshögskolan, är aktuell med boken Sveriges sak var vår: den hemliga svenska motståndsrörelsen (Albert Bonniers förlag 2025).
***
Läs även: Stridande poliser behövs i motståndet