Underrättelsemyndighet bäddar för nytt kaos

När flyktingkrisen var som värst och gängvåldet på allvar började brisera, sköt dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson sin egen organisation i sank. Polisreformens intentioner var goda: den skulle ge högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet.

Tio år senare konstaterar Riksrevisionen (RiR 2025:26) att intentionerna fortfarande inte är nådda, detta trots att anslagen nästan fördubblats sedan 2015 och personalstyrkan vuxit rejält. När Sverige behövde sin polismakt som mest och som bäst var den i stället förlamad.

Nu går regeringen enligt uppgifter vidare med förslaget om en civil underrättelsemyndighet. Frågan utreddes av den tidigare moderata statsministern och utrikesministern Carl Bildt, en man med största möjliga erfarenhet av att fatta beslut grundade på underrättelser.

Ambitionen är även här lovvärd: Sverige behöver stärkt underrättelseförmåga. Men tidpunkten för en omorganisation är minst sagt oroväckande. Försvarsmakten beskriver läget som ”det allvarligaste säkerhetsläget sedan det kalla krigets dagar” och har uttryckligen avstyrkt ”hastiga förändringar”. En ny myndighet föreslås nämligen vara på plats redan under 2027.

Myndigheter med operativ erfarenhet, kompetens och kapacitet inom underrättelseinhämtning varnar för att omorganisering i skarpt läge med det snäva tidsramen som satts riskerar att slå mot beredskapen.

Om man tror att Försvarsmakten och övriga berörda myndigheter talar i egen sak, så bör man notera till exempel Lunds universitets remissutlåtande, vilket ger en rätt så frän akademisk kritik mot utredningens grundanslag. Där varnas också för en politisering av verksamheten, något som politiker på alla kanter bör ha i åtanke, inte minst i anledning av den gamla IB-affären.

Effektivitet utan stabilitet blir inte någon bra reform, framförallt inte under den starka tidspress som är satt. Det blir en riskoperation. Vad underrättelsetjänsten i sin kärnverksamhet gör är att bedöma risk. Nu avråder de skarpt från en omorganisation. Detta bör politiken ta på allvar.

Polisomorganisationen visade vad som händer när politiska önskelistor trumfar institutionell erfarenhet. Sverige har inte råd med ännu en omorganisation samtidigt som de mörka molnen hopar sig. Att genomföra förslaget riskerar att försvaga dagens beredskap, något som verkligen inte är eftersträvansvärt, allra minst i underrättelsetjänsten. Särskilt inte i det skarpa läge vi är i, ett läge som statsministern beskriver som att det inte längre råder fred.

Sebastian Scheiman är advokat.