Vi ser det inte komma

Att försöka förutspå nästa globala chock är nästan omöjligt. Inte minst som mycket av det vi kommer att våndas över i morgon utvecklas i radioskugga.

Rysslands angrepp på Ukraina blev den fjärde globala chocken under 2000-talet. Först kom 9/11. Sen finanskrisen. Sen Covid. Och sen då Ukraina.

Fast, egentligen har väl chockerna varit fem.

Den 11 december 2001 blev Kina medlem i WTO. Det var tre månader efter terrorangreppen på World Trade Center. Medlemskapet sågs inte alls som något slags chock just då. Men på olika plan har det utvecklats i den riktningen.

Det fanns en given baktanke med Kina i WTO. Det skulle sättas spärrar på kommunismen. Det skulle skapas ett öppet samhälle med en västerländsk konsumtionskultur. Och var står vi i dag? Rikedomarna har stärkt kommunistpartiet. Landet har på bara något decennium gått från lågkostnad och massproduktion till avancerad högteknologi. Övervakning har ersatt rimlig kontroll. Yttrandefrihet i vår mening existerar inte.

Stora globala chocker tenderar få stora globala följder, om än med viss fördröjning. Första världskriget satte mönstret. Tio år senare följde kraschen på Wall Street. Det brittiska pundet förlorade sin ställning som ledande världsvaluta. Tecknen just nu tyder på fortsatt dollardominans. Men också den dominansen vacklar. Mellan Kina och Ryssland finns redan nu ett avtal om handel i respektive lands egen valuta.

Och vad sen med Ukraina? Ska ukrainarna slåss och söka besegra de ryska angriparna? Eller ska de slåss och sen helst inte förlora alldeles för mycket av sitt land? Frågan bottnar inte bara i semantik. Kostnaderna för kriget skenar. Det märks lite överallt. I Europa och i USA vacklar enigheten, liksom solidariteten. Vart för kriget oss?

De akuta och omedelbara tecknen är tydliga. Inflationen drivs av skenande energipriser som också drivs av den så kallade gröna omställningen. Stigande räntor och hög inflation kan få konsekvenser för den stora medelklassens konsumtionsmönster och kanske också för demografiska mönster. På medellång sikt kommer de västerländska sanktionerna mot Ryssland att stöpa om traditionella handelsrutter och politiska allianser. En massiv upprustning kommer ske av försvar och säkerhetspolitik. Råvaruresurser ställs mot ett balanserande miljötänk.

Och, ja, vem kan väl säga något mer än så? I World Economic Forums så kallade Global Risk Report år 2007 talades om oljepriset och om en avstannande kinesisk ekonomi. Det sades ingenting om en hotande finansiell kollaps. Och vem kunde år 2008 ha föreställt sig att fastighetskollapsen i USA skulle leda till en finansiell kris i Grekland år 2010, med ett enormt antal grekiska självmord som följd, ett slags deaths of despair? Eller för den delen att en börskrasch i USA år 1929 skulle hjälpa till att föda fram otaliga fascistiska diktaturer, framför allt i Europa?

Allt detta kan man gå omkring och tänka på utan att bli särskilt mycket klokare för det. Mycket av allt det vi snart kommer tala om, skriva om, tänka på eller våndas över sker dessutom i betydande radioskugga. I Indiens färska nationella strategi för Arktis står exempelvis skrivet att det finns en koppling mellan smältande nordhavsisar och olika monsunmönster. Det handlar om fjärilens beryktade vingslag. Vilket för tankarna till Westminster Gazettes rubrik i april 1912:

Titanic sinks, no lives lost.”

***

Text:

Toppbild: AP