2026 är Doktor Glas en stalker

I romanen Doktor Glas från 1905 beskriver Hjalmar Söderberg natten som ”en liten spetsig kägla av mörker mitt i ett hav av ljus”. En beskrivning som Thea Sofie Loch Næss fick känna på under inspelningen av Erik Leijonborgs nya filmatisering – en modern thriller – av Söderbergs 120 år gamla roman. Hon gestaltar Helga och vid ett tillfälle skulle hon spela in en nattscen i en rymlig takvåning på Hornsgatan – samma plats där vi nu befinner oss för den här intervjun.

Fönstren var mörklagda, det var mitt i sommaren med rötmånadshetta utanför och temperaturen i lägenheten hade klättrat upp till 40 grader. Isac Calmroth, som både spelar Glas och ligger bakom manuset, hade skrivit en lång och krävande monolog som Thea Sofie Loch Næss hade bävat inför. Efter en hel dags inspelning var det dags.

– Jag såg in i Isacs ögon och höll på att börja skratta, minns hon. Det är ju min vän! Men då måste man ta sig samman och inte tänka på att det är Thea och Isac som sitter där, utan att det är Helga och doktor Glas.

Medan Glas i romanen stirrar ut ensam i natten, var Thea Sofie Loch Næss omgiven av vänner som ville henne väl. Hon, Isac Calmroth och Christian Fandango (som spelar Gregorius, nu författare) hade träffats under inspelningen av dramaserien ”Ondskan” några år tidigare. Efteråt startade Isac Calmroth och Christian Fandango ett produktionsbolag tillsammans. Doktor Glas är deras första långfilm.

– Det är bara kärlek, säger Thea Sofie Loch Næss. Det bästa som finns är att göra film med sina vänner! Man känner sig trygg och vet att ens röst alltid blir hörd.

Christian Fandango fyller i:

– Totalt egofritt. Vi kan gola ner varandra. ”Fan, nu känner jag mig ledsen eller svartsjuk”.

– Eller girig, avslutar Isac Calmroth.

Doktor Glas har filmatiserats förr. Men för Christian Fandango var det Krister Henrikssons scenversion som gjorde att han fick upp ögonen för berättelsen om den dystra, evigt ensamma läkaren. Den föreställningen etsade sig fast. 

– Jag kommer fortfarande ihåg den, konstaterar han.

Förutom att vara obligatorisk läsning i skolan är Doktor Glas en berättelse som levt vidare i olika skepnader. Men aldrig med den här förföriska, nutida udden. Med den nya versionen blir det en föryngring på flera plan. I början av 1900-talet var man gubbe redan i 30-årsåldern. I filmen är Glas yngre än i boken: 29 i stället för 33. Och inte lika reserverad. 

– Han är farligare och mer handlingskraftig, säger Isac Calmroth. En 29-årig läkare, lite mer på hugget. Han har tillgång till internet – han är en stalker, eller han blir en stalker kan man säga.

Det är en medveten uppdatering: där Söderberg gick till angrepp mot kyrkans makt över individen, riktar filmen nu ljuset mot mediebranschen och kändiskulturen.

– Idén var att Söderberg kritiserade prästen och kyrkan, säger Isac Calmroth. Nu ser vi hur vi tillber kändiskulturen.

Thea Sofie Loch Næss lägger till en försiktig reservation:

– Utan att vi ska vara ett sånt moralpekfinger.

Trion sitter runt ett fyrkantigt träbord och utstrålar den självklara, uppsluppna lätthet som Glas i romanen avundas så bittert. De ser ut som människor som är vana vid att bli sedda; motsatsen till Gregorius feta, grådaskiga ansikte och smutsgula polisonger. De framstår mer som Klas Recke än Gregorius.

Alla tre har en tidlös filmstjärneaura – de skulle kunna dyka upp i en Hitchcockfilm utan att se malplacerade ut (faktum är att soundtracket till Studie i brott skulle passa perfekt till vilken Doktor Glas-filmatisering som helst). Men skenet kan bedra. Calmroth skrattar ofta högt under intervjun, men under den gladlynta uppsynen säger han att han relaterar starkt till Glas ensamhet.

– Jag relaterar på många plan, säger han. I en känsla av att alltid känna sig ensam och utanför. Att gå runt och längta efter någonting är den största grejen som jag verkligen känner igen.

Karaktärerna i filmen ser vid första anblicken också välartade och lyckade ut. Man skulle anförtro dem sin bebis. Helga är framgångsrik mode-designer, Gregorius är författare. Men de bär på samma melankoliska längtan som Glas. I filmen är Gregorius en kärleksfull man som bara vill väl. Han älskar sin familj, sitt liv, sina vänner och sitt jobb. Men han är bara rädd…

– En jävligt rädd kille som inte vågar vara ärlig med sina egna känslor, säger Christian Fandango. Det blir fel. Jag tror att det är rädslan som förstör. Det kan jag relatera till.

Thea Sofie Loch Næss tar vid:

– Man vill bli älskad, man vill bli sedd. Och så är det ingen av dem som klarar att gå fram på ett hälsosamt sätt.

När jag frågar om det är lättare eller svårare att vara sann mot sig själv i dag jämfört med 1905, svarar Thea Sofie Loch Næss att det är en annan tid – som kvinna har filmens Helga ett jobb och en frihet som inte fanns då. Men problemet kvarstår. 

– För samtidigt lever vi i en ”mirror world”, säger hon. Vi skapar versioner av oss själva på nätet genom bilder, språk och relationer. Frågan är var vi egentligen är som mest fria – i verkligheten eller i den digitala världen?

Isac Calmroth kontrar med att han tycker att det har blivit lättare:

– Vi har tillgång till information och terapi, en öppen värld. Ändå stänger folk in sig själva och vågar inte prata om saker.

Han lägger till:

– Det är därför boken lever: han visar upp alla mörka, sjuka tankar som vi aldrig vågar säga högt.

Thea Sofie Loch Næss ser en koppling till hur vi som samhälle är väldigt fixerade vid reality:

– Allt är reality på tv nu. Vi gillar att sitta hemma och titta på andra som gör saker vi inte gör – och det är lite detsamma med Doktor Glas. Jag är inte så som honom. Jo lite…

Vad skulle Hjalmar Söderberg tycka om dagens reality-program?

Det blir tyst en sekund, sedan svarar Isac Calmroth:

– Jag ser inte honom som bitter eller på en hög häst. Han skulle skildra samhället i dag precis som då. Människor har alltid varit likadana – även om vi byter telefoner eller vad fan vi håller på med.

Ute på stan skriker redan fulla ungdomar ”Doktor Glas!” efter att ha sett klipp på Tiktok.

– Det hade Hjalmar Söderberg tyckt var roligt, säger Isac Calmroth.

Doktor Glas har biopremiär den 27 februari.

***

Läs även: Den gotiske tyrannen försvinner – och med den hela poängen

Läs även: Trainspotting – när britterna gav fan i Amerika