Fördomar och underskattning – därför kunde 7 oktober inträffa
Det är inte sällan rasism och sexism vilseleder i underrättelsearbetet. Fördomar gör att både fiender och källor underskattas.
Missbedömningar av kvinnor låg till grund för att Hamas kunde lyckas med sitt brutala terrorangrepp mot Israel den 7 oktober 2023, då över tusen israeler dödades och ett par hundra togs som gisslan. Underbemannade förband och en ny experimentell könsblandat pansarbataljon var inte tillräckligt starka för att kunna stå emot det minutiöst välplanerade angreppet av tusentals Hamaskrigare. I efterhand har det framkommit att kvinnliga spanare under lång tid rapporterat om Hamas förberedelser och ökade aktiviteter vid gränsen till Gaza, men att tillförlitligheten i deras uppgifter och bedömning avfärdades just därför att de var kvinnor.
Underrättelser och konflikter – Kommunikationens betydelse för diplomati, statskonst och krig
Huvudredaktör: Matthew Hefler
Bokförlaget Stolpe
Den brittiske säkerhetsforskaren Steven Wagner skriver om detta i den nya antologin Underättelser och konflikter, i vilken olika internationella experter redogör för underrättelsearbetets förtjänster och problem. Ämnet har blivit högaktuellt sedan Rysslands invasion i Ukraina februari 2022. Då förberedde västerländska underrättelsetjänster världen på vad som skulle inträffa och försåg ukrainarna med värdefull information så att de kunde bedriva ett effektivt och ståndaktigt försvarskrig.
I fallet med Ukrainakriget överskattade västerländska bedömare den ryska krigsmakten, som åtminstone på papp skulle vara den näst starkaste i världen. Tidigt häpnade man över att ryssarna inte förberett sig ordentligt med moderna kommunikationer och förbindelser, utan tvingades förlita sig på öppna kanaler som ukrainarna och resten av världen lätt kunde avlyssna och därmed följa deras rörelser längst fronten.
Historiskt sett har den ryska/sovjetiska krigsmaskinen ofta överskattats, inte minst har den haft höga tankar om sig själv. Historikern John Ferris skriver om hur den misslyckats med att kväsa den afghanska mujahedin och drogs 1979–1989 in i ett tio år långt krig. I ett hopplöst försök att upprätthålla ett sovjetvänligt styre i landet. Det kostade livet på upp till 26 000 sovjetiska soldater, hundratals flygplan och helikoptrar samt tusentals pansarfordon.
Ferris konstaterar att många har försökt tämja de afghanska krigsherrarna, men att ingen lyckats med det i bestående mening. Det tog hundratals år för muslimerna att tvinga afghanerna att underkasta sig Allah och britterna fick under 80 års tid utkämpa tre blodiga krig innan de 1919 tvingades med på att ge dem sin självständighet. Efter terrordåden 11 september 2001 försökte USA med allierade krossa talibanerna som låtit det islamistiska terrornätverket al-Qaida uppehålla sig i landet. Trots överlägsenhet i resurser och eldkraft, 20 år av strider och militär närvaro samt enorma satsningar på utbildning och infrastruktur, lyckades man inte "civilisera" landet. I augusti 2021 evakuerades drygt 120 000 amerikaner med allierade när talibanerna åter rullade in på Kabuls gator.
Ferris konstaterar att afghanerna, ständigt klämda mellan stormakter, alltid underskattats i militärt hänseende. Oavsett om det varit britter, ryssar eller amerikaner de stridit mot, har de stolta afghanska krigarna alltid fallit tillbaka på utdraget gerillakrig, att med tiden på sin sida utmatta vem som än invaderat landet och lura fienden till att öka repressionen och våldet mot civilbefolkningen och på så vis förlora förtroende.
Ferris hävdar att det är den tiotusen år gamla kulturen, mycket äldre än både islam och buddhismen, som afghanerna slutligen sluter upp kring. Framför allt handlar det om ägandeförhållanden, de erkänner ett grundläggande jordbruksekonomiskt system som balanserar makten mellan olika stammar, en ordning man inte vill reformera vare sig med anglosaxisk liberal kapitalism eller rysk socialism. Den stora underrättelseblundern som alla främmande makter begått är oförmågan att sätta sig in i och förstå hur afghanerna faktiskt tänker och uppfattar världen.
På samma vis underskattade amerikanerna Mao Zedongs kommunistiska Kina. Under 1950- och 60-talet var den moderna bilden av det uråldriga riket att det var hopplöst fattigt och efterblivet, det var bara sådana som svenskarna Jan Myrdal och Sture Källberg som i sina reportageböcker anade att en supermakt var i antågande.
Den amerikanska historikern Sara Bush Castro skriver om hur USA:s underrättelsetjänst inte kunde tänka sig att någon annan än Sovjet kunde förse kineserna med atomenergi och kärnvapen. Man begrep inte hur kyliga relationerna var mellan Mao och den sovjetiska ledningen. Den kinesiske diktatorn var frustrerad över att han inte fick mer hjälp av Moskva. Ihärdigt och med hjälp av invånare som studerat i väst kunde därför kineserna genomföra sina första provsprängningar 1964. I dag är Kina näst efter Ryssland och USA den största kärnvapenmakten i världen.
Lärdomen från Underrättelse och konflikter är framför allt att fördomar förblindar och förleder. Fiendens förmåga, hängivenhet och inte minst uthållighet missbedöms när den underskattas utifrån grundlösa antaganden.
Toppbild. Israeliska soldater gråter och tröstar varandra intill bilderna på dem som blev mördade av Hamas på musikfestivalen Nova den 7 oktober 2023. Foto: TT
* * *
Missbedömningar av kvinnor låg till grund för att Hamas kunde lyckas med sitt brutala terrorangrepp mot Israel den 7 oktober 2023, då över tusen israeler dödades och ett par hundra togs som gisslan. Underbemannade förband och en ny experimentell könsblandat pansarbataljon var inte tillräckligt starka för att kunna stå emot det minutiöst välplanerade angreppet av tusentals Hamaskrigare. I efterhand har det framkommit att kvinnliga spanare under lång tid rapporterat om Hamas förberedelser och ökade aktiviteter vid gränsen till Gaza, men att tillförlitligheten i deras uppgifter och bedömning avfärdades just därför att de var kvinnor.
Underrättelser och konflikter – Kommunikationens betydelse för diplomati, statskonst och krig
Huvudredaktör: Matthew Hefler
Bokförlaget Stolpe
Den brittiske säkerhetsforskaren Steven Wagner skriver om detta i den nya antologin Underättelser och konflikter, i vilken olika internationella experter redogör för underrättelsearbetets förtjänster och problem. Ämnet har blivit högaktuellt sedan Rysslands invasion i Ukraina februari 2022. Då förberedde västerländska underrättelsetjänster världen på vad som skulle inträffa och försåg ukrainarna med värdefull information så att de kunde bedriva ett effektivt och ståndaktigt försvarskrig.
I fallet med Ukrainakriget överskattade västerländska bedömare den ryska krigsmakten, som åtminstone på papp skulle vara den näst starkaste i världen. Tidigt häpnade man över att ryssarna inte förberett sig ordentligt med moderna kommunikationer och förbindelser, utan tvingades förlita sig på öppna kanaler som ukrainarna och resten av världen lätt kunde avlyssna och därmed följa deras rörelser längst fronten.
Historiskt sett har den ryska/sovjetiska krigsmaskinen ofta överskattats, inte minst har den haft höga tankar om sig själv. Historikern John Ferris skriver om hur den misslyckats med att kväsa den afghanska mujahedin och drogs 1979–1989 in i ett tio år långt krig. I ett hopplöst försök att upprätthålla ett sovjetvänligt styre i landet. Det kostade livet på upp till 26 000 sovjetiska soldater, hundratals flygplan och helikoptrar samt tusentals pansarfordon.
Ferris konstaterar att många har försökt tämja de afghanska krigsherrarna, men att ingen lyckats med det i bestående mening. Det tog hundratals år för muslimerna att tvinga afghanerna att underkasta sig Allah och britterna fick under 80 års tid utkämpa tre blodiga krig innan de 1919 tvingades med på att ge dem sin självständighet. Efter terrordåden 11 september 2001 försökte USA med allierade krossa talibanerna som låtit det islamistiska terrornätverket al-Qaida uppehålla sig i landet. Trots överlägsenhet i resurser och eldkraft, 20 år av strider och militär närvaro samt enorma satsningar på utbildning och infrastruktur, lyckades man inte ”civilisera” landet. I augusti 2021 evakuerades drygt 120 000 amerikaner med allierade när talibanerna åter rullade in på Kabuls gator.
Ferris konstaterar att afghanerna, ständigt klämda mellan stormakter, alltid underskattats i militärt hänseende. Oavsett om det varit britter, ryssar eller amerikaner de stridit mot, har de stolta afghanska krigarna alltid fallit tillbaka på utdraget gerillakrig, att med tiden på sin sida utmatta vem som än invaderat landet och lura fienden till att öka repressionen och våldet mot civilbefolkningen och på så vis förlora förtroende.
Ferris hävdar att det är den tiotusen år gamla kulturen, mycket äldre än både islam och buddhismen, som afghanerna slutligen sluter upp kring. Framför allt handlar det om ägandeförhållanden, de erkänner ett grundläggande jordbruksekonomiskt system som balanserar makten mellan olika stammar, en ordning man inte vill reformera vare sig med anglosaxisk liberal kapitalism eller rysk socialism. Den stora underrättelseblundern som alla främmande makter begått är oförmågan att sätta sig in i och förstå hur afghanerna faktiskt tänker och uppfattar världen.
På samma vis underskattade amerikanerna Mao Zedongs kommunistiska Kina. Under 1950- och 60-talet var den moderna bilden av det uråldriga riket att det var hopplöst fattigt och efterblivet, det var bara sådana som svenskarna Jan Myrdal och Sture Källberg som i sina reportageböcker anade att en supermakt var i antågande.
Den amerikanska historikern Sara Bush Castro skriver om hur USA:s underrättelsetjänst inte kunde tänka sig att någon annan än Sovjet kunde förse kineserna med atomenergi och kärnvapen. Man begrep inte hur kyliga relationerna var mellan Mao och den sovjetiska ledningen. Den kinesiske diktatorn var frustrerad över att han inte fick mer hjälp av Moskva. Ihärdigt och med hjälp av invånare som studerat i väst kunde därför kineserna genomföra sina första provsprängningar 1964. I dag är Kina näst efter Ryssland och USA den största kärnvapenmakten i världen.
Lärdomen från Underrättelse och konflikter är framför allt att fördomar förblindar och förleder. Fiendens förmåga, hängivenhet och inte minst uthållighet missbedöms när den underskattas utifrån grundlösa antaganden.
Toppbild. Israeliska soldater gråter och tröstar varandra intill bilderna på dem som blev mördade av Hamas på musikfestivalen Nova den 7 oktober 2023. Foto: TT
* * *
