En advokats analys

Från början var Anders Behring Breivik skeptisk till Vibeke Hein Bæra, den fjärde advokaten som skulle ingå i hans försvarsteam. Han trodde inte att hon skulle klara uppgiften, eftersom han ansåg kvinnor överdrivet känslomässiga. Men efter att ha träffat henne sa han:

– Du, du är undantaget.

Samma ord hade Breivik använt om Geir Lippestad, advokaten som anlitades redan dagen efter terrordåden.

– Du är undantaget, sa han till Lippestad när denne hade berättat att han var medlem i det arbeiderparti som Breivik riktade sin attack mot.

De båda tillfällena finns med i boken »Det vi kan stå för«, där Geir Lippestad berättar om sin relation till Anders Behring Breivik, analyserar hans motiv och söker skäl till att han blev som han blev. Boken har av somliga avfärdats som ett sätt för advokaten att fortsätta rida på uppmärksamheten.

Den är skriven som ett försvarstal, inte för Anders Behring Breivik förstås, han kallas återkommande för terroristen och Lippestad poängterar flera gånger att han och klienten har totalt motsatta världsbilder. Men han försvarar sig själv, advokaten, att han överhuvudtaget tog jobbet. Han såg det som ett upprätthållande av den rättsstat som Breivik ville förstöra, i vilken rätten till en försvarare är en av de mest grundläggande principerna.

Lippestad har fått stark kritik av jurister för att bryta mot tystnadsplikten och äventyra förtroendet för försvarsadvokater. Det norska advokatsamfundet konstaterade att inga regler brutits, men sa också att det alltid är problematiskt för en advokat att skildra sin klient, särskilt negativt. Att boken alls är skriven försvarar Geir Lippestad med att han ville bidra till en större förståelse av Norges värsta terrorist, och det tankemönster som delas av många fler.

»Vi lever i en tid som är besatt av att förstå folk«, skrev krönikören Kristin Lundell kritiskt i Svenska Dagbladet i förra veckan, med anledning av att Stockholms stadsteater satte upp en pjäs om den sexdömda polischefen Göran Lindberg.

I »Det vi kan stå för« ger Lippestad en huvudsaklig förklaring till att Anders Behring Breivik blev som han blev. Det var inte barndomen, inte relationen till mamman eller pappans vägran att ha en relation, även om det också avhandlas i berättelsen. Svaret, tror Lippestad, ligger snarare i att Breiviks hela sociala tillvaro förflyttades till internet där han byggde upp en värld där han bara samtalade med och läste andra konspirationsteoretiker som såg muslimer som det största hotet mot Europa.

»Jag tror att hat gentemot samhället utvecklas när man känner sig utesluten och missförstådd, när man inte blir sedd. Farligt blir det när detta kombineras med bristande allmänkunskaper«, skriver advokaten.

Kanske är det därför inte så dumt med vår tids besatthet av förståelse, så länge den omfattar mer än dömda brottslingar. Anders Behring Breiviks hela värld präglades av brist på den. Om Anders Behring Breivik hade tvingats ta in fler perspektiv i sitt liv hade hans tankevärld kanske sett helt annorlunda ut, då hade han inte blivit förvånad över att en kvinna och en arbeiderpartist inte passade in i hans färdiga mall.