Från cell till scen

Text: Claes Lönegård

Ett gammalt fängelse. En bunt förre detta långtidsfångar. Kasta in några tonårspojkar som håller på att hamna snett i livet, lås porten och börja filma. Voilà! Så har TV4 räddat hösten med en ny dokusåpa.

Programidén kommer från Storbritannien, där serien gjort tittarsuccé. Tanken är att ex-fångarna ska fungera som mentorer åt pojkarna och få bort dem från den kriminella banan. Om inte annat ska fängelsevistelsen avskräcka dem.

Allt är färdiginspelat och klart. Det enda som saknas är ett namn.

Ett namn lär i och för sig vara TV4:s minsta problem. För lika säkert som programmet kommer locka tittare, kommer det också översköljas av kritik. Redan nu – långt innan första avsnittet har sänts – är internet fullt av fördömanden.

TV4-ledningen beskylls ömsom för att vara girig och ömsom för att vara naiv. Oav­sett politisk läggning tycks det här finns något för alla att moralisera över. Som att serien glorifierar kriminalitet och gör våldsverkare till idoler. Eller att det daltas med unga brottslingar som egentligen borde sättas i ett riktigt fängelse i stället för att behandlas som tv-sjärnor.

Men frågan är om inte TV4 främst borde oroa sig för att misslyckas. Inte med att locka tittare, utan med att få tonåringarna på bättre tankar. Risken är att det blir precis tvärtom. För vad är en bättre skola för framtida brottslingar än ett fängelse? Vilka är bättre lärare än gamla brottslingar?