Ann Heberlein: ”Jag blir inte ett dugg provocerad av Modest Fashion”

Utställningen Modest Fashion på Malmö Museum anklagas för att legitimera kvinnoförtryck. Ann Heberlein håller inte med.

Text:

Bild: Simon Norlin / Malmö stad

Lite lagom semesterloj beger jag mig mot Malmö Museum en gråmulen dag i slutet av juli. Barnfamiljer trängs med någon enstaka dansk och tysk turist på bron över vallgraven som omgärdar Malmöhus slott. Jag fryser när solen går i moln och hoppas på en rejäl adrenalinrusch för att få upp temperaturen. Jag har nämligen siktet inställt på utställningen Modest Fashion. Den öppnade i februari i år men har nyligen blivit föremål för ledartext och debattinlägg, trendat på Twitter och beskyllts för att normalisera förtryck mot kvinnor, islamisering, samt slöseri med skattemedel. 

Först hittar jag inte Modest Fashion – den är gömd i ett hörn bakom en utställning om tillväxt – och när jag väl finner den består den av några montrar med kläder sydda av studenter vid Tillskärarakademin i samarbete med unga kvinnor från Malmö som anammat stilen "modest fashion". Det är vackra plagg i skimrande tyger, några huvudbonader, men också några hårsvall. 

Hur mycket jag än anstränger mig lyckas jag inte uppbåda en promille av den indignation som opinionbildaren och Slöseriombudsmannen Josefin Utas ger uttryck för i det Facebookinlägg som i juli initierade en överhettad debatt om utställningen ifråga. Enligt Utas är utställningen ren och skär indoktrinering. ”Vi ska inte bli förvånade om unga svenska kvinnor kommer att sätta på sig slöja framöver för att det är modernt. Imamer i utlandet och kvinnoförtryckande religiösa mfl gläds. När deras attribut redan är på plats och svenska kommuner antar deras ideologi, blir deras framfart så mycket enklare.”

Det låter, kort sagt, som en sverigedemokrat som råkat ut för ett Pridetåg och gripits av panik inför misstanken att perversionerna som pågår i regnbågståget ska smitta av sig på hela samhället så att alla snart är bögar. Exakt vad Josefin Utas är rädd för framgår inte riktigt: På vilket sätt är det ett problem om kvinnor, svenska eller andra, väljer att bära slöja för att ”det är modernt”? 

Jag har själv skrivit åtskilliga texter om både huvuddukar och hedersförtryck och är inte obekant med kopplingen mellan slöja, kyskhetsideal och hedersförtryck. Min udd har ständigt varit riktad mot tvånget: Därför menar jag att det är problematiskt att barn bär slöja. Barn ska inte sexualiseras och begränsas av huvuddukar. Vuxna kvinnor ska naturligtvis inte heller tvingas in i förtryckande normer som föreskriver att hår och hud ska täckas – men om vuxna kvinnor frivilligt väljer att täcka sitt hår och klä sig i enlighet med det kyskhetsideal som "modest fashion" ger uttryck för har varken jag eller någon annan något med det att göra.

Utan att förringa problemet med hedersförtryck menar jag att vi måste respektera vuxna kvinnors egna val – oavsett om de väljer att klä sig kyskt eller i latex och alldeles oavsett om de är sekulariserade svenskor eller troende muslimer. 

Det faktum att en del kvinnor tvingas att täcka hud och hår innebär inte att alla kvinnor som täcker hud och hår är tvingade. Ett gott råd till alla indignerade därute är att inte förväxla sina egna preferenser med universella normer. Ens aversion mot, säg, att sälja sex eller bära hijab innebär inte att andra delar den. Det är fullt möjligt att en hel del människor av eget och fritt val väljer praktiker och beteenden som du finner obegripliga. Kvinnor kan själva. Det gäller även muslimska kvinnor.

Samtidigt är det, tänker jag när jag lämnar Malmöhus, i en tid präglad av politisering och pekpinnar, förvånande att ett museum låter en utställning med en så problematisk symbol som slöjan i centrum stå okommenterad. Vågar vi hoppas på att detta är ett trendbrott och att vi från och med nu slipper förnumstiga varningstexter under målningar som Dardels Svarta Diana och Cederströms Karl XII:s likfärd?

***

Utställningen Modest Fashion pågår på Malmö Museum fram till 23 november 2023.