Judehatet i Sverige tog bara en kort paus

Sedan den 7 oktober 2023 har universitet i Sverige utsatts för desinformationskampanjer, vandalism och auktoritärt orienterade protester – flera med tydliga antisemitiska inslag. Högerextremism fördöms alltid – från enskilda forskare till ledningarna för universiteten. Helt rätt! Men när konferenser och offentliga debatter saboteras av palestinaprotester så händer oftast…. ingenting. Inte ens när en konferens på temat akademisk frihet förstörs.

Demonstranterna får oftast, oemotsagda, prata på om att det enbart handlar om protester mot ”folkmord” och Israels regering. Det är alltså bara en slump när protesterna slår direkt mot personer med judisk bakgrund. Det är som det är med de offentliga protesterna och parollerna om ”Inga sionister på våra gator” eller ”From the river to the sea”. De påstås inte ha något att göra med judarnas rättigheter och framtid.

I västländerna gick det fort (i stora delar av resten av världen var hatet mot judarna redan djupt rotat och öppet). Judehatet i väst tycks bara tagit en kort paus från offentligheten efter andra världskriget. Det gäller även Sverige, vilket framgår av Efter den 7 oktober – Svenska röster och vittnesmål, som utkom två år efter terrorattackerna mot Israel 7 oktober 2023. Visserligen är det en bok med brister. Den kunde ha redigerats noggrannare. Redaktören kunde ha sagt mer om hur urvalet gjordes och hur bidragen granskats. Det hade behövts en korrekturläsning. Men bristerna vägs upp av innehållet i flera av texterna.

Det är viktiga vittnesmål som sammanställts av bokens redaktör Robert Jelinek. Merparten av bidragen handlar om hur judar i Sverige reagerat på händelser i Israel, kriget i Gaza, och en antisemitism som manifesteras på olika sätt och i en omfattning som saknar motstycke sedan andra världskriget. Mestadels kommer bidragen från individer som delar med sig av beskrivningar av de själva upplevt och alla de omskakande känslor och tankar som rörts upp efter den 7 oktober. I boken ingår även redan publicerade artiklar, tal från politiker och företrädare för organisationer i civilsamhället, någons dikt, och text och noter till en sång.

Beskrivningarna är rörande, tankeväckande och oftast frustrerande. Hur kunde det gå så fort? Ett genomgående mönster är att så få för motstånd när antisemitismen blir vanligare. Det handlar om hur lärare, forskare, och arbetsledare i förvaltningen slätar över just de antisemitiska inslagen i konflikter och övergrepp i Sverige där de absolut inte får inträffa.

Vad som skildras i flera texter är en provocerande flathet. Jag har sett det själv. Uppenbara fall av antisemitism förminskas eller förnekas. Mönstret är ofta detsamma som den traditionella strategin för att hantera mobbning i svenska skolor. Det är enklare att ignorera, tysta eller flytta på, den som är utsatt. Hellre det än att sätta gränser mot den som hotar eller blir våldsam. Och när det handlar om hanteringen av palestinaprotester som präglas av hat mot judar, så är det även så att det som kan uppfattas som flathet handlar om sympatier för demonstranternas sak.

Det är mestadels ett mörker som dominerar skildringarna. Men inte ensidigt. Det finns bidrag i boken som försvarar krigets offer i Gaza och berättelser som inger hopp. Ett exempel är en berättelse om hur en fotbollsturnering för unga judar mot alla odds kunde genomföras när ”hatet exploderade” 2024 – i närheten av Malmö dessutom.

Vem är då Efter den 7 oktober skriven för? För judar som i Sverige drabbats av antisemitism – särskilt efter den 7 oktober? Eller riktar den sig främst till dem som av olika skäl vill förminska problemen med den ökade antisemitismen? Det är nog få i den senare gruppen som texterna kommer att hitta fram till. Men förhoppningsvis kommer boken till användning i skolorna. Här finns mängder av texter och exempel att dra nytta av för de lärare i religion, psykologi och samhällskunskap som har ansvar för att motverka antisemitism. Här finns ett material som lämpar sig för jämförande analyser. På vilket sätt skiljer sig dagens antisemitism mot den i Sverige på 1930-talet? Vad är nytt?

Boken utgör en viktig dokumentation i en tid där så mycket fort glöms bort, eller sopas under mattan. Kan trenden förväntas vända?

Jag arbetar i universitetsvärlden där man önskar att antisemitismen motarbetades oavsett vilket håll den kommer från. Men så är det inte. Samtidigt som jag skriver denna text får jag reklam för föreläsningar av Ghassan Hage som anordnas av Socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet i början av december. Först ordnas ett forskarseminarium på temat ”Bourdieu an anthropologist of viability”. Dagen därpå, föreläser Hage om ”Zionism as a fantasy of omnipotence”. I sammanhanget är det viktigt att nämna att Ghassan Hage 2024 sparkades ut från Max Planck-institutet för socialantropologi i Tyskland på grund av vad han skrivit direkt efter terrorattackerna mot Israel 7 oktober. Ett sätt att tolka detta är att Stockholms universitet försvarar den akademiska friheten – även den som glorifierar attacker från Hamas ska få föreläsa. Men om det är så viktigt att skydda den akademiska friheten för alla vid universiteten – hur kommer det sig då att politiska aktivister så ofta tillåts tysta andra?

Toppbild. Slagordet ”From the river to the sea” har blivit omdiskuterat, är det en kritik mot den israeliska staten eller ett hot mot dess judiska befolkning?. Foto: Johan Nilsson/TT

***

Läs även: Erik Jersenius: Ska inte Sverige rymma det oändliga?

Läs även: Barnsoldater invaderade Bullerbyn när Astrid Lindgren-land förlorade oskulden