Kjell Westö: ”Vilket jävla liv de hade”

Kjell Westö tillägnar farfar och morfar Skymning 41. Romanen utspelar sig mellan två viktiga och för dem ödesdigra händelser i krigets Finland: det sovjetiska genombrottet vid Summa i februari 1940 (vinterkriget) och det finska genombrottet vid Säntämä i augusti 1941 (fortsättningskriget).  

Vid Summa stupade farfar Erling Vestö och vid Säntämä stupade morfar Gunnar Hedberg, båda vid 28 års ålder. När jag talade med Kjell Westö om Finlands krig för några år sedan berättade han att hans farfar hade varit en menig soldat och morfar fänrik. Båda fanns i uniform på inramade fotografier på moderns piano när han växte upp.  

Varken Kjell Westös farmor eller mormor gifte om sig, de var krigsänkor, ensamma människor. Sorgen var alltid närvarande och det påverkade hela atmosfären i hans familj. Nu utkommer hans roman om kriget, och vi återvänder till ämnet, först i köket i hans bostad i ett vackert jugendhus på Skatholmen i Helsingfors, sedan över lunch i en restaurang i samma hus. 

– Den handlar inte om farfar och morfar, jag har bara lagt upp berättelsen så att den nuddar vid både Summa och Säntämä säger han nu.  

Han ville inte heller i första hand skildra krigshandlingar, strider, slag. 

– Det finns ju redan så många drabbande stridsskildringar, skrivna av män som var med, säger Kjell Westö. Om jag själv ska nämna ett huvudtema för den här romanen är det detta: vad krig gör med individer och med hela samhället när det militariseras. Och det händer ju nu också. Kriget i Ukraina har gjort att alla europeiska länder militariseras… Men när jag skriver om Finlands ödesår under andra världskriget skriver jag inte om soldater utan om två personer som inte utför krigshandlingar men ändå drabbas hårt av kriget. 

Huvudpersonerna i Skymning 41 heter Henry och Molly. Han är journalist, frontkorrespondent, hon är skådespelerska och nog påverkas de och deras kärlekshistoria djupt av kriget. ”både Henry och Molly är ju du”, noterade en av Kjell Westös förläggare efter att ha läst hans manus. I tidigare intervjuer har Westö sagt att han nog portionerar ut en del av sina egna inre konflikter på sina romanfigurer. 

En stor del av romanens första avsnitt utspelas intressant nog i Stockholm. Kjell Westö hade funderat i många år på hur han skulle börja sin roman om krigstiden, den enda period under 1900-talet som han inte skildrat i någon av sina tidigare romaner. Under sin research hittade han det faktum att Svenska Teatern i Helsingfors faktiskt gjorde en turné i Sverige under kriget. 

– Jag har vänner, också svenska vänner, som under de senaste tio åren sagt att jag kanske borde skriva en Stockholmsroman. Jag har alltid svarat att jag visserligen har bott i Stockholm i tre år men att jag rimligen inte kan konkurrera med August Strindberg, Klas Östergren, Heidi von Born, Per Anders Fogelström och andra författare födda och uppvuxna i Stockholm. Men så här långt kom jag i alla fall… 

Molly spelar på Blancheteatern, som låg i hörnet Hamngatan/Kungsträdgården och revs 1965 för att ge plats för Sverigehuset. Hon dricker te på Grand hotell, vandrar på Biblioteksgatan och köper brevpapper på NK, men vinterkriget är förstås hela tiden närvarande. 

Resten av romanen utspelar sig till största delen i Helsingfors liksom de allra flesta av Kjell Westös tidigare böcker. Som vanligt frestas vi som inte känner staden så väl ta fram kartan och följa hur romanens personer rör sig i staden. Romanens Henry är född 1896, Molly 1908. 

– Jag är fascinerad av den där generationen, de som föddes alldeles före och alldeles efter året 1900. Vilket liv de hade! Innan de ens hade blivit vuxna bröt första världskriget ut. Därefter 20 år av en ganska kaotisk fred i Europa, och sedan, när de var i 40-årsåldern, kom andra världskriget… Vilket jävla liv, tänker jag, född 1961. 

Tidsmässigt är Skymning 41 ett slags fortsättning på Westös Hägring 38 (2013), där minnet av inbördeskriget, detta finländska trauma, är det bärande temat. 

– Det fanns ju redan i Där vi en gång gått (2006) – den förträngda skulden hos dem som segrade i inbördeskriget, den borgerliga vita sidan. Det måste ha funnits mycket förträngd skuld på 1920- och -30-talen bland människor som var unga under inbördeskriget och som skulle vara med om att bygga det som så småningom blev en framgångsrik nation.  

Detta trauma återkommer som ett sidotema i den nya romanen. Henry påminns plågsamt om en grym händelse han försökt att förtränga, en händelse som präglat honom djupt. Som journalist ställs han inför dilemmat att rapportera om krigets grymhet och soldaternas, även fiendesidans, lidande ur alla aspekter eller att följa de föreskrifter han får som inbäddad i ett informationskompani, att i första hand rapportera om den egna sidans heroiska insatser och framgångar. Han förmanas av en överste: ”Hemmafronten ska ha skäl att jubla”. 

Med den här romanen har Kjell Westö skildrat 1900-talets första hälft i fyra romaner, påpekar han. Nu tar han avsked av den perioden, bland annat genom att låta en handfull gestalter från de tidigare romanerna återkomma i Skymning 41, till exempel advokaten Claes Thune och journalisten Guido Röman från Hägring 38. Thune svarar för en av krigets nyckelrepliker i den nya romanen: ”Det finns ingen fri vilja längre, bara realpolitik och tvång.” 

– Jag har skrivit ganska närgångna romaner om Helsingfors och människorna här i 30 år och har ibland kanske gått lite närmare verkligheten än jag borde ha gjort. Alla människor i mina barndomsområden instans nordvästra hörn tyckte att de kände igen sig i min första roman, Drakarna över Helsingfors (1996).  

Han säger att han har blivit ganska noga på äldre dar, att alla viktiga gestalter i hans senare romaner är påhittade.  

– Det är viktigt att påpeka nu, när så mycket handlar om autofiktion och många läsare tror att mycket i romanerna är sant i rent biografisk mening. Så är det ju inte. 

Men för att förankra sina romaner i verkligheten för Kjell Westö ofta in verkliga människor i handlingen. I Skymning 41 nämns till exempel några prominenta idrottsmän som stupade i krigen, löparen Gunnar Höckert som vann 5000 meter i Berlin-OS, och Holger Granström, som många anser vara den förste store ishockeyspelaren i Finland.  

Titlarna på de filmer Molly spelar i är påhittade, men de beskrivs mot bakgrunden av hur finska filmer såg ut på den tiden, med titlar som ”Vita rosor” och ”Greven av Munksnäs”, romantiska filmer som gjordes för att ge biopubliken lättnad i en svår tid. 

Och vad har du på gång nu? 

– Jag ska nog skriva åtminstone en roman till. De senaste fem åren har varit jätteintensiva, jag har jobbat hårdare än någonsin. De stora ambitionerna har haft sitt pris, jag har varken hunnit vara så mycket människa eller syssla så mycket med musik som jag skulle ha velat. 

Han har en romanidé, ännu inte särskilt utarbetad, mera som ”ett slags Rorschachklump i huvudet”. För någon tid sedan gick han längs en väldigt lummig gata i Tölö. 

– Jag såg framför mig en scen som jag ska förlägga till sommartid på just den lummiga gatan. Jag ser ofta personer i mina romaner växa fram på ett ganska varligt vis. Jag skissar inte upp handlingen i mina romaner i detalj. De kommer inifrån på ett organiskt sätt. Först Rorschach, sedan mer detaljerat… 

Vi avslutar vår lunch. Kjell Westö cyklar vidare för att repetera med ett av de två band han spelar gitarr och banjo i.

***

Läs även: Vad träden avslöjar om oss människor

Läs även: Majgull Axelsson: "Skrivandet räddade mig när jag fick diagnosen"