”Hyckleri när ryska artister avkrävs Putin-kritik”
Ryska musiker förlorar nu sina internationella uppdrag om de inte offentligt kritiserar Putin, något som innebär stora risker för dem och deras anhöriga. Ska vi ha det så, undrar Johan Norberg?
Bild: Dmitry Lovetsky / TT
Valery Gergiev, som vi har älskat honom. Polarpristagare, chefsdirigent för London Symphony Orchestra, och avgudad i Ryssland för sitt mångåriga arbete med Mariinskij-teatern i St Petersburg. En av världens mest efterfrågade klassiska artister och närmast dyrkad för sin råbarkade charm och genialitet.
Som de flesta stora ryska artister har han länge varit kompis med Putin, och det har aldrig ifrågasatts, mer än lite i marginalen.
Gergiev har slirat på svaren om ryska antigay-lagar, kritiserat Pussy Riot och stöttat annekteringen av Krim, men västvärldens alla klassiska makthavare, i Sverige Berwaldhallen, har älskat honom ändå. Tills nu. I München gav filharmonin Gergiev ett ultimatum att inom 24 timmar kritisera kriget i Ukraina, annars skulle han förlora jobbet. När han inte svarade på det, och liknande krav från flera håll, öppnades en fallucka och inom loppet av några dagar var hans karriär utanför Ryssland utraderad.
En annan rysk superstjärna, sopranen Anna Netrebko, skrev på sitt instagramkonto: "Jag är emot det här meningslösa kriget och jag ber Ryssland att avsluta kriget omedelbart, för att rädda oss alla. Vi behöver fred nu." Men hon fick ändå sina engagemang vid operahuset Metropolitan i New York inställda, eftersom hon inte tog avstånd ifrån Putin personligen. Hon hade inte formulerat sig enligt den avbön som krävdes. Det finns gott om tvärsäkra åsikter om vad ryssarna, och i synnerhet musikerna borde göra, men ingen av oss kan föreställa sig vad det innebär att riskera sin och sina anhörigas trygghet genom att offentligt kritisera en maktfullkomlig despot som är beredd att göra vad som helst för att krossa sina motståndare.
Idrottare och artister är ofta de första att avkrävas personliga ställningstaganden när det hettar till i världen, och det ges sällan något utrymme för att komplicera tankegångarna. Mängden nyanser blir som när George W Bush efter "9/11" deklarerade: "Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna". Kravet på att redovisa sin ståndpunkt påminner paradoxalt nog om utpressning i sin mest Sovjet-artade form, där någon KGB-agent sträcker fram ett dokument och säger: ”Skriv under här, annars tar vi ifrån dig allt".
Musikagenter och konserthus som i alla år tjänat miljoner på Valery Gergiev, har varit fullt medvetna om vem han är och vad han tycker. Hans ovilja att distansera sig från Putin har inte gjort dem förvånade eller besvikna, men de måste skära av all kontakt så att inte skiten stänker på dem själva. Sedan, när det här är över, återgår allt till hur det var tidigare. Minnet är kort, och hyckleriet i full sving.
Det ska bli spännande att se vad framtiden har att ge enligt denna nya praxis. Kan vi verkligen låta artister eller idrottsmän från Kina, diktaturer i Mellanöstern och Afrika framträda eller delta i tävlingar utan att redovisa vad de tycker om sitt lands senaste brott mot mänskliga rättigheter?
Den estniske stjärndirigenten Paavo Järvi dirigerade en konsert med ryska ungdomsorkestern i Moskva den 28 februari trots att vänner vädjat till honom att ställa in och lämna Ryssland. På sin hemsida förklarade han sig: "Efter att ha tänkt igenom detta noga har jag kommit till slutsatsen att det vore uppgivet, oärligt och illojalt mot de underbara unga musikerna i ryska ungdomsorkestern, som känner sig förvirrade och chockade, och som är emot kriget lika mycket som jag är. De ska, och kan inte bli bestraffade för sin regerings barbariska handlingar." Det är hans värdegrund, jag tror den håller i längden.
***
Prenumerera på Fokus här – i brevlådan eller enbart digitalt.
