Tryckfrihetsexperten om Dumpen: Uppfyller kraven för förtal

Utgör Dumpens uthängningar av så kallade ”gäddor” förtal, ett brott med fängelse i straffskalan? Det menar i alla fall många av sajtens kritiker.

Text:

Bild: TT

I Brottsbalkens femte kapitel står att den som ”utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal”.

Det är förvisso inget brott, med gällande lagstiftning, att uppvakta de fiktiva barn som Dumpens fiskare agerar som på nätet. Något som utreddes i förra artikeln i ämnet. Men att ”gäddorna” är såväl klandervärda som missaktade råder det förstås inget tvivel om. Så vad gäller i förtalsfrågan? Fokus har talat med tryckfrihetsexpert Nils Funcke. 

Är Dumpens uthängningsvideos förtal?

– I rent teknisk mening, ja, eftersom de uthängda kommer att utsättas för andras missaktning. Särskilt som inslagen görs tillgängliga för en större krets personer, vilket ju är själva idén: man vill varna andra. Därmed är ett av kraven för att fällas för förtal uppfyllt.

Men åtalsrisken för Dumpen är inte hög, får man väl förmoda?

– Nej, det här faller ju som regel inte under allmänt åtal. Och det finns knappast på kartan att en uthängd ”barnjägare” väcker enskilt åtal, om han inte pekats ut felaktigt, förstås. Och att JK väcker åtal är inte heller sannolikt, det sker endast i undantagsfall, till exempel om det är en ung person som är utpekad eller en person som i övrigt befinner sig i en mycket utsatt situation och har svårt att föra sin egen talan.

Hur påverkas Dumpen av att ha utgivningsbevis?

– Friheterna är i sig inte större än utan, det är samma förtalsregler som gäller. Det ”skyddsnät” som kommer med utgivningsbevis handlar främst om att förtalsmål avgörs med jury och instruktion i Tryckfrihetsförordningen. Man kan därför säga att det i praktiken ges större utrymme att lämna förtalsgrundande uppgifter om man har utgivningsbevis.

Förtal medges, enligt Brottsbalken, i vissa fall: ”Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.” Nils Funcke bryter ner denna försvarlighetsprincip i två beståndsdelar.

– För att det ska vara försvarligt att lämna uppgifterna gäller två variabler. Vad handlar det om i sak; och vem handlar det om? För en vanlig privatperson utan hög samhällsställning är den andra variabeln svag, och ”försvarlighetsribban” hamnar därför mycket högt. 

Majoritetens av de uthängda ”gäddorna” saknar hög samhällsställning; de är män med helt vanliga yrken, eller arbetslösa. Men i Dumpens nät har även såväl professorer som rektorer fastnat. Har dessa svagare skydd i kraft av sina yrken?

– Utpekanden av offentliga personer måste i princip ha bäring på, en koppling till, yrkesutövningen, säger Nils Funcke. Även en enskild men för allmänheten okänd handläggare på en byggnadsnämnd, eller en socialsekreterare, kan det vara motiverat att hänga ut om denne misskött sig under myndighetsutövning, till exempel jäv. Gäller det pedofilanklagelser och liknande skulle det kunna vara försvarligt att lämna uppgifter om någon inom barnsomsorgen eller polis; eller en domare som sätter sig till doms över sexbrottslingar, eller en barn-och familjeengagerad politiker. Även den som i offentliga debatten stuckit ut näsan i sammanhanget, har lägre skyddsnivå.

Dumpen anser att det borde vara försvarligt att varna för människor beredda att begå allvarliga brott – hur ser du på det?

– Det kan ligga något i det, att man förhindrar brott. Men i den andra vågskålen ligger de anhöriga, hur de drabbas, och att uthängningen föregås av en provokation. Likaså att flera tagit sitt liv.

Du säger provokation – men Dumpens ”låtsasbarn” tar i regel inte första steget i att initiera en dialog av sexuell karaktär.

– Men även efter första kontakten måste man ju hålla lågan brinnande. Det finns därför en provokation inbyggd i något led i tillvägagångssättet. Och vi kan heller inte veta hur långt personen skulle gå om han kom för att möta ett verkligt barn; kanske har han mer kittlats av hur det svarats på framstötar.

Nils Funcke är sammanfattningsvis kritisk till Dumpens metoder.

– Med det vi vet och de osäkerhetsfaktorer som gör att vi inte kan veta om Dumpen inte bara avslöjar utan också skapar "brottslingar", genom att förfaringssättet kräver en provokation, tyder på att de gör mer skada än nytta i kampen mot sexuellt utnyttjande av barn och unga.

Förtal eller inte? Eventuell rättegång låter alltså troligen vänta på sig. I en kommentar i programmet Medierna har JK Mari Heidenborg sagt att ”tröskeln är väldigt hög på det grundlagsskyddade området” för att JK ska väcka åtal.

Men den publiceringsetiska diskussionen lär fortsätta. I samma program sa förre medieombudsmannen Ola Sigvardsson att det är ett missbruk av yttrandefriheten att ha utgivningsbevis men samtidigt välja att inte vara ansluten till det medieetiska systemet. Därmed, anser Sigvardsson, undandrar sig Dumpen granskning för att till exempel ha brutit mot god publicistisk sed – och undergräver därmed tillltron till pressfriheten.

Fokus har bett Dumpen kommentera detta.

– Jag tycker att det medieetiska systemet är oetiskt som inte ger utrymme för att den som tänker våldta barn ska omfattas av allmänintresset, säger ansvariga utgivaren Sara Nilsson. Det är alltså så att den försvarlighetsprincip som finns i förtalslagen inte finns i det medieetiska systemet. Det är märkligt, vi har ju nästan alla ett intresse av att skydda barnen. 

Hon menar också, apropå ”gammelmedias” publiceringsetik, att även dessa ibland ägnar sig åt rena uthängningar.

– Det finns ett godtycke. Ta dokumentären Juristen på SVT. Huvudpersonen är inte ens dömd för brott, men jagas med kamera och får karriären slagen i spillror. Och låt mig påminna om jättepubliceringarna med namn och bild av för läsarna helt okända nazister – av vilka vissa till och med lämnat nazismen – som stora medier gjorde 1999 och 2017. Och vad gäller stigmatisering och risk förlora jobb et cetera, så är ju nazister uppe i nästan samma liga som pedofiler, eller hur?

***