Lars Strannegård: ”AI har inget förstånd”

Det är ett stort och vackert rektorsrum, ljust och högt i tak med väggar fyllda av böcker och tavlor. Vi slår oss ner i en inbjudande färggrann soffgrupp för att prata om kunskap och kultur, utbildning och bildning. Hur de hänger ihop och på vilket sätt AI har påverkat rektor Lars Strannegårds och Handelshögskolans förhållningssätt till och arbetssätt med dessa områden.

Kanske oväntat, åtminstone för dem som inte tagit del av Lars Strannegårds alla inlägg på kultursidorna om kulturens och bildningens kraft, är att en grundläggande idé på Handelshögskolan är just det som rektorsrummet manifesterar – att kombinationen kultur och kunskap hänger ihop. Här ska studenterna inspireras, påverkas och utvecklas av de konstnärliga uttrycken som finns utspridda på skolan, alla med en genomtänkt idé bakom sig.

– Ett ord som är förbjudet hos oss är konstnärlig utsmyckning. Det är inte det det här är, utan ett sätt att skapa själfullhet och reflektionsförmåga. Konsten ska fungera som ett intellektuellt och emotionellt klipulver, som ska få dig att tänka på ett annorlunda sätt.

Lars Strannegård säger att ett av de kanske viktigaste målen på Handelshögskolan är att “kultivera ödmjukhet”, eftersom en person utan ödmjukhet är en farlig person – inte minst eftersom studenterna kan få tillgång till många arenor efter att de har gått här, menar han. Och på samma sätt som han menar att konst kan fungera som ett medel för träna upp reflektionsförmågor, tycker han att man bör se på AI och studenternas ofrånkomliga användande av det som något som det behöver satsas mer på, inte mindre. Men utifrån andra perspektiv.

– Jag tycker att Sveriges riktigt stora problem handlar om kunskapssyn och kunskapsdefinition. Det finns en exceptionell vurm för science, technology, engineering och math, det vi kallar STEM. Sverige har en strategi för att vi ska få fler tekniskt kunniga och fler ingenjörer och det är så klart viktigt och bra – ändå ligger inte Sverige jättebra till i någon form av tekniskt race inom AI till exempel.

Kina och USA ligger väsentligt före Europa och Sverige inom AI-utvecklingen, nästan på en nivå att det inte går att ta upp den kampen på bred skala. Samtidigt är det i interaktionen mellan teknik och människa som värde skapas, säger Lars Strannegård.

– Det är de mänskliga aspekterna som gör att du omvandlar tekniken till företagande eller innovationer. Det är det som är racet, så att säga. Och det är ju inte alls klart ännu, utan det pågår. Men ändå har vi bara en strategi för STEM, och noll strategi för samhällsvetenskap och humaniora, och noll strategi för konstnärlig verksamhet och estetik.

Lars Strannegård hävdar att bristen på strategi grundas i att man inte ser vikten av de mänskliga aspekterna i den tekniska utvecklingen, de som maskiner inte kan skapa. Det gör att man sågar av den gren som man sitter på. Om AI är bra på att vara artificiellt intelligent, då måste människorna vara bra på mänsklig intelligens.

– Du kan aldrig ersätta sådant som sann empati, sann reflektionsförmåga och heller inte omdöme. AI har inget förstånd. Jag tror att det att universiteten i framtiden kommer behöva att öppna upp mer och ta in den yttre världen på ett annat sätt än vad de har gjort tidigare.

För det landar ändå i att det mänskliga mötet blir det som genererar ny kunskap.

Utbildning är för Lars Strannegård är en emancipatorisk verksamhet. Det handlar om frigörande, vilket man tenderar att glömma bort ibland, tycker han. Han brukar referera till filosofen Ingemar Hedenius, som sagt att en människa som är förberedd för framtiden, är en som är fri och levande i relation till det okända. Det är Handelshögskolans uppdrag att få de studenter som kommer in genom den tunga ekporten att känna att hundratals andra dörrar öppnas när de kliver ut från skolan vid utbildningens slut.

Han tycker att Sverige i stort sitter fast i en 1900-talsdefinition av vad kunskap är, och att Handelshögskolan inte gör det menar han till stor del handlar om att de är en privat aktör och själva måste jaga sin finansiering. För att de inte ska tappa sina partnerföretag, till exempel, måste de hela tiden visa att de gör intressanta, framåtlutade saker och konceptualiserar det de gör – annars vill företagen inte vara med längre, konstaterar han. 

– Den övergripande frågan som vi ständigt måste ställa oss är därför: hur är vi relevanta? Hur ska vi anpassa oss? Hur ska vi agera? 

Och för att bli konkret – hur agerar de då för att studenterna inte ska använda sig av AI på ett sätt som inte är kunskapsfrämjande?

Lars Strannegård säger att det inte finns något lärosäte i världen som vet exakt hur man ska hantera AI:s existens och användningsområden. Det enda som är helt säkert är att man inte längre kan undervisa på samma sätt som man har gjort tidigare. Man måste ompröva sina pedagogiska instrument, och vid varje kurs och vid varje tenta fundera på vad det egentligen är man som lärare är ute efter, säger han. Hur ser det önskade lärandet ut? Hur ska det kunna ske?

– Skolan är som ett gym. Studenterna går dit och tränar olika muskler genom att lyfta olika tyngder. Det som har hänt nu är att studenterna kommer in med en truck och lyfter tyngderna, men det är ju inte det som är tanken. Det går inte att förbjuda, men som lärare måste man förstå att de har en truck med sig och då måste man se till att omformulera det man gör och varför. Säga att nu handlar det om hur du ska köra trucken och sedan träna på att de gör det på ett effektivt och bra sätt, för det blir en allt viktigare kompetens. Kan du inte köra truck, då är du ute.

Förmågan att tänka kommer aldrig att försvinna, och det måste läras ut på olika sätt, säger Lars Strannegård. I vissa delar av undervisningen måste trucken stå parkerad utanför gymmet och i andra delar är det viktigt att veta hur den ska manövreras. Det låter enkelt när Lars Strannegård talar om hur man som lärosäte måste förhålla sig till AI, men det ställer stora krav på alla som möter studenterna i lärandesituationer. Han konstaterar att allt handlar om att lärmålen måste utformas utifrån den teknik som finns. Så om det fuskas är det för att man inte har gjort en tillräckligt ambitiös formulering av läromålen. Hemtentor är till exempel numera uteslutna som examinationsform, på grund av ChatGPT .

– Det funkar ju inte längre. Men vi ska inte heller stoppa tillgången till ChatGPT. Vi har faktiskt i dag beslutat att se till, precis som Oxford och Harvard precis har gjort, att alla studenter får proffsversionen av OpenAI och ChatGPT. Vi är nog det enda lärosätet i Sverige som gör det. Det blir mer rättvist. För om vissa studenter har de professionella versionerna och andra inte, blir det en socioekonomisk problematik.

För Handelshögskolan, precis som för alla andra lärosäten, är AI-utvecklingen en ständigt pågående utmaning och man har inte alls tänkt klart kring hur de ska förhålla sig till den, säger Lars Strannegård. För det går inte att ha tänkt klart när tekniken konstant utvecklas. Men det är en utmaning som är stimulerande – och som belyser behovet av att ledningen, såväl som fakulteten, måste tänka både faktabaserat och reflekterande, säger han. Som studenterna.

Innan vi skiljs åt påminner jag Lars Strannegård om vad han skrev i en krönika från 2021, ett år innan ChatGPT:s intåg i våra liv: “I denna vår maskinmättade tid måste vi bättre ta vara på potentialen i att vara människa, och den högre utbildningen har anledning att mer än någonsin tänka på sitt ursprungsuppdrag: att kultivera och öka människors drag av mänsklighet.” Jag frågar om det fortfarande gäller fyra år senare. 

– Exakt! Det står jag för. Exakt så är det!

***

Läs även: Ken Follett: ”Ingen kan säga att jag har fel”

Läs även: Fredric Bedoire: ”Rivningsvågen var en orättvisa”